I gårdagens Aktuellt satt Joel Halldorf och spekulerade i hur amerikansk kristenhet och eskatologi påverkar kriget i Mellanöstern. Det är en analys som inte bara kantrar, den kapsejsar.

Halldorf driver linjen att högerkristna vill se ett heligt krig mot Iran. Genom att göra amerikanska bönemöten till konfliktens motor blundar man för det verkliga teologiska monstret i rummet: den iranska regimens dödsteologi. SVT lät ett klipp från Tucker Carlson sändas okommenterat, något som hade varit uteslutet när han jobbade för Fox News. Carlson har utvecklats i en riktning med ett alltmer antisemitiskt färgat tankegods, och även en tidning som Washington Post noterar detta.

När jag några få dagar besökte Iran år 2016, och blev förhörd två gånger av landets säkerhetstjänst, fick jag en kuslig känsla av hur det är att leva under en totalitär regim.

Den muslimska supermakten och 1979 års mörker

Sedan 1979 har Iran varit gisslan under en ideologi som inte söker fred, utan underkastelse. Teorin om Velayat-e Faqih, den rättslärdes absoluta styre, är inte en perifer tolkning, det är en krigsmaskin klädd i religiös skrud. Medan västerländska intellektuella ängsligt analyserar amerikanska bibeltolkningar, finansierar Teheran terror som utplånar liv och frihet.

Teheran har drivit och finansierat hat och terror som påverkat länder i regionen. Listan är lång. Ta Libanon, vilken tragedi till utveckling i detta vackra land, orsakat av Irans finansiering av Hizbollah. Kärnvapen i händerna på mullorna i Teheran är skräckinjagande.

Vi måste våga granska den muslimska teologi som institutionaliserat hat mot Israel och förtryck av det egna folket. Den iranska nobelpristagaren Shirin Ebadi har träffande beskrivit den bittra insikten efter revolutionen: ”Jag var kvinna, och denna revolutions seger krävde mitt nederlag.”

Det är dags att vi slutar tala om kristen påverkan som det stora problemet och istället adresserar den islamska teokratins systematiska ondska som raderat ut generationers drömmar.

Tacksamhet för den fria rösten

I kontrast till det iranska mörkret vill jag uttrycka tacksamhet för amerikansk kristenhet. Trots sina brister har den amerikanska kyrkan varit en röst för demokratisk tydlighet, religionsfrihet och en garant för den frihet vi i Europa ofta tar för given.

I USA finns en levande, spretig och brinnande kristenhet som vågar ta plats. Tänk om den fria debatten, där man får kritisera makten, tolka skriften och utmana konsensus utan rädsla för galgen fanns i Iran? Att vi i Sverige använder vår frihet till att misstänkliggöra dem som faktiskt försvarar den, är inget annat än moralisk feghet.

Israel, USA och vårt moraliska arv

Det finns skäl till tacksamhet att USA finns och att de, tillsammans med Israel, står upp som en barriär mot barbariet från regimen i Iran. USA och Israel är inga felfria helgon, varken nationerna eller deras ledare. Faktum är ändå att om det som styr i Iran hade varit vår verklighet, hade en sån demokratisk storhet som religionsfriheten varit utraderad. Precis som många människoliv utraderats bara för att de varit kristna, homosexuella eller kvinnor som velat leva sina liv.

Som kristna får vi inte dras med i en intellektuell feghet som sätter likhetstecken mellan en demokratisk stats självförsvar och en teokratisk diktaturs aggressionskrig. Det handlar inte om apokalyptiska fantasier, utan om ett nyktert teologiskt ansvar: att kalla ondskan vid dess rätta namn och tacka dem som faktiskt håller vakt.

SE ÄVEN: Sparf: SVT ska inte kritisera andra för märkliga undergångsprofetior

Det är dags att vända blicken från spekulationer om Washingtons kyrkor och istället rikta ett skarpt ljus mot mörkret i Teheran.

Inför mitt besök i Iran 2016 varnades jag för att det var möjligt att vi skulle kunna se dömda personer hängda i lyktstolpar. Det är den nivån av religiöst förtryck SVT Aktuellt och Halldorf kontrasterade mot kristna vars stil och uttryckssätt man inte uppskattar.