Som Kalla kriget-krigare känner jag igen dragen hos dagens totalitära regimer. Nu som då gäller det för oss att ta strid för individens frihet och för den demokratiska rättsstaten, skriver Henrik Alexandersson.
Jag tillbringade en stor del av min ungdom med att kämpa för de östeuropeiska folkens frihet.
Vi ordnade demonstrationer utanför det sovjetiska generalkonsulatet i Göteborg och jag minns speciellt ett stort fackelmöte för polska Solidaritet på Götaplatsen. Vi samlade in pengar till tryckpressar för oppositionell alternativmedia i öst och vi åkte till förtryckarregimerna för att skaffa oss förstahandsinformation om hur eländigt allt verkligen var.
Så jag är en Kalla kriget-krigare. Och jag känner mina löss på gången. Jag vet vad förtryckets kolportörer går för, hur de tänker och vilka trick de använder. Det som sker nu påminner i stora drag om vad som skedde då.
Omsatt i dagens situation är min 50-åriga övertygelse lika självklar och uppenbar för mig nu. Även om de är långt ifrån perfekta så står jag med de krafter och nationer som står upp för frihet, demokrati och rättsstatens grundläggande principer. Alternativet är oändligt mycket värre.
Ryssland, Kina, Iran och Nordkorea är frihetens fiender. De förtrycker sina folk och nekar dem grundläggande mänskliga rättigheter. De betraktar inte folket som individer, utan som boskap. De tillåter inga avvikande åsikter eller opposition. De exporterar sin terror och sitt förtryck.
Man skall kanske passa sig för att etikettera saker som goda eller onda. Men jag tar ändå risken och kallar dem som förnekar folkets frihet, som förkastar den demokratiska rättsstaten och som överfaller sina grannländer för onda.
I min bok är sådant att stå på fel sida.
Därför står jag tveklöst upp för Ukrainas rätt till frihet, självbestämmande och delaktighet i den västerländska kulturkretsen. Även om det finns gott om saker som behöver styras upp även där.
Sedan kan Putin vädra sina idéer och hjärnspöken hur mycket han vill. Vem skulle över huvud taget vara intresserad av att ockupera ett misskött och dysfunktionellt Ryssland?
Finnarna har ett ordspråk som lyder: ”Om du vill ha en ryss’ uppmärksamhet måste du slå honom på käften”.
Och finnarna vet ju vad de talar om. Ryssland kommer att fortsätta knapra i sig sina grannländer om ingen sätter ner foten. Ryssland kommer att fortsätta sina försök att destabilisera de västerländska demokratierna till den dag det straffar sig. Ryssland kommer att vara en aggressiv aktör så länge vi accepterar beteendet.
När allt som är viktigt står på spel duger det inte att vara undfallande och låta fienden vinna på walkover.
Därför skall vi ge Ukraina allt landet behöver för att försvara sig och för att återta förlorad mark. Givet betydelsen av det västerländska, civiliserade samhället och individens grundläggande rättigheter bör det inte vara speciellt kontroversiellt.
