Donald Trump är som bekant inte bara presidentkandidat utan en levande subgenre som ständigt levererar content till tusentals artiklar, inlägg och böcker. Förhållandet till medierna har beskrivits som ett krig, men är förstås även ett ömsesidigt parasitärt förhållande.

Den kritiska bevakningen av klickautomaten Trump samlar suktande publik åt annonsörer samtidigt som hans maktposition som motarbetad underdog befästs bland supporterskaran. Så jag ber om ursäkt för ännu en artikel inom den smockfulla kategorin: Varning för Trump!

Rapporteringen må stundvis ha varit orättvis, citat lösryckta ur sitt sammanhang cirkulerar och Trump har beskyllts för värderingar som jag tvivlar på att han verkligen hyser. För då Trump bara är intresserad av makt kan han byta attityd imorgon dag beroende på hur han både pejlar in och skapar opinioner.

Så inte minst därför måste det ändå sägas igen – Trump är en vandrande demokratifara. Det kanske låter överdrivet alarmistiskt, men i sin hänsynslösa och oberäkneliga jakt på väljargrupper hotar han själva Västvärldens fundament.

Få har väl exempelvis missat vilka som bevistade Trumps Thanksgivingmiddag häromveckan på Mar-a-Lago.

Han delade kalkon med den beryktade rapparen Kanye West, numera med namnet Ye, som efter antisemitiska inlägg blivit av med prestigefyllda reklamkontrakt. Nyligen blev också West avstängd från Twitter efter att ha uttryckt sympati för Hitler och nazister när han gästade konspirationskungen Alex Jones högerextremistiska InfoWars.

Den notoriske antisemiten Nick Fuentes deltog också i middagsätandet, men media missade att även Milo Yiannopoulos fanns på plats. Alt right-högerns före detta gayfavorit som i dag efter omvändelseterapi förklarat sig strejt, kristen fundamentalist och förstås antisemit.

Trumps chockerande helgsällskap blev en världsnyhet och kritiken var skarp också inifrån det Republikanska partiet. Men, som bekant, Trump backar aldrig.

Den enda förklaring vi fick var att Nick Fuentes kom oinbjuden med Kanye West. Och det är förstås ännu en stor fet lögn att Trump inte kände till Fuentes. Till och med jag vet att den självutnämnde vitmakt-inceln och förintelseförnekaren personifierar ungefär allt som håller på att gå åt pipan med det Republikanska partiet.

När jag först stötte på Fuentes trodde jag att han bara var ännu ett smaklöst alt right-skämt från internetforumet 4chans ökända memefabrik. Samma mörka hörn av nätet som födde Qanon-konspirationen och där så många beten kastats ut på nätet för att lura vänstern att hugga för fulla muggar – exempelvis att mjölk skulle vara en vit makt-symbol.

Fuentes förespråkar en fundamentalistisk katolsk auktoritär samhällsordning där kvinnor inte får arbeta och inte ens ha rösträtt. Naturligtvis vill han förbjuda samkönad samlevnad och enligt ett senare utspel är till och med heterosexuella samlag rent av gay eftersom Fuentes själv är praktiserande asexuell.

Judiska organisationer har fördömt honom då han liknat Förintelsen vid kakbakning. I ett som vanligt självgott och korkat utspel hänvisade Fuentes till ugnskapaciteten och tidsåtgången för att grädda sex miljoner kakor. Det vill säga att det skulle ha varit tekniskt omöjligt att kremera sex miljoner judar. Fuentes tror alltså, eller vill få oss att tro, att enligt den officiella historieskrivningen så mördades alla judiska offer i förintelselägren. Alla borde dock veta att miljoner judar dödades på alla möjliga vis och såklart även på andra platser runt om i det expanderande Tredje riket.

Fuentes sjuka åsikter kombinerat med en grymt smilande uppsyn och överdrivet energipåslag gör det lätt att avfärda honom som en parodi på en högerextrem näthatar-incel från det eviga pojkrummets källare. Men faktum är att hans America First-kampanj samlar anhängare, inte bara i nätsegmentet ung och aningslös. Och naturligtvis vet Trump exakt vem Fuentes är.

Det var inte bara hans middagskonversation som, enligt uppgifter, fick Trump att utbrista:

– I really like this guy. He gets me.

Fuentes har lett Stop the steal-möten och anklagat det Republikanska partiet för att ha förrått Trump. Han deltog som påhejare vid stormningen av Kapitolium och är alltså en del av Trumps konspirationsstrategi – att valet 2020 var riggat och att Biden vann på valfusk.

Fuentes har även grundat America First Political Action Conference (AFPAC) som ett högerextremt alternativ till den årliga Conservative Political Action Conference (CPAC) från vars möte i Orlando 2021 han med anhängare under buller och bång blev snöpligt avvisade. Och Fuentes vit makt-evenemang AFPAC har gästats av flera mindre nogräknade republikanska ledamöter från USA:s kongress. Och när Fuentes i år hade äran att presentera en annan farlig tokstolle, nämligen representanthusets ledamot Marjorie Taylor Greene, en Qanonfantast som stödde stormningen av Kapitolium, passade han på att under publikens jubel uttrycka sitt ohämmade stöd för Putin och hans krig mot Ukraina.

Om vi levde i någorlunda normala tider skulle en presidentkandidat bygga en skyhög mur gentemot fnoskiga fascister som Fuentes och galenpannor som Taylor Greene. Men tvärtom utgör sådana extremister Trumps aktivistiska kärntrupp. På sitt egen forum Truth Social sprider han Qanons hjältebilder av sig själv som Amerikas frälsare och räddning från det satanistiska pedofila kannibalistiska judiska världsherraväldet. Och på samma plattform krävde dessutom Trump i lördags att den amerikanska konstitutionen måste upphävas för att säkerställa hans påstådda valseger.

De MAGA-troende Qanonkonspiratörerna har, som jag skrev om i Aftonbladet redan 2020, växt från marginaliserade nättroll till en röststark väljargrupp inför det kommande presidentvalet. Och även politiker som skulle kunna representera sans och måtta måste förhålla sig till och kommunicera med galna väljargrupper som därmed legitimeras och växer istället för att hållas på mattan.

Det bjuder mig emot att egentligen försvara någon politisk part i det extrempolariserade amerikanska landskapet eller ta ställning för någon av de miljonärer som Big Business satsar på som presidentkandidater.

Kulturkrigets ytterkanter göder varandras identitetspolitiska förvridna världsbilder och radikaliserar mainstream.

Om Demokraterna ockuperats av världsfrånvänd vild wokeism riskerar det Republikanska partiet att sjunka ner i ett träsk av konspirationsteorier, urspårad evangelikansk väckelse och apart Putinsupport.

Men jag är som sagt övertygad om en sak: att Trump eller trumpismen helt enkelt inte får vinna valet 2024. För vad som står på spel är inte bara amerikansk lagstiftning utan stödet till Ukraina och relationen till Ryssland.

Jag fattar inte när, hur eller varför företrädare för det Republikanska partiet och dess mediala profiler börjat supporta Putin. Men det finns i alla fall ett gäng republikaner i kongressen som man i ryska nyhetsprogram och talkshows betraktar som sina, förutom då förstås Fox News beryktade Putinfan Tucker Carlson. Och de röstar nej till varje förslag om Land-Lease till Ukraina.

Trumps supportrar brukar hävda att Muellerrapporten inte visade på något samarbete mellan hans valkampanj och Ryssland. Men det är en sanning med modifikation. Rapporten vittnar om mängder av kontakter med ryska intressenter, även om någon koordinering mellan Rysslands hackande av Demokraternas datornät, Wikileaks läckande av mejl och hans valorganisation inte kunde påvisas.

Men jag vill påminna om att FBI:s undersökning faktiskt ledde till fängelsedomar. Trumps kampanjledare Paul Manafort, en skrupelfri politisk lobbyist, var exempelvis känd för sitt tidigare samarbete med pro-ryska oligarker och organisationer. Han stod bland annat bakom den Putinstödda ukrainska presidenten Janukovitjs valkampanj. Och Manafort lämnade ut både Trumps valstrategi och valundersökningar till en man kopplad till rysk underrättelsetjänst som var hans högra hand i Ukraina. Manafort uppgav i förhör att han och ryssen även diskuterat en plan för Ukrainas delning på uppdrag av den efter Euromajdanrevolten 2014 avsatta Janukovytj, som numera befinner sig i Ryssland. Manafort dömdes därför bland annat för brott mot USA:s säkerhet men blev benådad av Trump 2020.

För mig lät i början America First som något positivt; att USA skulle sluta spendera oöverskådliga miljarder på att agera världspolis.

Republikanen Bushs invasion av Irak 2003 var exempelvis en humanitär och geopolitisk katastrof som en hel värld vände sig emot. Och Hillary Clintons initiativ till ödeläggelsen av Libyen 2011 var likaså ett krigsbrott. Men de republikanska grupperingar som idag agerar fredsduvor är i realiteten bara Putins medvetna nyttiga idioter.

Jag roar mig ibland med att kolla på Rysslands populära programledare Vladimir Solovyov och hans politiska talkshow. Och vad han, dumadelegater och olika experter öppet tillstår i långa monologer på bästa sändningstid är som att bevittna Tredje riket återuppstå i realtid. Kärnvapenattacker mot Washington, Ukrainas utplåning, kriget mot västliga värderingar och det ryska imperiets come back i olika variationer och tonarter. Det handlar om hatretorik, folkmordshets och mystisk ortodoxkristen rysschauvinism som varje beslutsfattare och opinionsbildare borde ta del av så vi vet varför vi måste stödja Ukraina till varje pris.

Rysk propaganda gör mig mörkrädd men det är än mer skrämmande att grupper inom och runt det Republikanska partiet sprider en motsvarande religiös världsbild av västligt förfall.

Och jag tror det stämmer vad en expert i rysk tv påstod; om Trump och Merkel suttit kvar vid makten skulle Putins trupper bara kunnat rulla in i Kiev utan några större konsekvenser.

Ukraina 2022 är inte Irak 2003. Och neonassar som Nick Fuentes, Qanondårar och MAGA-religiösa extremister må låta lika aparta som Putins mediemegafoner men de riskerar att driva det Republikanska partiet framför sig mot avgrunden.

Rysslands invasion av Ukraina är ett krig också mot oss. Och röst på Trump kan vara en röst för Putin.