Tidöregeringen startade i januari 2024 en helt ny myndighet, Utbetalningsmyndigheten, vars uppdrag är att upptäcka, förhindra och förebygga felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. Ett utmärkt initiativ som snabbt burit frukt.

I november samma år hade myndigheten upptäckt stora avvikelser från regelverken, vilket Arbetsförmedlingen, Centrala studiestödsnämnden, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket informerades om. Detta har resulterat i återkrav från berörda myndigheter om 70 miljoner kronor fram till september i år. Av dessa har minst 40 miljoner gått till personer av utländsk härkomst.

”Det kan både handla om personer som visats i landet illegalt eller personer som har lämnat landet och som fortsätter få ersättning”, säger Per Eleblad, generaldirektör på Utbetalningsmyndigheten, till TV4 Nyheterna.

Tanken från början var att samtliga bidragsutbetalningar skulle ske genom Utbetalningsmyndigheten och ett trettiotal personer har arbetat med strukturerna för detta. Ett arbete som kostat 200 miljoner.

Nu har dock Försäkringskassan, som i dag genomför flest utbetalningar, och Pensionsmyndigheten, som står för de högsta beloppen, efter en remissrunda varnat för en sådan modell på grund av sårbarhetsskäl. Vilket fått regeringen att skrota idén om ett gemensamt utbetalningskonto.

Jag saknar tillräckliga kunskaper för att uttala mig om beslutet är rätt eller ej, men konstaterar att socialdemokraterna är mäkta upprörda över kostnaden om 200 miljoner. Detta är ansvarslöst slöseri med skattebetalarnas pengar, dundrar de, och avkräver finansminister Elisabeth Svantesson förklaringar.

Det intressanta i sammanhanget är att samma socialdemokrater aldrig varit upprörda över att de totala felaktiga utbetalningarna från bidragsmyndigheterna beräknas uppgå till i runda slängar 20 miljarder per år, enligt Ekonomistyrningsverket ingående i Riksdagens utredningstjänst.

Eftersom jag under många år arbetat med socialbidrag i en mängd utanförskapsområden i Stockholm vet jag att vissa klienter gör allt för att tillskansa sig så mycket pengar som möjligt genom bidragsbrott. Eller ”fusk”, som det förmildrande kallas. Detta gäller inte enbart från socialtjänsten, vi har stor insyn även i de övriga bidragsutbetalande myndigheterna genom våra digra utredningar innan vi beviljar bidrag.

Det är här grundproblemet ligger; bristande kontroller och utredningar. Försäkringskassan, exempelvis, gör precis tvärtom. Beviljar först och kontrollerar och sedan, i allra bästa fall och först efter att de fått signaler om att något blivit fel. Förenklat kan man säga att det räcker med en identitetshandling, giltig eller ej, och en folkbokföringsadress för att allt ska anses vara helt i sin ordning.

Här ska dock sägas att Försäkringskassan fram till för några år sedan varit förhindrad att kontrollera mot andra myndigheter och kriminalvården på grund av stränga sekretessregler, ett hinder som regeringen nu tagit bort.

En annan del av grundproblemet är den svenska naiviteten och godtrogenheten, parad med en absolut övertygelse om att alla människor i hela världen innerst inne är svenska socialdemokrater. Så är det tyvärr inte.

Många som väljer att flytta hit saknar all kunskap om vårt demokratiska system och dito kulturella värderingar. Många bär även med sig ett grundmurat förakt för vårt sätt att leva. Att då förvänta sig tacksamhet och full respekt för våra bidragssystem, alltså våra skattemedel, är inte bara naivt utan en indirekt inbjudan till missbruk och bedrägerier.

Det är därför vi med ojämna mellanrum kan läsa om felaktigt utbetalade bidrag om 500 000 kronor eller miljonbelopp från Försäkringskassan. Att i det läget tala om återkrav som en kraftfull och kännbar reaktion är enbart löjeväckande.

Alla förstår att det är fullständigt meningslöst med återkrav riktade mot personer som saknar rätt att vistas i Sverige men som eventuellt fortfarande befinner sig här. Lika omöjligt är det att få tillbaka pengar från människor som flyttat tillbaka till krigshärjade oroshärdar i Mellanöstern och Afrika.

Självfallet är det helt förkastligt att missbruka våra välfärdssystem, oavsett om man förstår dem eller inte. Men det sker eftersom pengarna ligger där, helt öppet och löjligt enkla att förse sig av.

De som är ytterst skyldiga till det gigantiska svinnet inom välfärden är våra politiker som öppnat upp samtliga våra bidragssystem för människor från hela världen, i from förhoppning om evig tacksamhet i gengäld. Politikerna upprepar ständigt att våra bidragsystem ”bygger på tillit”.

Absolut, så var det på 1950- och 60-talet. Våra utbetalande myndigheter uppvisar fortfarande samma totala tillit, även till nyanlända bidragssökande människor från kulturer diametralt motsatta vår. Vi blir självfallet blåsta och vi skattebetalare tvingas, som alltid, betala kalaset.