Carl Bildt har förärats med en statmannastatus som är lika obegriplig som oförtjänt. Trots bastanta klavertramp i den internationella politiken och pikanta sammanblandningar av politiska uppdrag och privatekonomi, tycks han vara immun mot kritik. Mannen har inga värderingar, bara investeringar, skriver Ann Charlott Altstadt.
Vad är det egentligen med Carl Bildt?
Nu senaste skickade Kristersson honom på uppdrag i Turkiet. Men varför just denna egenutnämnda hobbydiplomat utan UD-certifiering.
Bildts relation med den turkiske nysultanen går förvisso långväga tillbaka. Han jobbade exempelvis för ett turkiskt EU-medlemskap en gång i tiden. Och Bildts misslyckande får väl de flesta demokratiskt sekulärt sinnade att dra en lättnadens suck. Erdoğan kan åtminstone inte inifrån stöka till även Europasamarbetet.
Läs även: Bildt: EU bör inte stötta Taiwans självständighet
Bildt har belönats med svensk helgonförklaring och statsmannastatus utan att man fattar varför och på vilka meriter. Vad har han skänkt mänskligheten för att förtjäna sin olympiskt upphöjda 007-position med rätt till beundran?
”A medium sized dog with big dog attitude” med begränsade politiska färdigheter. Wikileaks offentliggjorda depescher från den amerikanska ambassaden i Sverige till Vita huset avslöjade också rådet att utnyttja Bildts längtan att få storspela på världsscenen om man vill vinna hans support.
Och än idag är det en mycket stor vovve-attityd som fortfarande flyger, twittrar och frotterar sig med världens mäktiga.
Hanif Balis geniala tilltag att kalla honom för “grabben” var därför så enormt skojigt då hans profanering effektivt punkterade Bildts sakrosankta aura. Bali har dock varit ensam i sin nutida kritik av partiets heligaste kossa – är alla rädda för att betala hans för höga pris, handlar det om vänskapskorruption eller rent av kompromat?
Jag vill egentligen inte gå in närmare på Bildt alla råd och dåd. Utan undrar bara varför han kommer undan med allt, medan bilden av kompetens och briljans kvarstår intakt.
Som bakgrund till Bildtgåtan måste jag måste ändå bjuda på ett småplock av förseelser som skulle ha förpassat oss vanliga dödliga till det eviga kylskåpet
Bildt satt exempelvis med i Comittee for the Liberation of Iraq. Ett lobbyinitiativ från Vita huset för att uppbåda europeisk entusiasm inför det fruktansvärda misstaget att invadera Irak, vilket kom att slå sönder landet och kaotisera Mellanöstern. Där bland politiska och ekonomiska intressenter fanns också en representant för vapentillverkaren Lockheed Martin som kom att tjäna multum på Irakkriget. Och så även Bildt genom aktieinnehavet i Legg Mason. Har detta moraliska haveri med dödlig konsekvens satt en endaste fläck på hans finskjorta? Ett fyrfaldigt rungande nej!
Bildt hävdade också som styrelseledamot i Lundin Oil att företagets närvaro i Sudan säkrade fred. Samtidigt som milis massakrerade invånarna i Block 5A och regimens rysktillverkade Antonovbombare drev bort resten. Det lundinska familjeföretaget hade ju köpt licensen att utvinna olja i området av Sudans elit.
När Bildt blev Reinfeldts utrikesminister tvingades han att lämna uppdrag och sälja aktieinnehavet, även i det Ludinkontrollerade bolaget Vostok nafta, det företag som hade gjort stora investeringar i Putins Gazprom och Bildt blev KU-anmäld då han trilskades med att göra sig av med även aktieoptionerna.
Kritiken även från borgerligt håll var skarp mot Bildt och hans uppenbara ekonomiska intresse av Gazproms politiska framgång i väst. Han förblev dock utrikesminister i den alliansregering som beslutade om det första steget i Nord Stream-projektet. Och som slutligen utan säkerhetsprövning sade ja till att Putins gasledningen drogs genom den svenska ekonomiska zonen.
Bildt hade alltså sedan 90-talet dragit sitt strå till det ryska oligarkiska maffiaväldets växande stack med Putin på toppen och säkrat inflödet av stålar som finansierat hans krig. Kritik, gräv och avslöjanden. Bildt gick som vanligt oskadd ur det som borde vara karriärkrossande skandaler.
Läs även: Carl Bildt möts av bred kritik från Israel
Och idag har han fått förnyad relevans som Putin- och rysslandsexpert genom kriget mot Ukraina trots att hans så kallade analyser bara är upprepningar av det generiska allmängodset.
Snyggt lobbat och jobbat!
Men konstigast av allt är nog att nyhetsreportrar och framför allt kultur-och ledarskribenter låtit Bildt överleva Balkanuppdraget.
Komplicerade transnationella ekonomiska brottsmål slinker oftast förbi mediedomstolen till skillnad från övertramp vad gäller rådande normer och värderingar. Ja, man kan säga att bevakningen av sistnämnda håller igång hela medieruljansen. Men gissa vad? Bildt den rackarn kan förstås ostraffat topplacera sig även i den kategorin.
Han har förvisso mött hård internationell kritik för insatsen som fredsmäklare, för sitt undfallande agerande gentemot serbiska ledare och deras intressen. Man kan knappt tro att det är sant. Bildt har dessutom utan några som helst sociala sanktioner på hemmaplan skrivit ned dödstalet för den serbiska Srebrenica-massakern.
Alla kanske inte kommer ihåg den kulturbärande och politiska elitens superkompakta stöd för det muslimska Bosnien Hercegovina i Jugoslavienkrigen och hur det präglat vår förståelse av konflikthärdarna.
Massor av artiklar skrevs, upprop undertecknades, insamlingar och konvojer med förnödenheter anordnades. Om någon vill nyansera bilden av det onda Serbien mot de goda bosnierna och kroaterna som faktiskt också begick massakrer och folkfördrivningar, skammas personen fortfarande offentligt som Milosevic- och folkmordskramare.
Jag vill inte alls förminska de avskyvärda brott som begicks av den serbiska övermakten utan bara ge en bild av opinionsläget.
Efter krig och konflikter med alla fruktansvärda övergrepp så brukar med tiden dödssiffrorna justeras och skrivas ner. Med ett undantag. Ursäkta att jag begår blasfemi men Srebrenicamassakern verkar faktiskt vara så helig att dödstalen 7000–8000 mördade muslimer inte kan röras utan att utlösa stormande politiskt vrede med krav på uteslutning ur människosläktet.
Men för Carl Bildt är allt som vanligt en annan femma. Med mössan käckt på svaj har han helt fräckt gjort bedömningen att antalet avrättade muslimer endast var 3000 medan 4000 dog i strid. Det är makalöst bortom rätt eller fel. Jag bara undrar – hur bär sig karln åt?
Man kan fundera över Bildts goda kontakter med axeln Turkiet–Iran, som eventuellt kan förklara de sympatier för den palestinska sidan som kan anas när man ser till hans återkommande kritik mot Israel. Och om det tillsammans med Putinpengar och fredsmäklande som gynnade Serbien bildar ett mönster av speciellt partitagande.
Men nej, sådana spekulationer slås genast i kras av hans stöd till andra sidan och USA:s geopolitik och krigföring. Bildts skryt om att vara bästis med USA:s förre utrikesminister tillika krigsförbrytaren Henry Kissinger säger väl allt. Hans föregångare på posten John Foster Dulles har inspirerat mig genom sitt kända citat att ”USA har inga vänner endast intressen”, till ett eget omdöme av “grabben”. Angående blod och olja i Sudan skrev jag att ”Bildt har inga värderingar endast investeringar”.
Så vad tänkte sig Kristersson och Billström att det flygande diplomatesset skulle mingla fram för resultat med sin gamle kompis Erdoğan? Var inte alla överens om det jag från dag ett hävdat – lägg ner fjäsket!
Och Bildt på diplomatiskt prestigeuppdrag? Hur stor är inte sannolikheten att businessnubben samtidigt ser om sin privatekonomi?
Hanif Bali petades från en given rikspolitisk karriär bland annat för kritik mot Bildts klandervärda ställningstaganden och kontaktnät. Medan Bildt själv varje dag får äran att krönas till teflonets konung. Hur är det möjligt – borde alla oavsett politiskt läger fråga sig gång på gång. Hur är det möjligt?
Läs även: Altstadt: Carl Bildt – inte Birgit Friggebo – orsakade We shall over come-haveriet i Rinkeby 1992