De senaste månaderna har diplomatisk stillhet rått kring situationen i Ukraina. Stridshandlingarna har pågått i samma takt, och Ryssland har ökat antalet attacker mot ukrainska städer, huvudsakligen riktade mot infrastruktur och logistiska objekt. Men sedan några dagar tillbaka har diplomatin åter kommit i aktiv rörelse.

USA:s president Donald Trump, upprymd av sina framgångar med att etablera fred i Mellanöstern, har återigen börjat arbeta intensivt med det ukrainsk-ryska problemet. På torsdagen hade han ett långt telefonsamtal med den ryske ledaren Vladimir Putin, och på fredagen träffade han den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyj.

Vad kom parterna fram till i slutändan, vad kan man förvänta sig framöver och hur ska man förstå det som händer? Låt oss reda ut dessa frågor.

”Ekon från Budapest”: Samtalet mellan Trump och Putin

Rysslands och USA:s ledare ringde varandra exakt ett dygn före Donald Trumps möte med Volodymyr Zelenskyj. Vissa experter och medier i Ukraina blev förvånade över detta och uttryckte missnöje, men i själva verket finns det inget förvånande här.

Eftersom det huvudsakliga angivna ämnet för förhandlingarna var Tomahawk-robotar, är det uppenbart att de amerikanska och ryska presidenterna först måste diskutera detta sinsemellan. Kriget i Ukraina utvecklas enligt logiken om kontrollerad eskalering mellan stormakter, och mellan parterna upprätthålls outtalade balanser som ibland kräver direkt diskussion.

Men den viktigaste nyheten från samtalet var det planerade mötet om några veckor i Budapest – Ungerns huvudstad, där det ökänt misslyckade Budapestmemorandumet med garantier för Ukrainas säkerhet undertecknades. De fungerade varken 2014 eller 2022. Det är just på denna plats som Donald Trump och Vladimir Putin planerar att träffas. Evenemanget kommer att organiseras av den ungerske premiärministern Viktor Orbán – en konsekvent kritiker av Ukraina, som under alla krigsår har uppmanat till omedelbar fred och behållit goda relationer med Putin.

Valet av plats är inte slumpmässigt och löser flera uppgifter samtidigt. Bland dem – en ”passning” från Donald Trump till Viktor Orbán, som är en av hans långvariga anhängare, en ”örfil” till Europas liberala eliter, för vilka Orbáns Ungern nästan är en paria, och också, verkar det som, ett öppet hån mot Ukraina. Att avgöra ett lands öde i den stad där säkerhetsgarantier som misslyckades två gånger en gång undertecknades – i detta finns historiens bittra ironi.

Mötet mellan Trump och Zelenskyj

Och så, mot bakgrund av allt ovanstående, anlände den ukrainske presidenten till Washington. Detta besök hade två huvudsakliga uppgifter. Minimiuppgiften, men den mest uppmärksammade i media – ”tomahawkrobotarna”. Maximiuppgiften – att övertyga Trump att ställa sig på Ukrainas sida, att så mycket som möjligt ”knyta” honom till kriget och förvandla honom från medlare till allierad.

Lyckades det? Tja, besöket gick snarare inte alls enligt den plan som det var tänkt.

Det är värt att uppmärksamma Volodymyr Zelenskyjs presskonferens. Ukrainas president var mycket samlad, ansiktsuttrycken avslöjade stark spänning. Han uttryckte sig mycket försiktigt och valde sina ord. Detta betyder att samtalet inte var särskilt trevligt, utan snarare – hårt och pragmatiskt. I slutändan sköts frågan om Tomahawk-robotar upp på obestämd tid, och frågan om antryska sanktioner och annat behandlades inte alls.

Det viktigaste resultatet av detta evenemang – Trump förespråkade ett omedelbart upphörande av kriget längs frontlinjen. Han föreslog att man skulle stanna, registrera förluster och vinster, och sedan att varje sida skulle förklara seger.

”De... måste stanna där de befinner sig. Låt båda förklara seger, låt historien avgöra”, sade Trump.

I praktiken upprepade Trump en tes som vissa ukrainska experter länge har framfört: Ukraina har redan vunnit – genom att det har överlevt och inte kollapsat, och det var ju just detta som var aggressorns mål. Och därför behöver man förklara sin seger och sträva efter att avsluta den aktiva fasen av stridshandlingarna. Exakt samma sak föreslår Donald Trump. Volodymyr Zelenskyj håller med om detta – med förtydligandet att det först krävs en vapenvila, och sedan dialog.

Men var finns Vladimir Putin i denna ekvation? Den ryske diktatorn krävde att få fyra ukrainska regioner + erkännande av annekteringen av Krim. I Alaska, enligt rykten, gick han med på fullständigt tillbakadragande av de ukrainska styrkorna från två, inte fyra regioner. Men Ukraina var bestämt emot.

Har Kiev ändrat sin inställning? Knappast. Har Putin ändrat sig? Troligen inte heller. Men mötet i Budapest förbereds redan, vilket betyder att åtminstone något måste hända där. I alla fall skulle det vara riktigt konstigt om Vladimir Putin arrangerade ”ett andra Alaska”. Det vill säga: håller en pseudohistorisk föreläsning för Trump och Orbán om Rurik och Vladimir Döparen av Rus, och sedan flyger till Moskva och återigen gör alla till åtlöje. Även om man inte kan utesluta en sådan utveckling.

Har freden kommit närmare?

Efter dessa två diplomatiintensiva dagar befinner sig Ukraina i en situation av strategisk osäkerhet. Har Kiev verkligen kommit närmare fred? Enligt Trumps ord och att döma av planerna på mötet i Ungern – ja. Men har det kommit närmare i verkligheten? Det verkar som att ingen är säker på detta. Vad kommer man fram till i Budapest, om mötet ens äger rum? Ingen vet.

Möjligen finns det redan hemliga överenskommelser som kommer att genomföras efter det ungerska mötet. Möjligen är allt detta bara ”bluff” från Vladimir Putin, som drar ut på tiden. Det senare är mycket mer sannolikt än det förra, även om det finns en liten chans för ett mirakel och ett genombrott i fredsförhandlingarna.

Slutligen bör man förvänta sig en intensifiering av stridshandlingarna och ökade risker för provokationer under närmaste tiden. För om kriget teoretiskt kan sluta vid den nuvarande kontaktlinjen, vad kommer då fienden att göra? Uppenbarligen försöka erövra så mycket som möjligt innan dess.

I slutändan står Ukraina återigen vid en skiljeväg. Det finns bara två vägar ut: antingen till fred, vilket är osannolikt, eller till ännu en storskalig eskalering. Och detta alternativ är tyvärr mycket mer sannolikt.