Att över tid öka inkvoteringen av kvinnliga poliser och civilanställda, främst kvinnliga chefer till polisen, är förödande för polisverksamhetens förmåga att utvecklas och utföra sitt uppdrag på ett för skattebetalarna tillfredsställande sätt. Det senaste flagranta exemplet, med turerna kring den ”civila polischefen” Linda H Staaf, visar med all önskvärd tydlighet på en förödande effekt av den utbredda korruption som florerar inom de högre chefsleden inom svensk polis. Detta kameraderi med och för allsköns charlataner har tillåtits att spridas inom den högre polischefskadern likt en invasiv avart, som bit för bit äter upp inte bara polisens legitimitet utan även polisens förmåga att sköta sitt uppdrag.

Nepotism och sängvägskarriärer är något som blivit mer och mer utbrett inom polismyndigheten de senaste tjugo åren. Meritokratin som tidigare varit helig och vägledande när det gäller tillsättande av statliga tjänster har helt krossats av denna korrupta kultur som nepotismen för med sig. Statliga tjänstetillsättningar regleras fortfarande inom ramen för Lagen om offentlig anställning. Där står bland annat att tjänst ska gå till den mest meriterade. Detta är något som man för länge sedan slutade att bry sig om. Ett exempel på att just polisen anser sig stå över lagen och inte behöver rätta sig efter de lagar och förordningar som finns. Många fler exempel, förutom Linda H Staafs historia, finns att berätta när det gäller nepotism och sängvägskarriärer. Dock har alltid dessa företeelser tystats ner och omgärdats av kulissbyggande och lögner när det kommer till besvärande frågor om underlag till besluten etcetera. För just självändamålet i sig, att tillsätta inkompetenta kvinnor på olika poster, har sin grund i att till varje pris uppfylla utopiska jämställdhetsplaner och värdegrundsmanualer. I rättvisans namn ska jag dock här manifestera att det inte bara är kvinnor som på dessa sätt befordras intill deras inkompetens, utan även ett stort antal män, vars enda meriter är att likt papegojor upprepa konsensusläten som för stunden är relevanta för kulissbyggandet.

Det har också varit allmänt känt ända sedan Staaf arbetade hos polismyndigheten i Östergötland att hon var älskarinna åt högste chefen, Mats Löfving. Väldigt många, framför allt inom den mer kvalificerade kriminalpolisverksamheten, höjde på ögonbrynen när Mats Löfving tog med sin älskarinna till Noa i Stockholm och gjorde henne till chef för underrättelseverksamheten hos polismyndigheten centralt. Hon var ingen polis och hade inga som helst kvalificerande erfarenheter eller meriter för det ämbete hon fick. Hon ljög dessutom om sina meriter och påstod sig vara polisutbildad och fick även befogenheter som hon inte skulle ha.

Men som så ofta i dessa fall ramlade erfarenhet och kompetens ner i knät på henne samma dag som hon inkasserade sin titel. Vips så var hon ”expert” på underrättelseverksamhet inom ramen för polisens kriminalpolisverksamhet. Hon kläddes upp i polisuniform med mycket skrot på axlarna och upphöjdes så småningom till polismästare. Hon hyllades till höger och vänster och hejades också ivrigt på inom myndigheten av en infiltrerad feminism med inslag av en sektliknande radikalfeminism. Detta trots att hennes fejkade meriter, hennes roll som älskarinna till landets biträdande rikspolischef nu är en officiell sanning, men som även då var mycket väl känt inom polismyndigheten och hos Anders Thornberg.

Linda H Staaf har nu, efter att ha avslöjats som charlatan blivit sparkad uppåt i karriären, rakt in i justitiedepartementet, som ”expert”. På vad då kan man undra? Hur man manipulerar högre ämbetsmän för att få en karriär? Hur man manipulerar och blåser upp sina egna meriter i samband med att skyla över uppenbara tillkortakommanden? Linda H Staaf är inte mer ”expert” på grov organiserad brottslighet eller grov våldskriminalitet än ICA-kassörskan här nere runt hörnet. Så man får verkligen hoppas att justitiedepartementets chef, Gunnar Strömmer, ser igenom detta och ser till att denna ”kanonvärvning” till departementet inte blir av och att Linda H Staaf blir förpassad till verksamhet som mer passar hennes kunskaper.

Nu har denna ”karriärexpert” dessutom gått vidare bland de höga cheferna. Denna gång är det genom att vara älskarinna till landets högste militära operativa ledare, ÖB Micael Bydén, med allt negativt det betyder för Sveriges säkerhet.

Det finns bara en logisk och relevant utgång av denna korrupta historia. Det är nu uppenbart att åtminstone Mats Löving och Anders Thornberg måste entledigas från sina tjänster. Detta bland annat för turerna kring Linda H Staaf. Men även för att deras manipulerande och brist på ledarskap till stor del gjort att polismyndighetens förmåga kraftigt har försämrats. Likaså att polisens legitimitet nu blir ännu svårare att återställa.