Året är 1350. Pesten härjar. Människor insjuknar och dör som flugor. Gårdar lämnas att förfalla. Familjer splittras och total misär råder. Ingen vet varför detta hemska händer. Vissa är övertygade om att det är straffet för deras egna synder och tror att botgöringen är självplågning. Flagellanter i strövtåg, som piskar sig själva, är ett tydligt inslag i samhället. Men ingenting hjälper.

Men så plötsligt en dag står han där. Alexander Fleming. Grabben med G. Ditskickad direkt från 1900-talet med en trolldryck som folket får dricka. Plötsligt bromsas farsotens härjningar in. Allt färre insjuknar och dödligheten sjunker. Folk börjar se ljust på framtiden igen, och gårdar återuppbyggs. Livet har vunnit.

Ingen förstod vad trolldrycken innehöll. Fleming kallade det för penicillin. Ett konstigt namn, men vad spelade det för roll när det besegrade döden?

Alla var dock inte botade. Många behövde påfyllning, men så plötsligt tog trolldrycken slut. Fleming behövde samhällets hjälp för att producera mer. Annars riskerade farsoten att ta ny fart. Han vädjade om både ekonomisk och arbetsmässig stöttning. Vilket folket inte gick med på. De hade ju fullt upp med sitt, och de flesta var redan botade.

Fleming, som tidigare hade lyfts upp som en frälsare, sågs nu som en bluff och jagades bort. Då var det bättre att återgå till den gamla läran. Med skyddande amuletter, örtmediciner, uttalade besvärjelser och utförda ritualer. Och de budbärare som Fleming desperat försökte få att sprida sitt budskap spädde bara på bilden av Fleming som en bedragare. Och farsoten återkom ännu mer kraftfullt.

Ungefär där är Sverige idag.

För trots att väljarna blev bönhörda 2022 och fick det regeringsskifte de unisont skrek efter tidigare regeringars vanstyre, så ser opinionen tämligen dyster ut. Vänstersidan har en klar ledning. Vilket är svårt att begripa.

Kravlös och naiv politik har lett till terrordåd, hedersmord, gruppvåldtäkter, förnedringsrån, gängkriminalitet, skjutningar, explosioner, våld och våldtäkter på våra äldre, en skola i anarki, islamisering som accelererar i rasande fart och all världens konflikter som dominerar gatubilden i våra storstäder. Med fysiska angrepp på våra folkvalda i flera fall.

Och inte minst ett självhat av guds nåde. Vi har ingen kultur heter det, allt svenskt och våra traditioner ska kastas i soptunnan. Bara andra nationaliteter får vara stolta över sin bakgrund. Flagellanterna är nu tillbaka i Sverige. Men nu kläs självhatet i form av en inbillad godhet gentemot personer som vill oss illa och genuint hatar oss. Men som vi ändå rullat ut röda mattan åt. Och låtit dem ta för sig av statskassan från dag ett. Utan några som helst motkrav.

En kassa som svenskarna gemensamt arbetat ihop med blod, svett och tårar i hundratals år. Och som är tänkt att användas för vår välfärd. De svaga. Och våra gamla. De som gjort det möjligt för Sverige att bli ett föregångsland. För denna givmildhet tackas de nu genom att bli förnedrade. Våldtagna.

Många har i decennier blundat för denna uppenbara utveckling, och istället skjutit budbärarna. Nu står vi här, mitt i ett samhälle som skapats av naiv godhet, utfrysning av visselblåsare, en mediekår som gömt sanningen för folket, och politiker som inte såg det komma.

Men 2022 fick vi äntligen ett styre som på allvar ville göra upp med det förgångna. Folket var trötta på att se förvandlingen av Sverige. Från att ha varit ett av världens tryggaste länder med en välfärd som andra såg på med avund till ett land som nu blev ett skräckexempel ingen ville liknas vid. Svensson ville ha en radikal kursändring.

Och efter en något trög start så har lagar och reformer klubbats igenom dagligen och redan satts i rullning. Främst inom migrations- och kriminalpolitik. Och där det fokuseras mer på brottsoffers upprättelse och folkets säkerhet snarare än brottslingars väl och ve. En riktning som många suktade efter.

Bara den senaste veckan har nya krav på medborgarskap klubbats. Borta är det lättvindiga utdelandet av denna värdehandling. Nu kommer det krävas språkkunskaper i svenska, hederligt levnadssätt och minst åtta års bosättning i Sverige.

I förrgår blev det grönt ljus för de nya vandelslagarna, vilka kommer underlätta att neka uppehållstillstånd till de som inte sköter sig. Fler verktyg för att fastställa identitet och genomsöka mobiltelefoner, anmälningsplikt för individer som fått avslag på sitt uppehållstillstånd kommer också införas. Plus mycket annat som kommer leda till mer ordning och reda i migrationspolitiken.

Tidigare under mandatperioden har mängder med åtgärder klubbats som på riktigt gör Sverige till ett säkrare land. Åtgärder vi inte varit i närheten av tidigare.

Detta är förändringar väljarna efterfrågade och som ledde till valsegern 2022. Förändringar som de också fick. Därför är det svårt att begripa att opinionen nu ser ut som den gör. Det borde ju rimligtvis vara så att om väljarna röstar för en förändring, och får den, så ska opinionen åtminstone vara oförändrad. Absolut inte svänga över till fördel för de som skapade alla dessa problem.

Men allt är inte kolsvart. Det finns fortfarande bojor att klamra sig fast vid. Ljus i horisonten. Några saker att ta med sig in i sommaren för att gjuta mod inför valspurten.

Nummer ett är att det återstår tre månader till valet, tre månader av hårt arbete för att övertyga folket om den livsfarliga väg vi slår in på om vi låter vänstersidan åter ta makten. I helgen startade SD:s valkickoff, med många positiva och inspirerande talare, däribland partiledaren Jimmie Åkesson.

Vidare är det ett faktum att många mätningar ofta underskattar högersidan, i synnerhet SD och speciellt när det närmar sig val. 2022 såg opinionen nästintill exakt likadan ut som nu, och då vände det. Det finns även en stor del osäkra väljare som kan bestämma sig först på valdagen. Med en stark valspurt är det fullt möjligt att denna grupp tar sitt förnuft till fånga och ger högersidan sitt förtroende.

Förstagångsväljare bland unga är en annan grupp som kan påverka, där var det en tydlig högerlutning vid senaste valet och i en färsk mätning har SD återtagit förstaplatsen från S bland inrikes födda män. Här måste Sveriges kvinnor, som i hög utsträckning röstar vänster, ta sig i kragen och börja förstå att just kvinnorna är de som tar mest skada av vänsterpolitik.

En sista livlina är att vänstersidan har problem att formera ett lag – de är helt enkelt inte överens i många avgörande frågor. Och dessutom interna röda linjer angående vilka som ska tilldelas ministerposter. Så även om vänstersidan vinner valet kommer de få otroliga problem att bilda en regering. Det kan ta lång tid och extraval är ingen utopi, och då har nog högersidan stärkt sina aktier rejält.

Ingenting är alltså avgjort på något sätt, men mycket arbete återstår fram till valdagen. Jag vägrar tro att svenskarna vill återgå till pestens tid snarare än att låta penicillinet få fortsätta utvecklas och regeringen arbeta vidare med att bota landet och bygga en trygg och säker framtid för våra barn, efterkommande och inte minst våra äldre.

Marcus af Jochnick