AI lovar oändliga valmöjligheter, men hotar samtidigt vår faktiska frihet. Daniel Alm reflekterar över en tid där algoritmer skapar religioner och politiska partier och frågar vem som egentligen håller i taktpinnen.

När den tidigare kulturministern Bengt Göransson resonerade om skillnaden mellan valfrihet och frihet menade han att valfriheten handlar om antalet alternativ, medan friheten handlar om förmågan att välja. Det är en tanke värd att bära med sig, inte minst ett valår som detta. Valfrihet och frihet är två storheter som inte bör förväxlas.

Spegling eller styrning

Artificiell intelligens har på kort tid ökat vår valfrihet. Vi får fler svar, fler perspektiv, fler vägar att gå, allt beroende på vilka frågor vi ställer. AI har hittills i första hand varit en spegel av våra egna promptningar. Den återger våra preferenser, våra värderingar och ibland våra fördomar. På så sätt förstärker tekniken människans valfrihet, men inte nödvändigtvis hennes frihet.

Men AI innebär redan idag en mycket kraftfull teknologi. Den har potential att förändra vårt arbete, vårt lärande, våra relationer och sannolikt också våra friheter. I studier av AI har jag sett hur tekniken kan öppna många dörrar och även visa vägen till ett större inre rum. AI går betydligt längre än information, det finns en formerande kraft i det digitala som har potential till djup påverkan. Den erbjuder fler möjligheter, men väcker samtidigt nya frågor om vem som egentligen bär friheten, människan eller systemet som formar hennes val? Information, formation men kanske kommer till och med transformation med den lavinartade utveckling av AI vi nu ser.

AI‑agenter på tröskeln till det mänskliga och politiska

Redan nu ser vi AI‑agenter som inte bara assisterar utan agerar, skriver, organiserar, resonerar och i viss mening fattar beslut. De skapar innehåll, opinionsbildar och kan till och med föreslå moral eller mening. Gränsen mellan människa och maskin luckras upp, och vi börjar ana hur AI kan bli en egen deltagare i samhällslivet.

På det religiösa området växer nya uttryck fram: AI‑genererade böner, meditationer och riter samlar människor över världen, ofta utan mänskliga ledare. Samma mönster skymtar i politiken. I Danmark lanserades redan 2022 The Synthetic Party, lett av en digital partiledare kallad Leader Lars, byggd helt på AI‑analys av danska partiprogram. Det var fortfarande människor bakom kulisserna men fröet var sått.

Kanske kommer vi i framtiden att se nya politiska rörelser stiftade av AI‑agenter, partier som uppstår genom algoritmiska analyser av opinioner snarare än genom mänsklig övertygelse. Det scenariot är inte helt givet att vara endast farligt eller endast frigörande. Med AI kan utvecklingen gå åt flera håll. Men just därför blir gränsen mellan valfrihet och frihet ett av de avgörande gränssnitten.

Om tekniken inte längre bara speglar våra beslut utan börjar påverka dem, då riskerar en fascinerande utveckling att skapa digital inlåsning i stället för öppna möjligheter.

Friheten är något djupare. Den handlar inte bara om att välja mellan alternativ, utan om att förstå vem man är när man väljer, och varför. Friheten bär inom sig möjligheten till ansvar, till fördjupning, till att formas i mötet med något eller någon som inte bara speglar oss själva.

SE ÄVEN: Holmgren: Den största frågan ingen vågar tala om

Medborgaren vs. konsumenten

Det här är en fråga som berör hela samhället, inte minst under ett valår. Demokratin utvecklas inte väl om vi röstar som konsumenter av valfrihet snarare än som medborgare i frihet. Valfriheten, hur många fördelar den än har, kan fragmentera, men friheten förenar. Det tror jag är ett gemensamt ansvar över hela den politiska skalan.

Friheten är ett av demokratins största värden. Den försvaras exempelvis genom religionsfriheten, yttrandefriheten och mötesfriheten. Friheter som gör människan till subjekt och inte objekt i samhällsbygget. När tekniken växer sig starkare behöver vi minnas:

AI kan hjälpa oss att tänka till. Men när vi går till valurnan är vi inte kunder.