Transkvinnor kräver att könstillhörighetslagen rivs upp
Femton transkvinnor bryter med den egna rörelsen. I ett upprop kräver de att den nya könstillhörighetslagen rivs upp och att biologiskt kön ska styra placeringen på kvinnoanstalter. De menar att kvinnors trygghet har fått stå tillbaka.
Femton transkvinnor kräver att könstillhörighetslagen rivs upp, skriver de i en debattartikel i SvD. Initiativtagare är debattören Adelina Strand. Bland undertecknarna finns också specialistläkaren och författaren Hanna Tehrani.
”Vi har fått nog”, skriver de.
Skribenterna menar att kvinnors oro har viftats bort, och att transkvinnor som säger emot rörelsen förväntas tiga. Enligt dem varnade de för lagens konsekvenser redan innan riksdagen fattade beslutet 2024, men kritiken avfärdades.
Den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 2025. Den sänkte åldersgränsen för att byta juridiskt kön från 18 till 16 år, med vårdnadshavarnas godkännande. Det krävs inte längre någon diagnos av könsdysfori. I stället räcker en enklare medicinsk utredning.
Det är just diagnoskravet som står i centrum för kritiken. Skribenterna anser att gränsen mellan medicinsk transsexualism och självidentifikation suddas ut, och att män utan diagnos nu kan byta juridiskt kön.
”Transsexualism är en medicinsk diagnos, inte något man gör anspråk på när det passar”, skriver de.
Som exempel lyfter de flera uppmärksammade fall där män som dömts eller misstänks för grova våldsbrott har bytt namn eller juridiskt kön. Ett av dem gäller en livstidsdömd barnamördare som placerats på kvinnoanstalten i Ystad, där medintagna enligt Expressen har vittnat om otrygghet.
Uppropet innehåller fem konkreta krav. Lagen ska rivas upp och en fastställd diagnos av transsexualism ska krävas igen. Utredningen ska bli grundligare och väga in bland annat sexuella motiv, trauma och psykisk ohälsa. Minderåriga ska inte få byta juridiskt kön.
Placering på kvinnoanstalter ska utgå från biologiskt kön, och den som avtjänar ett straff ska inte kunna byta juridiskt kön under tiden. Skribenterna vill också ha nationella regler för könsseparerade utrymmen, där självidentifikation inte ensam ska avgöra tillträdet.
De jämför sitt upprop med Stonewallupproret i New York 1969, som brukar räknas som startpunkten för den moderna hbtq-rörelsen. Den gången handlade det om motstånd mot dem som ville tysta homosexuella och transpersoner. Nu vänder skribenterna udden mot den egna rörelsen.
”Det här är vårt Stonewall”, skriver de.
Lagen röstades igenom av sex av åtta riksdagspartier. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna röstade emot. Debatten har även splittrat flera av partierna som stödde lagen, däribland Socialdemokraterna.
