Man uppskattar den svenska riksdagens tystnad och artighet. Även om vissa hör vad andra politiker säger men inte riktigt lyssnar så känns det respektfullt att det råder en tystnad när någon annan står och talar.

I många andra länder är det högt och katastrofalt. En del hävdar att det är ”livfullt” när politiker gapar och skriker åt varandra, som i Storbritannien. Men jag menar att ett parlament inte skall ägnas åt skrik och skratt. Det är en arena för att föra fram viktiga budskap. Budskap som gäller människors liv och lidande.

Sverigedemokraternas EU-parlamentariker Charlie Weimers stod vid kammaren i EU för några dagar sedan och försökte förmedla det som händer i Sverige.

– Är ni ens medvetna om vad som pågår i Sverige? Vanliga människor i Sverige möter konsekvenserna av en migrationspolitik som skapade monstret gängvåldet.

Weimers började lista upp en rad olika händelser som skedde i Sverige inom loppet av två veckor. Skjutningar. Sprängningar. Mord. En kriminalitet som saknar motstycke i svensk historia, som Ulf Kristersson uttryckte saken.

Samtidigt som Weimers krävde att EU skulle ta sitt ansvar började vänsterliberala EU-parlamentariker att hånskratta åt hans anförande.

Då svarade han: ”Ni skrattar! Skratta åt de 17 offren som har skjutits och bombats ihjäl i Sverige! Skäms! Vet ni vad? Detta kommer att bli verklighet hos er också!”

Det är ett oerhört sorgligt klipp.

Sverigedemokraterna har försökt varna Sverige om konsekvenserna av en stor invandring från Mellanöstern och Afrika. Nu har de fått rätt.

En del svenska vänsterliberala tror att Sverigedemokraterna är ”glada” över situationen för att de fick rätt. När de i själva verket är upprörda och ledsna. Det förstår man när man hör diverse SD-politiker tala om utvecklingen i landet.

Nu försöker Weimers varna andra europeiska länder om konsekvensera av en sådan invandringspolitik – med facit i hand. Ändå skrattar vänsterliberaler åt honom.

En stor del av vänsterliberala politiker ser politik som en lekplats. De förstår inte att gängvåldet dödar människor. Att det drabbar främst invandrarna som de säger sig skydda. För dem väger anseende och rykte tyngre än människoliv.

Det tar styrka, förstånd, och en viss anständighet för att kunna begripa och inse att det mångkulturella projektet har misslyckats brutalt i Sverige. Det är ett smärtsamt svårt piller att svälja. Det är svårt för svenska vänsterliberaler att svälja det pillret just nu. Så det är udda att vänsterliberaler i andra europeiska länder har svårare att begripa det.

Som Mahatma Gandhi sa en gång: ”Först ignorerar de dig, sedan skrattar de åt dig, sedan slåss de mot dig, sedan vinner du.”

I Sverige är vi vid sista steget. SD vann. Inte vad det gäller popularitet, för S är nästan dubbelt så stora. Men deras världsbeskrivning och deras sanning har vunnit, därför låter nästan alla svenska riksdagspartier, inklusive S, som SD gjorde för tio år sedan.

Men resten av Europa ligger vid steg två – där de skrattar.

En del skrattar åt SD:s bild.

Andra skrattar åt Sveriges naivitet.

Det pågår alltför mycket skrattande. Dock fastnar skrattet i halsen när man ser vad som händer i Sverige.