”Den senaste tiden har det begåtts mord och sprängdåd i en omfattning som saknar motstycke.” Så beskrev rikspolischefen Anders Thornberg läget på en presskonferens den 13 september.

Vissa klagar på den obefintliga medierapporteringen från konflikter runt om i världen. Men efter två dagar hade exempelvis skjutningen i Sandviken försvunnit ur nyhetsflödet, trots tre civila offer varav en avled. Våldet på hemmaplan har normaliserats på en nivå där nog många fler än jag inte längre kan hänga med i den dagliga dystopiska följetongen.

Men så mitt i den fasansfulla månaden Blodiga september dök förstås Alex Schulman upp för att utföra sin självpåtagna samhällsplikt: att bekämpa de onda krafter som fortfarande spökar för alla Östermalms-sossar som inte vet om att de hamnat i otakt med partiet.

I en DN-krönika förklarade han att bilden av att invandringen trasar sönder Sverige helt enkelt är fel.

Och allt jag tänkte på när jag läste hans uppmärksammade text var på vilket vis de som förr slöt upp bakom den officiella parollen ”Sverige aldrig varit tryggare” nu retirerar.

De kommandohöjder man idag försvarar ligger långt bakom gårdagens frontlinjer.

Numera förnekar man inte, utan tonar ner, underspelar, förminskar omfattningen och konsekvenserna av de gängkriminellas våld. Eller som Schulman – påminner oss om att jorden är rund med uppmaningen att vända bort blicken.

Ja, alla vet att det finns skötsamma invandrare som bidrar till samhället. Så hur kan han tro att den gamla uttjade ramsan det gäller inte alla invandrare, det gäller inte alla, det gäller inte alla, på något vis skulle vara relevant idag när den aldrig träffat målet?

Hur många gånger har man inte hört personers politiska reptilhjärna på ren reflex stöta ut de ljuden. Och man tvingas sänka sig ner till dagisnivå för att korrigera denna uppenbara projicering. Bara för att Schulman vägrar, eller inte är kapabel till, att hålla två tankar i huvudet samtidigt, betyder inte det att alla andra lider av den åkomman.

Det är förstås common knowledge att det finns många invandrare som pluggar eller går till jobbet som alla andra, och flera av dem är toppstudenter eller har höga befattningar. Men vad har den självklarheten att göra med de gängkriminellas hot mot samhällsordningen?

Schulmannarnas försvarsvall är som tur är nedriven och idag är det tämligen okontroversiellt att koppla gängkriminella och våldet till invandringen. Och om man inte kan orientera sig bland experters olika skäl och orsaker behöver man ju bara ta till sig den enklaste av BRÅ: s förklaringar: andelen ynglingar och män i brottsaktiv ålder har ökat något enormt via invandringen.

Ursäkta att jag känner mig tvungen att i min tur påminna om vad Sveriges alla Schulmans numera måste fejsa.

Om man anför fakta, som att invandringen sedan skiftet 80–90-tal inte är samhällsekonomiskt lönsam, blir man inte längre attackerad av rasande gårdvarar. Vi kan exempelvis också tala öppet och skriva om den klan- och hederskultur vi fått på köpet plus påtala att det numera bor en massa religiösa här med patriarkala medeltida värderingar som inte är kompatibla med det moderna Sverige.

Enklaver har växt fram där invånarna aldrig kommer att bli svenskar i någon meningsfull betydelse. Den etnifierade underklassen fylls på via fortsatt höga invandringssiffror trots att PUT för asylskäl minskat. Massor av uppehållstillstånd har utfärdats till personer utan asyl- eller skyddsskäl och fusket med identiteter och bidrag är utbrett.

Och orsaken kan exempelvis Schulman lätt räkna ut, och det utan krav på högre studier. Befolkningsökningen är nämligen historiskt sett helt ofattbar. Och Sverige hade och har inte någon chans i världen att integrera hundratusentals eller upp till miljoner invandrare på så kort tid med våra underdimensionerade myndigheter och institutioner anpassade till välutbildade svenskar som fattar hur samhället funkar och följer spelreglerna.

Trots att matchen borde vara vunnen vid det här laget så idisslar alla Schulmans där ute samma gamla daterade skräpargument.

Inuti sin superisolerade feta bubbla tror han antagligen att om man är förbannad på de naiva kodumma folkvalda, ur alla läger som är ansvariga för den förda invandringspolitiken, så beror det på att man rasistiskt hatar alla invandrare.

Jag orkar inte bemöta alla fula och avsiktliga vantolkningar som man faktiskt stöter på titt som tätt hos de etablerade kommentatorerna i offentligheten.

Men min slutsats är i alla fall att Schulman av grav okunnighet eller ihoptrasslat strategiskt tänkande bedriver samhällsskadlig verksamhet. För hur kan man försöka inbilla folk att Sverige inte redan är söndertrasat och splittrat? Så till den milda grad att Schulman skulle ramla ner i vallgravarna om han utan säkerhetslina rörde sig utanför sitt reservat. Detta trots att det alltså finns fullt av invandrare som studerar och jobbar.

Polisen beräknar antalet gängkriminella till cirka 30 000–35 000 inklusive hangarounds. Nyanslutningen är massiv, medan polisväsendet antagligen aldrig kan komma ikapp vad gäller antal, organisering, teknik, resurser och våldskapital. Har alla Sveriges Schulmans någon kommentar apropå rikspolischefens uppgift att man inte kan skydda alla anhöriga till gängkriminella? Det finns helt enkelt inte så många poliser så det räcker till för att förhindra mord och skjutningar.

Dessutom är uppklaringsprocenten förfärande låg. Brottslingar frikänns, får låga straff, utvisas inte, kan begå förfärande våldsbrott i väntan på plats i de överfulla fängelserna och kan till och med få medborgarskap som mordmisstänkt med digert brottsregister.

Jag tror att det mer är rädslan för förlorad prestige än bibehållen ideologi som får Alex Schulman att mitt i den värsta våldsvåg Sverige upplevt påpeka att det finns de som inte utövar våld.

Det som står på spel idag är inte bilden av skötsamma invandrare, utan förtroendet för det politiska systemet och rättsväsendet när själva dess fundament vittrar. Ingen stark demokratiskt legitim stat med oväldig myndighetsutövning på mandat som omfattar en hel nation kan växa fram om inte gäng-, klan- och maffialiknande nätverk slås sönder.

Men idag håller det väl historiskt unika omvända ske mitt framför våra handfallna folkvalda.

Välorganiserade kriminella med ett enormt våldskapital bedriver inte bara beskyddarverksamhet, kontraktsmord, plundrar välfärden och spränger i en tidigare okänd skala. De har också tillåtits att infiltrera och inifrån underminerar de en av världens mest stabila statsbildningar med hög tillit och högt valdeltagande.

Och de skyldiga är alla de som i decennier velat lugna oss, förnekat, avfärdat och pekat ut sina kritiker som det stora samhällshotet, inte de gängkriminella. Politiker, de kulturbärande institutionernas starka opinionsbildare, akademins experter har försökt kollra bort oss. På varje ny nivå i nedförsbacken är läget aldrig så dystert som det verkar och det som är dystert ska åtgärdas med välfärdsreformer. Löften som aldrig infrias eller aldrig får någon effekt. De är inget annat än sammanbrottets ingenjörer. Alex Schulman har bidragit till det söndertrasade samhället.

Jag känner vibbar från en tid före centralmaktens framväxt nu när olika krigsherrar kämpar om makten över den så lukrativa svenska knarkhandeln. Och det med hederns triggande känslighet för kräkningar, krav på upprättelse, hämnd och död. En form av kultur som försvann i Sverige när nationalstaten med ett allmänt rådande rättsväsende konsoliderades.

Herre Gud! Alex Schulman, idag finns det barnsoldater i Sverige!