Många av oss har tagit del av det besinningslösa våldet och variationsrikedomen vad gäller att plåga och ha ihjäl, grymheter som bland andra förmedlades av Storbritanniens säkerhetsminister i en intervju hos Sky News. Och jag drabbades inte bara av hans ord, utan av den knappt märkbara ryckningen som drog över hans anlete efter meningen – ...till och med barn och gamla har våldtagits till döds. Hur han sedan sekundsnabbt samlade sig för att förtydliga.

–... bokstavligt talat, till och med barn och gamla har våldtagits till döds.

Vi kan bara ana vad som ryms i de orden. Och vi som inte är överlevare eller anhöriga kanske också skändar offren med kunskapen om hur de dog.

Men jag vill veta, för nu lämnar mig inte frågan; vilka var egentligen de som enligt nyhetsrapporteringen våldtog och mördade under namnet Hamas?

I Aftonbladet läste jag Magnus Falkeheds reportage från Re’im. Platsen i öknen där unga kvinnor och män på Supernova-festivalen dansade in gryningen, tills musiken avbröts av raketer, motorljud, skottsalvor och män som ropade att deras gud är stor.

Förtätat återger Falkehed de levandes röster om dödens detaljer. Det går inte att omfatta våldet och skräcken när festivalen förvandlades till en massaker. Men en uppgift som är helt ofattbar ur ett mänskligt perspektiv är däremot helt logisk som antisemitisk palestinsk praktik. För det framkommer att de reguljära Hamasanhängarna ”följdes av en brokig mobb av pojkar som stal plånböcker eller våldtog”.

Det omskakande vittnesmålet fick mig att återigen titta på det virala klippet med den tysk- israeliska Shani Louks döda kropp på ett pickupflak. Men nu med andra ögon på ett nytt vis.

För någon timme sedan hade hon dansat med pojkvän och vänner på festivalen. Nu låg hon på mage i bara underkläderna, med brutna ben bland män som segerrusiga jublar över hennes död.

Den makabra scenen fick ytterligare en omänsklig dimension av det grabbgäng som överlyckliga filmar Shani Louk som vore hennes död ett fantastiskt mål i en avgörande bortamatch. Och när pickupen rullar iväg med ett sista Allahu Akbar ser man hur en av pojkarna böjer sig över flaket och riktar en sista spottloska på hennes skändade kropp.

Och jag måste titta igen för det slog mig när jag läste Falkeheds reportage att klippet kanske visar Shani Louk medan pick-upen är kvar i Israel. Och att de filmande pojkarna är något än värre än hjärntvättade empatilösa judehatande åskådare.

Kanske tillhörde gänget Hamas förvildade fanboys som förväntansfulla hängt med på en vålds- och terrorturné. Kanske var pojkarna deltagare i Hamas egen festival av våldtäkt och mord. Och spottloskorna den sista förnedringen av Shani Louk på Israels mark innan hon paraderades på Gazas gator som krigsbyte.

Uppgifterna i Falkeheds reportage kan vara ett första spinn på en vandringssägen eller vittnesmål vi får bekräftade först efter att chockvågen mojnat.

Men ingen kan säga sig ha svårt att förklara eller förstå hur våldet eller mördarnas och åskådarnas rusiga glädje kan vara möjlig.

De som lider av av svåra begriplighetsproblem kan ju med fördel ta en googletur på nätet och botanisera bland öppen antisemitism, oförblomerad våldsideologi och muslimsk fundamentalism. Mängder av bilder och klipp visar hur palestinier redan som barn utsätts för indoktrinering på nordkoreanivå för att bli fullgoda antisemitiska våldsutövare som hatar staten Israel.

På Youtube ligger ett klipp från 2013 där småpojkar på några år med sina söta barnaröster ropar slagord om Israels utplåning. Det kan vara några av dessa småttingar som idag tio år senare bokstavligt talat till och med våldtagit barn och gamla till döds.

Världen över firar nu muslimska anhängare blodbadet som en seger. Och jag föraktar djupt de västerländska apologeter som relativiserar deras hat i namn av fred.