Islamic Jihad missade sitt mål i Israel men träffade mitt i prick i propagandakriget. Magdalena Andersson blev deras frivilliga redskap och hennes tweet där hon lägger skulden på Israel ligger fortfarande kvar, skriver Ann Charlott Altstadt.
Inte visste jag att Magdalena Andersson var en sådan hejare på forensic ballistics att hon fortfarande håller fast vid Hamas version av den så kallade bombningen av Al-Ahli Arabi Baptist-sjukhuset i Gaza. Hennes tweet där hon pekar ut Israel som skyldigt till dådet ligger på övertid kvar på nätet.
20 procent av alla avfyrningar från Gaza mot Israel misslyckas och raketer faller ner över den egna befolkningen. Och av alla urspårade attacker kan man konstatera att Islamic Jihad den 17 oktober åtminstone träffade mitt i prick vad gäller propagandakriget. Medier och världens ledare fördömde snabbt Israel.
Man behöver dock inte fördjupa sig i beviskriget på nätet för trots allt – när dagen grydde stod sjukhuset kvar. På parkeringsplatsen såg man svedda och några utbrända bilar och ett litet hål i marken, men ingen bombkrater. Människor dödades och skadades, men knappast så många som Hamas rapporterat och inga av dem grävdes fram ur rasmassor eller räddades ur sjukhusets påstådda brinnande inferno.
Medierna backade men att Magdalena Anderssons tweet ändå ligger kvar berättar för oss att det traditionella stödet för Palestina har fått ytterligare dimensioner.
Dess främsta supportrar utgörs inte längre av den glensande skaran av vita 68:or som medlemmar i ytterkantsvänsterns Palestinagrupper, de som förr om åren skramlade med insamlingsbössorna på lördagarna utanför Domus.
Mellanöstern har ju flyttat till Sverige och vårt land är idag en arena för alla dess konflikter. Och Andersson har valt sida och tweeten är en del av en aggressiv undergivenhetspolitik.
När två svenskar terrormördas av en islamist så verkar det största hotet mot Sverige vara regeringen och SD, inte IS. Och att koranbränningar ska förbjudas som hets mot folkgrupp är väl Anderssons juridiska variant av hennes uppmaningar om att ”vi måste dämpa tonläget och de spänningar som finns i Sverige för att inte spä på”.
Samtidigt som hon trappar upp genom att på fullaste allvar hävda att regeringskansliet hetsar mot muslimer.
Andersson är förstås varken oberoende balistic forensic- eller freds- och konflikthanterande sändebud från FN med avspänning på agendan.
Hon är själv en part i striden där Israel står mot Hamas och den muslimska världen. Ja, som sagt, den kampen utkämpas också här i vårt land. Därför ger Andersson i tweeten Israel inte bara skulden för att ha bombat sjukhuset. Hon framför också den häpnadsväckande ståndpunkten att det är Israel som har ansvaret för att beskydda Gazas civila.
Fastän terrororganisationen Hamas använder sin egen befolkning som mänskliga sköldar, och skulle offra dem alla på en eftermiddag som martyrer för sitt framtida kalifat.
När Andersson låter socialdemokratin agera presstjänst åt Hamas så höjer hon därmed själv tonläget, ökar spänningarna och eldar på under den krutdurk som är konfliktområdet Sverige.
Socialdemokratin deltar alltså i kriget och det feta byte man hoppas på att fånga består av svenska väljargrupper med bakgrund från dessa regioner och som av religiös-politiska skäl hatar Israel.
Hennes tweet var en så kallad hundvissla riktad till nyckelpersoner som exempelvis den omdebatterade socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj, på time-out men fortfarande partimedlem.
Finns det några socialdemokratiska gräsrötter kvar? Jag undrar över deras åsikt om att exempelvis partiledaren Andersson öppet i teve ljög om att El-Haj arbetat mot Hamas i hela sitt liv. När han istället är en öppet övertygad dokumenterad Hamas-anhängare, det vill säga enligt gängse definition en fascist eller nazist.
Vad tänker socialdemokratiska väljare om att Andersson legitimerar El-Haj som en god sosse bara för att han som personkryssraket ska agera valmagnet bland Al-Malmös alla fiender till västvärlden.
Många av dem skulle inte ens bry sig om att hitta till vallokalen utan frontfigurer som El-Haj. Alltså personer som kan valla valboskap i rätt riktning med politiska löften som inte på något vis rimmar med arbetarrörelsens värderingar.
Vad anser sossarna inom partiets gamla väljarbas och alla de sekulära flyktingar som flytt från islam om att Andersson säljer ut yttrandefriheten för att beveka extremreaktionära fundamentalistiska muslimer?
Jag saknar egentligen ord.
Först fick jag uppleva hur sossarna villigt var med och rev ner det egna folkhemmet för att sen behöva bevittna hur de bidrar med att bygga kalifatet.