När omfattningen av det mystiska fladdermusvirusets härjningar i Kina briserade i media i början av året hade jag just börjat läsa den franska filosofiprofessorn Chantal Delsols bok Icarus fallen – The search for meaning in an uncertain world. Det skulle visa sig vara en oväntat träffsäker fond inför det som komma skulle.

Delsol beskriver i sitt alldeles omistliga (jo!) verk hur de referenser människan en gång hade utanför sig själv – gott och ont, religiösa och mytologiska berättelser, plikter – för längesedan har kasserats. Den Moderna Människan har förväxlat medlet med målet i sin jakt på frihet och inte förstått att frihet är en tom form som väntar på att fyllas med innehåll. Delsol menar att människan formas till en hel varelse utifrån vad hon väljer att svara inför: sitt land, sin familj, det Goda, inför en Gud, inför inget. Den som väljer att svara inför något utanför sig själv är inte längre helt och hållet fri. Men den vars hela existens svarar inför ”inget”, hon äger bara sitt eget biologiska liv och sin egen njutning.

Den Moderna Människan har förväxlat medlet med målet i sin jakt på frihet och inte förstått att frihet är en tom form som väntar på att fyllas med innehåll.

In på scenen träder en pandemi. Den Moderna Människan formade fritt sin egen verklighet men i bakgrunden fanns hela tiden existensens själva villkor – med dess oundvikliga lidande – kvar. I Delsols bok är det AIDS-epidemin under 1980-talet som synliggör dödens bortglömda spöke och när katastrofen drabbar Den Moderna Människan är hon som en bergsklättrare som tagit sig hela vägen upp till toppen utan säkringar längs vägen. De fästpunkter hon en gång hade på sin mödosamma färd genom livet – det hon en gång ansåg sig svara inför utanför sig själv – är glömda. När hon nu halkar faller hon fritt.

Skillnaden gentemot den AIDS-epidemi Delsol skildrar är att detta virus som fått namnet SARS-CoV-1 utgör ett dubbelt slag mot Den Moderna Människan. Om den vars existens inte svarar inför något endast äger sitt eget liv, blir det lätt att förstå den panik som uppstår när spridningen av ett virus som hotar detta tar fart över världen. Den Moderna Människan vill göra allt i sin makt för att stoppa denna farsot. Hon stänger i panik ned hela samhällen och inför utegångsförbud.

Skillnaden gentemot den AIDS-epidemi Delsol skildrar är att detta virus som fått namnet SARS-CoV-1 utgör ett dubbelt slag mot Den Moderna Människan.

Då drabbar henne det andra slaget. Hon, som bara äger sitt eget liv och inte svarar inför något utanför sig själv, har ju fyllt detta med njutning. Plötsligt har också den fråntagits henne. Hon får inte ta ett glas vin på kvarterskrogen med sina vänner, hon får inte resa, hon får inte ens umgås med någon utanför det egna hushållet. Själva virusets hot mot den biologiska kroppen påminde henne brutalt om att hennes existens pekar mot ”inget”. Och restriktionerna som ska rädda det enda hon har tog ifrån henne det hon fyllt sin tillvaro med och trodde var meningen med livet.

WHO varnar för en kraftig ökning av psykisk ohälsa i pandemins kölvatten. I Sverige larmar den ideella organisationen Mind om inflödet av samtal till de hjälptelefonlinjer man erbjuder och SOS Alarm rapporterar att mellan januari och november har 10 000 fler samtal än förra året inkommit som rör självmord. Runtom i vår globala värld har människor halkat uppe på toppen av berget och mycket bryskt tvingats upptäcka att de inte har några säkringar som hejdar fallet ned.

Så fria är vi att vi har gjort oss av med Gott och Ont, plikter är ett minne blott och Gud är död.

Aldrig tidigare har vi varit friare än i dag. Så fria är vi att vi har gjort oss av med Gott och Ont, plikter är ett minne blott och Gud är död. I rationalitetens namn har vi lämnat alla fästpunkter bakom oss och inte ens när en svensk toppolitiker i skuggan av coronabruset släpper in en pedofil dömd för grova sexualbrott mot små barn i hushållet hans egen dotter är del av är det en självklar gemensam instinkt att säga: Detta är Ont. Allt är relativt och uppe för förhandling hos den som ser frihet som ett mål och inte ett medel och vars existens pekar mot ”inget”.

En from förhoppning inför 2021 vore att Ikaros fall tillbaka ned mot jorden kan skaka liv i gamla instinkter och insikter. För ett nytt decennium av stabila fästpunkter och ett adjö till vilsen värdenihilism.