Mitt hjärta brast när jag läste om den blinde 71-årige Erik Viiri, som skjutits ihjäl i Sandviken på en pub förra veckan. Han befann sig ”på fel plats vid fel tillfälle”, alltså puben som han brukade hänga på. Politiker och journalister måste känna stor skam och börja erkänna att mordet på Viiri, bland andra, är deras skapelse, skriver Luai Ahmed.
Den blinde 71-åriga Erik Viiri satt på en pub förra torsdagen. Han kanske tog en öl eller ett glas vin. Han var tydligen en stamgäst på den puben. Alla har ju ett favoritställe där de känner sig hemma och trygga. Mulligans pub i Sandviken var den platsen för Erik.
Enligt bekanta som Aftonbladet pratade med var Erik en ”omtyckt, snäll och humoristisk person”.
Stackarn befann sig ”på fel plats vid fel tillfälle”. I det nya Sverige är defintionen av ”på fel plats vid fel tillfälle” ganska bred. Läser man om de dagliga skjutningarna kan det ibland kännas som att man kan skjutas ihjäl vid vilken plats som helst, vid vilket tillfälle som helst.
Allt detta kaos är naturligtvis svenska politikers och journalisters skapelse och ansvar. Politiker och journalister som sopar sitt ansvar under mattan och håller tummarna att folket inte märker av det.
Förra torsdagen, när Erik sköts ihjäl, firade jag min väns födelsedag på en pub i Stockholm. Lyckligtvis var vi på rätt plats vid rätt tillfälle ty inga maskerade män tog sig in på puben och öppnade eld.
Efter några glas vin bestämde min vän sig för att ringa sin mamma via FaceTime. Till skillnad från honom så kan hon arabiska. Han introducerade henne för mig genom skärmen och hälsade: ”Hon kan arabiska förresten! Snacka på!”
Hans morsa är en varm and trevlig kristen irakier. Vi pratade snabbt om Jemen och Irak, och när ämnet Sverige kom in i bilden suckade hon och sa: ”Sverige är inte det landet som jag kom till för 40 år sedan. Det är ett helt annat land nu. Det är så otryggt. Hade jag inte varit så gammal så hade jag kanske flyttat härifrån. Hjärtat gråter för detta land.”
”Hjärtat gråter för… ” är ett vanligt uttryck på arabiska för när man uttrycker djup sorg och besvikelse. Det är känslan som många svenskar känner varje dag när de får dagliga notiser om skjutningar och sprängningar. Det är också känslan som många invandrare känner när de ser vad som händer med deras nya land. Skammen över vad våra landsmän gör med Sverige är enorm.
Dock slår vissa nyheter hårdare än andra. När jag läste om Erik brast mitt hjärta. I grund och botten kräver vi ansvarstagande, krafttag och ta itu med den eskalerande brottsligheten i vårt kära Sverige. Men när man läser en sådan nyhet så känner man bara djup sorg och hopplöshet. Det kunde ha varit min farfar. Det kunde ha varit min mamma. Det kunde ha varit mina vänner
När man tänker på konsekvenserna av politikers misslyckanden vill man, framför allt, att de ska be om ursäkt för det som de gjorde mot Sverige. Be om ursäkt. Gör om och gör rätt. Men ingenting kan rätta till vad som hände med Erik. Och Erik är bara en liten del av en mycket större och dyster bild.
