En stor mängd konflikter pågår runt om i världen där människor far illa. Ändå är det just Palestinafrågan som upptar en enormt stor del av nyheterna och i samhällsdebatten i Sverige. Det är hög tid att zooma ut och fundera över vad det egentligen är som händer.

Vi som uppskattar svensk demokrati, frihet och därmed fredliga opinionsyttringar, har sedan den 7 oktober 2023 behövt samsas överallt med skräniga, respektlösa och även våldsamma aktivister, som tagit över gator, byggnader och andra platser. Inte bara har de skanderat hot, judehat och stöttat terroristorganisationer, utan även gett sig på journalister och politiker fysiskt.

Med starkt vinklad rapportering och ofta med Hamas’ ”fakta” som grund, har medier gjort gemensam sak med aktivisterna. Aktivisternas bundsförvanter finns också i de politiska församlingarna. I riksdagen drivs frågan av ledamöter som visat tydlig brist på respekt för de demokratiska spelreglerna, exempelvis genom att vägra följa riksdagens klädkod och att ta i hand efter debatter.

Regeringen har anklagats för folkmord – för något som sker i en annan del av världen, som om de vore stridande part. Det är en horribel anklagelse och visar att denna rörelse struntar i all form av saklig och demokratisk anständighet.

Krav har riktats mot regeringen om att de måste stå på Palestinas sida mot Israel - vilket i praktiken innebär stöd för Hamas. Kraven har också handlat om att nödhjälp absolut måste gå via det palestinska flyktingorganet UNRWA. Det räcker alltså inte att svenska statens pengar går till nödhjälp i Gaza, utan det ska gå till en specifik organisation med kopplingar till styret i Gaza – det vill säga Hamas. Signalen är tydlig: Målet är att gynna vissa politiska intressen.

Det här handlar inte bara om några enstaka personer som tycker annorlunda och argumenterar för det. Det är försök av en stor mängd människor att genom påtryckningar och maktdemonstrationer pressa fram lydnad från svenska staten och oss invånare.

Man vill använda statens makt för utländska intressens räkning. Man vill också lägga beslag på våra pengar, för användning till politiska intressen utomlands.

När vår frihet missbrukas på det här sättet i fientliga syften mot vårt land, våra institutioner och befolkning, så måste vi dra en gräns.

Svenska staten finns för Sverige, för att säkra svenska intressen och grundläggande uppdrag på hemmaplan. Att skicka invånarnas pengar utomlands är ingen naturlag, utan ett aktivt val som ska motiveras mycket noggrant för att visa på hur det gynnar vårt land och befolkning.

Dessvärre är nog detta bara början av vad som komma skall. I det nya brokiga samhället vi har finns inte alls samma syn på vad demokrati innebär, eller vad frihet och respekt för vår demokrati kräver av var och en av oss. Hos allt fler ligger lojaliteten inte hos Sverige, utan hos utländska folk, andra länder och deras agendor. Grupperingar kommer att fortsätta försöka kapa våra system, institutioner och lägga beslag på våra pengar för sina egna syften.

Problemet är att vi står helt handfallna och inte har något skydd mot detta, eftersom det inte har behövts förut.

Vissa folkvalda har redan börjat svara genom att vika sig. Ett exempel är kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius (S), som gav kommunens välsignelse till Palestinaaktivisternas ockupation av Vasaplatsen i Göteborg förra året, som pågick i ett halvår. Göteborgarna har alltså redan behövt ge upp sin fysiska miljö.

Vi kan inte bara stå och se på när detta sker. Staten och våra institutioner måste försvaras. Alternativet är att ”den starkes rätt” blir rådande. Då är demokratin verkligen död.