Facebook noscript imageAltstadt: Alfamän och de gängkriminella
Ann Charlott Altstadt
Krönikörer
Altstadt: Alfamän och de gängkriminella
Rapparen Mehdi ”Dumle” Sachit, mördad på juldagen, hade bland annat deltagit i en lång gruppvåldtäkt då han kört upp en revolver i kvinnans slida. Skärmdump från Youtube
Rapparen Mehdi ”Dumle” Sachit, mördad på juldagen, hade bland annat deltagit i en lång gruppvåldtäkt då han kört upp en revolver i kvinnans slida. Skärmdump från Youtube

I stället för det trötta och nedsättande uttrycket Incels borde Alfaman vara förolämpningen. En studie visar att det är Alfamännen som är de mest misogyna och en rapport från Göteborg om hur gängkriminella behandlar kvinnor bekräftar det.

Häromveckan rapporterade DN om ytterligare en aspekt av allt det nattsvarta som de våldsamma gängen vältrat över Sverige.

De kriminella nätverken dealar inte bara med knark, vapen och unga mäns liv. En rapport som presenterades för kommunstyrelsen i Göteborg belyste ett hittills okänt fenomen, men som tyvärr väl ligger inom det självklaras gränser.

Gängmedlemmar använder kvinnor och unga tjejer som något slags valuta. Deras sexuella tjänster fungerar som betalningsmedel och kan reglera skulder.

På mottagningen Pilen i Göteborg, en del av regionens sexualmedicinska center, bekräftar barnmorskor och terapeuter att kvinnor används som handelsvaror. Och de som vågar berätta fruktar för sina liv.

Man kan väl säga att den gangsterkultur som bara för något år sedan kittlade medelklassen medhårs är själva överbyggnaden för de gängkriminellas basverksamheter. Och i den självklara rekvisitan ingår sådant som vi vanliga kallar misogyni, kvinnoförtryck och sexuell exploatering.

För mig och många fler var det helt obegripligt sjukt att rappare som lajvade orten och de som på riktigt frontade de kriminella gängens dödliga våldskapital var de enda som tilläts använda ordet hora, hoe. Det blev till och med applåder på köpet. De var ju så äkta och beskrev bara sin vardag. Men som bekant: the times they are a-changin.

Kommunrapporten är väl en sorts konkretion av vad som tidigare hyllades som en sorts shabby-chic-kultur, men som nu skrämmer även de mest skickliga av Södermalms alla relativister.

Den dagliga våldsrapporteringen, kartläggningen av nätverk och dess medlemmar har dock skymt att gäng inte bara betyder män. Trots att det ju är matematik av den lägre skolan att lägga ihop nätverkens arsenal av våld, promotandet av den egna luxuösa livsstilen och de kulturella hedersnormerna och få resultat en drös vidriga attityder mot kvinnor.

I sammanhanget är det därför ganska lustigt att en annan grupp män fortfarande anses vara de som ger misogynin sitt trynfula ansikte.

De som sätter agendan har försett männen inom gäng- och gangsterkulturen med romantisk aura av rebellisk glöd och coolt maktmotstånd.

Något som man verkligen inte kan säga om samhällets högst rankade misogyner. Den livsfarliga men samtidigt patetiska gruppen av Incels.

Det handlar om unga män som förbittrade över sitt ofrivilliga celibat samlas i sitt nätcommunity och från misogynins absoluta högborg sprider de sitt kvinnohat över världen.

Incels ses som levande synonymer för manlighetens värsta sidor av hot och våld mot kvinnor. Och några extremister har faktiskt också begått fruktansvärda dåd med dödsoffer.

Men faktum är att bilden av gruppen som de mesta och värsta kvinnohatarna har ställts på huvudet i en nyligen publicerad preprint-studie.

Mot bakgrund av incel-ideologin undersökte forskare om huruvida skillnaden mellan mäns sexuella intentioner och deras sexuella praktik kan förutsäga extrema misogyna åsikter.

Och det torde överraska flertalet att gruppen Incels, män i celibat, inte hamnade högst på pall. Tvärtom!

De så kallade Alfamännen som hade flest sexkontakter hyste faktiskt också de mest extrema misogyna attityderna och åsikterna. Till skillnad från exempelvis studiens Incels vars intentioner ofta handlade om långvariga förhållanden, så saknade Alfamännen alla sådana avsikter inför sexkontakterna.

Bortom frågeställningen och frånsett resultatet så slog det mig att studien faktiskt också var intressant av skäl som handlar om oss här och nu. Vi kanske kan få några fler bitar till det just nu oläggbara Nya Sverige-pusslet.

De kriminella gängen består ju av individer med värderingar och attityder som inte delas av alla med liknande bakgrund eller miljö. Och det är knappast en vild gissning att många av dem passar in eller aspirerar på studiens definition av Alfamän.

Det betyder att det sexuella beteendet hänger samman med en rad personlighetsdrag som rör sig inom den mörka triaden psykopati, narcissism och machiavellism. Alfamännen lägger exempelvis stor vikt vid att upprätthålla och utöva social dominans. Och i ett visst samspel och i vissa miljöer skapas eller förstärks aggressioner och hat, som kan leda till aktivism, radikalisering eller våld.

Individer med en antisocial personlighet som lever i marginaliserade miljöer kan exempelvis utveckla vad forskarna benämner Need for Destruction och Need for Chaos.

Så den där extrema misogynin som präglar Alfamän är bara en av palettens många mörka färger och inte den som sätter mest avtryck i medierapporteringen

I våldsvågornas efterdyningar kallas experterna in för att förklara och få oss att förstå det obegripliga.

Varför dras unga män till gängkriminalitet, våld och död, har länge varit frågan. Men nuförtiden hoppas jag det inte längre är så brunt och nazistiskt att istället undra vad som utmärker de individer som till skillnad från andra är kapabla och villiga begå våld och mord.

Så vad ska vi ta oss till med alla Alfamän, deras hang-arounds, och grupptrycksoffer vars gränslösa beteende hittills har accepterats, av välvilja eller maktlöshet?

Jag har inga bra heltäckande svar för ögonblicket. Men jag vill ändå hävda att istället för att använda Incel som trött nedsättande standardfras så borde Alfaman av uppenbara skäl upphöjas till den värsta av förolämpningar i nätets alla trådar.

Ann Charlott Altstadt

Ann Charlott Altstadt är journalist och författare. Hon har gett ut Liten ordbok för underklassen och Strejken på Toys R Us. Altstadt var redaktör för tidskriften TLM 1992-2002 och har bland annat skrivit artiklar och krönikor för LO-tidningen-Arbetet, Flamman, Journalisten, Fokus, Göteborgs-Posten, Arbetaren, Finanstidningen, Svenska Dagbladet och Arbetet. För närvarande är hon medarbetare på Aftonbladet Kultur och skriver krönikor i Lag & Avtal.