Jag var inte ensam om att känna marken skaka under fötterna. Det var de politiska polerna som hastigt förflyttade sig och vänster och höger lämnade normalläget. Ja, det brukar kallas just polarisering. Men faktum är att de istället trasslade ihop sig rejält.

Ta mig som exempel. Jag har alltid delat arbetarrörelsens värderingar och försvarat välfärdsstaten i decennier. Men så hände det! Och nu påstås Annie Lööf, som bevisligen förläst sig på Ayn Rand, vara vänster, men inte jag,

Varje gång man träder ut i det nya politiska landskapet blir man utsatt för någon ny chockterapi. Nu senast gällde det KD och en DN-artikel med rubriken “Intern oro för vänstergir: De tror vi ska tillbaka till Bullerbyn”.

När Ebba Busch tillträdde så hävdade hon att KD står mer till höger än övriga partier. Men en bedömare menar att hon under Busch tal under partidagarna kunnat urskilja klassisk kristdemokrati. Men vad är det egentligen för något? Artikeln gav oss bara hintar av den nya höger-vänsterskalan som vägledning

Här har jag gått omkring och trott att klassisk kristdemokrati betyder saker som tio Guds bud, filmcensur, gammaldags familjevärderingar, krav på kristendomsundervisning i skolorna, förbud mot eller inskränkningar i aborträtten.

Men det är tydligen fel.

Klassisk kristdemokrati betecknar heller inte den politik som partiet drev med full frenesi från Bildtregringen fram till igår. Nämligen att baxa upp alla portar för marknadens intåg i den offentliga sektorn med avregleringar och privatiseringar. Det var ju den förre partiledaren Hägglund som väl gick i Jesu fotspår när han sålde ut apoteket.

Men de som idag räknas som partihögern verkar varken vara pingstvänner eller 90-talsliberaler då de i artikeln vänder sig mot ”vänsterfalangen” för att de vill ha öppna gränser.

Journalisten upprätthåller så klart också den nya höger–vänsteroordningen. Så den gamla avhoppade partiprofilen advokat Peter Althin gör comeback i artikeln med introt att han “efterlyst en förflyttning bort från högerkanten”. Han ser nu en fantastisk chans för partiet “när det gäller lojalitet, solidaritet och stöd för de små och svaga i samhället”. Med hans egna ord så “leker“ bara KD “högerparti” idag.

Vi vet alla vilken grupp som åsyftas och med stödet till utsatta invandrare vill Althin säkerligen ringa in och hävda sig själv som företrädare för klassisk kristedemokrati. Men det knasiga är att han själv ”leker”. Han tillhörde ju KD-toppen när man verkligen var ett klassiskt högerparti.

Althin hade inget emot KD:s omsvängning bort från den tidens konservatism till ett marknadsliberalt parti. Han satt i partistyrelsen 2001–2011. Det vill säga han var långt ute på den där högerkanten. Och han verkar angelägen om, som hans uttalanden visar, att vår tideräkning inte ska börja med Kristi födelse utan året då hårdföre högerBusch valdes till partiledare. Och allt vi ska minnas av partiet och Althin innan dess är höljt i en tjock mörk dimma förutom att ordet flyktingvänlig står skrivet med eldskrift i skyn.

Men det än mer bisarra är att Althin faktiskt inte behöver bedriva den här sortens historierevisionism. För enligt den nya skalan har han aldrig varit höger.

Det är egentligen helt otroligt att politikerna som lovade sina väljare att hålla borta SD från allt inflytande, samtidigt i praktiken gav dem makten att omdefiniera vad de själva skulle betrakta som höger och vänster. Och SD och invandringen är fortfarande alltings måttstock; marknadsliberaler som Lööf och nu Althin plus KD:s gammelkonservativa frikyrkoförsamling har lyfts till vänsterkämpar och jag har sänkts som något slags brunröra. Jag är faktiskt inte förvirrad. Jag är förbannad.