Brittisk-israeliskan Emily Damari från Kfar Aza och hennes vänner, bröderna Ziv och Gali Berman, tog skydd från Hamas’ massiva raketattack som initierades klockan 6:29 den 7 oktober.

Bara timmar senare kidnappades Emily Damari och bröderna Berman från sitt skyddsrum med brutalt våld och fördes till Gaza. Under attacken hade Emily skadats av Hamas som ledde till att hon tvingades amputera två fingrar på Al-Shifa-sjukhuset i Gaza.

Samtidigt som kidnappningen av Emily Damari och bröderna Berman ägde rum i Kfar Aza, befann sig den före detta scouten och leopardmönsterälskande unga kvinnan Romi Gonen några kilometer bort, utanför kibbutz Reim vid Novafestivalen tillsammans med sin vän Gaya Khalifa.

Polisen som var en del av festivalens säkerhetsteam avbröt hela evenemanget när Hamas initierade raketattacken och beordrade samtliga deltagare att omedelbart evakuera området som bestod av en väg och ett stort öppet fält.

På vägen som ledde ut från festivalområdet, bildades det snabbt köer och de unga festivaldeltagarna var nu fast i en dödsfälla där Hamas skulle komma att mörda över 300 festivaldeltagare, däribland Romis vän Gaya.

Men Romi syntes inte till när de israeliska säkerhetsstyrkorna säkrade området. Det kom att dröja innan familjen fick några tecken på att Romi fortsatt var i liv och hölls som gisslan i Gaza.

Främlingarna Romi Gonen och Emily Damari möttes för första gången när de bägge vaknade upp på Al-Shifa sjukhuset i Gaza. Emily hade precis fått förklarat för sig av den palestinske läkaren att hon förlorat två fingrar under attacken. Därefter frågade Romi som själv blivit skadad vad hennes rumskamrat hette. Enligt uppgifter hjälpte Romi Emily med hennes skador då Romi hade utbildning inom fältsjukvård.

Det kom att dröja lite över en månad innan Emily och Romi möttes igen, nere i en av Hamas’ tunnlar. Men denna gång hölls de tillsammans ända tills de släpptes i januari 2025. Under deras tid som gisslan bildade de som tidigare var två kompletta främlingar ett vänskapsband som inte går att beskriva, vilket de själva förklarat för flera israeliska medier.

”Med tiden bildades ett slags kosmiskt band mellan oss – något som ord aldrig kommer att kunna förklara. Allteftersom tiden gick blev vi två som ett på alla möjliga sätt”, förklarade Romi.

De blev varandras axel att luta mot eller gråta ut på, de hjälpte varandra när de mådde som värst. Romi berättade själv att vid ett tillfälle när hon mådde dåligt och saknade sin mamma – föll hon ner på golvet och brast ut i tårar. Men då fanns Emily för henne som plockade upp Romi från golvet och kramade henne hårt.

Även Emily hade tufft under sin tid som gisslan. Emily är homosexuell och var orolig ifall hennes gisslantagare skulle få reda på det, då hon visste mycket väl vad för sorts konsekvenser som kunde väntas om det upptäcktes.

I en intervju med Channel 12 berättade Emily att hon tidigt under sin fångenskap ibland övervägde att ta livet av sig, och till och med började planera hur. En av de tuffaste stunderna i fångenskap var när Emily såg sin mamma Mandy på tv – hon var vid Knesset (israeliska parlamentet) och höll upp en bild på Emily. Romi mindes hur Emily skakade, knappt kunde andas och tyst sade: ”Hej mamma”.

Även om Emily och Romi varit fria sedan slutet av januari 2025, så har vännerna inte lämnat varandras sida längre än någon dag. De genomgår sin fysiska och psykiska rehabilitering tillsammans. När Emily opererade sin hand, då fanns Romi vid hennes sida – när Romi opererade sin arm och hand, då fanns Emily där.

”Vi bodde bredvid varandra på sjukhuset, sedan på hotellet, sedan under operationen, och nu tillsammans på rehab. Medan resten av världen går vidare lever Romi och jag fortfarande den 7 oktober, vi sätter fortfarande ihop våra bitar, läker fortfarande, lider fortfarande, tröstar fortfarande varandra – som en syrgasslang för varandra”, berättade Emily.

Christoffer Jonsson

Samhällsdebattör och medlem i Kristdemokratiska ungdomsförbundet