Även de mest avlägsna hörnen av Ukraina, långt från fronten, kan inte längre betrakta sig som skyddade från attacker. I juli 2025 erroristattacker från ryska drönare slagit till under flera dagar i rad mot Tjernivtsi - en stad som tidigare ansågs vara en ”säker hamn” långt från kriget.

I detta sammanhang är det intressant att Sveriges utrikesdepartement den 23 maj reviderade sina rekommendationer angående resor till Ukraina. Och om man tidigare inte rekommenderade att resa till någon del av landet överhuvudtaget, så tillåter nu det svenska utrikesdepartementet sina medborgare att besöka de västra regionerna, men endast om resan anses som så kallat nödvändig. Samtidigt som situationen, som tidigare var lugn, nu just har förändrats till det sämre.

Varför lider denna lugna stad, långt från fronten, nu av beskjutning? Vad vill Ryssland uppnå? Varför är denna taktik inte militär, utan framför allt psykologisk? Låt oss gå igenom detaljerna.

Inte längre en fredlig stad

Fram till de senaste händelserna förknippades Tjernivtsi med idyll. Bukovinas natur, gammal österrikisk arkitektur, avståndet från militära operationer - 1000 kilometer. Människor från hela Ukraina kom dit för att känna sig säkra, bort från explosioner och oro, bort från kriget.

Ja, under tiden av Rysslands aggression har regionen flera gånger utsatts för attacker - men detta märktes knappt, och varje gång var det något extraordinärt. Men nu har Tjernivtsi under flera dagar i rad varit under attack, det finns sårade och döda. Detta är en oroande signal om att Ryssland utvidgar gränserna för spridningen av sin terror.

I Tjernivtsi fanns det varken militärbaser eller strategiska objekt. Ett av Kremls huvudmål är snarare den psykologiska effekten: att så rädsla och osäkerhet. Begreppet ”lugn plats” försvinner. Attackerna mot Tjernivtsi handlar inte om militära mål, utan om budskapet: ”det finns ingenstans att gömma sig”. Rädslopsykologi blir ett vapen.

Den sista ”säkra hamnen” - Uzjhorod

I västra Ukraina, i regionen som kallas Transkarpaten, finns den sista relativt lugna platsen kvar. Det är Uzjhorod - en stad som fortfarande är faktiskt orörd. Det finns inte ens nattligt utegångsförbud där, och luftlarmssirenerna hörs mer sällan än i någon annan del av landet.

Ukrainare åker dit för att bo, och är ibland redo att betala $700-1000 (med en genomsnittlig lön i landet på cirka $500) för en lägenhet av mycket medioker kvalitet, bara för att vara på en plats där bomber inte exploderar och drönare inte flyger. Men händelserna i Tjernivtsi visar sårbarheten: om attacker redan genomförs mot sådana platser - var finns garantin att nästa mål inte blir detta Uzjhorod, och att det officiellt inte längre finns platser i Ukraina som ”inte träffas”?

Rekommendationer för svenska medborgare

Den 23 maj uppdaterade Sveriges utrikesdepartement sina råd för resor till Ukraina. Hela tiden sedan Rysslands fullskaliga invasion 2022 rekommenderade man svenska medborgare att avstå från att besöka någon del av landet. Nu gäller dock lättnader: man kan åka till landets västra regioner, men endast i exceptionella fall, eftersom det inte finns några säkerhetsgarantier.

Den byråkratiska mekanismen i utrikesdepartementet har möjligen ”släpat efter verkligheten” något. För Tjernivtsi betraktades hela tiden under kriget, särskilt under 2022-2023, som just relativt lugnt och säkert. Inga attacker mot staden hade skett på åratal - men ändå avråddes från alla resor dit, precis som om det hade varit en frontstad.

Sedan gick Sveriges utrikesdepartement med på lättnader, men problemet är att just nu har situationen uppenbarligen och kraftigt försämrats. Möjligen borde även utrikesdepartementet göra justeringar i sina råd.

Slutsatser

Attacken mot Tjernivtsi är en betydelsefull signal: även i de mest relativt fredliga regionerna i Ukraina är det nu långt ifrån så säkert som tidigare. Och vad för säkerhet kan man överhuvudtaget tala om i ett land som befinner sig i sitt fjärde år av krig? Allt detta är mycket illusoriskt.

Den ryska strategin består i att förmedla till vanliga ukrainare tanken om total avsaknad av säkerhet. Detta är en del av det psykologiska kriget, riktat mot att undergräva civilbefolkningens moral.

Attacken mot Chernivtsi är den nya verkligheten i kriget i Ukraina, som bevisar att det inte finns några ”lugna öar” kvar. Den enda garantin för att Bukovinas centrum återigen ska bli säkert - och tillsammans med det Kiev, Charkiv, Odessa eller Kramatorsk - är att kriget slutar eller åtminstone en stabil vapenvila.

Tyvärr vill Kreml inte ens gå med på ett eldupphör och det betyder att attackerna kommer att fortsätta.