KRÖNIKA. När nyvalda språkröret Märta Stenevi (MP) intervjuades av Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg häromdagen pratade de om att utjämna skillnader i ett alltmer mångkulturellt samhälle. 

För att dela makten lika måste män avstå, menade Stenevi, som också är jämställdhetsminister. Men det var inte bara karlarna som skulle kliva ner. ”Ska utlandsfödda kvinnor få makt kommer vita, inrikes födda kvinnor att behöva flytta på sig”, proklamerade hon (1/4). 

Jag undrade direkt om hon själv tänkte säga upp sig från det nya jobbet? Hon är ju både vit och född i Lund? Ska ministerkompisen Åsa Lindhagen eller migrationspolitiska talespersonen Annika Hirvonen Falk också lämna in sina avskedsansökningar? Vilken skräll!! 

Men nej. Det var nog andra hon menade. Kvinnliga företagare kanske? Tjejer som blivit ordförande i en förening? Undersköterskor som fått förtroendeuppdrag i facket? 

Susanne, Malin, Petra. Vik åt sidan, brudar. Din prestation är inte viktigast; det är din hudfärg som är grejen i Miljöpartiets ögon! 

Ruggigt.

Stenevis kollega, biståndsminister Per Olsson Fridh (MP), meddelade i samma veva i Dagens industri att Sverige borde skänka vaccin till andra länder när riskgrupper vaccinerats. ”Det är viktigare att vi vaccinerar i hela världen, än att vi vaccinerar klart hela befolkningen i några delar av världen” (2/4). 

Jag kan ha förståelse för att det är viktigt att få koll på smittan globalt för att eländet inte ska ta fart igen och drabba oss hårdare. Men om vi har fajtats och betalat för att få vaccin till oss ­är det inte mer än rätt att vi också får skyddet. Vi kan faktiskt inte rädda hela världen – även om MP allt som oftast försöker ge sken av det.  

I somras var migrationspolitiska talespersonen Annika Hirvonen Falk (MP) gäst i Kvartals fredagsintervju och hon berättade att MP är för solidaritet ”med världens alla människor” (21/8).

Det lät ju tjusigt men innebörden var hisnande. Skulle svenska löntagares inkomster användas för att ge mat och husrum åt alla från Jemen till Jamaica? När programledaren Jörgen Huitfeldt frågade om prislappen för en global solidaritet var svaret helt enkelt: ”Vi behöver omfördela resurser, framför allt från dem som har väldigt mycket”. 

Tydligen är vi sådana rikingar att vi har råd med allt.

Glöm inte att det var MP som fick Alliansen att dela ut rättigheter till papperslösa 2011. Icke-medborgare – utan varken skatteplikt eller asylrätt – fick därmed rätt till vård och skola och akut vård. 

Uppgörelsen kom till för att inte ge makt åt Sverigedemokraterna – ett parti anklagas ofta för att ställa grupper mot grupper. MP själva brukar ju vurma för att inte göra så.

”Det inte en fråga om att ställa utsatta grupper mot varandra”, menade exempelvis Hirvonen Falk i Kvartal apropå frågor om hur pensionärer här skulle påverkas om vi var globalt solidariska.

Något förvånande sa hennes språkrör Stenevi i Aftonbladet att ”makt förökar sig inte, makten är begränsad, det finns en viss mängd makt och om en ny grupp ska få makt i samhället måste en annan grupp dela med sig”. 

Är inte det att ställa grupper mot grupper? 

En jämställdhetsminister som inte tänker att vad som räknas är vad individer gör, utan vill belöna vissa på andras bekostnad, känns dessutom inte feministisk. Är inte grejen med jämställdhet att kön ska spela mindre roll? Handlar inte jämlikhet om att en människas agerande och insats ska ses lika – inte om att man ska ha rätt till andras resurser utifrån hudfärg och bakgrund? Vi liberaler peppar i varje fall hellre människor till att komma in i maktpositioner än roffar platsen ifrån andra. 

Men Miljöpartiet tänker annorlunda, och dess makthavare tycks tyvärr inte värna om svenskarna bästa. Vem jobbar de för egentligen? Man kan inte låta bli att undra.

TEXT: CAROLIN DAHLMAN
Krönikör i Bulletin
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman 

Detta är en krönika i Bulletins nyhetsdel. De åsikter som framförs är skribentens egna.