Vad är det för fel på Nyans? Varför svänger det inte om Mikail Yüksel och hans parti?

I god tid bjöd han in till dockföreställningen som gick av stapeln på Mynttorget i söndags. Dagarna innan hade han gottat sig på twitter åt sitt hyss. Det var uppenbart att han mös vid tanken på den kränkta vita majoritetsbefolkningen som skulle gå bärsärk vid åsynen av Jimmie Åkesson- och Johan Pehrsondockorna dinglande i vinden.

Läs även: ”Partiledardockor” ställs ut i manifestation mot koranbränningar

En politisk manifestation mot yttrandefrihet och koranbränning och för blasfemilagar som hette duga. När såg vi senast en partiledare med riksdagsambitioner utsätta politiska konkurrenter i dockform för symboliskt våld? NMR-vibbar, någon? Men trots det utlovade exotiska inslaget var det på Mynttorget lika tomt, tyst och tunnsått som en söndag i glesbygd. Vill verkligen ingen dansa med Nyans?

Det var betydligt fler på plats när Sameh Egyptson i fredags äntligen blev filosofie doktor i teologi efter en fyra timmar lång disputation. Och i den hätska debatten kring hans avhandling kom slutsatserna bort som kanske illustrerades av Yüksels dockfiasko: Det verkar som islamismen inte längre rockar så fett.

Egyptson kartlägger bland annat hur det Muslimska Brödraskapet genom Islamiska Förbundet i Sverige och dess olika förgreningar med företrädare under trettio års tid har infiltrerat det svenska partiväsendet. En liten grupp, namngivna inte bara av Egyptson, valsar runt på ledande poster i olika muslimska organisationer och deras verksamhet stöds av aktivister eller aningslösa supporters inom akademin och på den politiska arenan.

Det är ingen nyhet att skattebetalarna finansierar islamistiska bidragsentreprenörer, deras omfattande nätverk och politiska ambitioner. Muslimska Brödraskapets aktiviteter är välkända och omskrivna i artiklar, böcker och rapporter. Enligt Säpo har organisationen som världsomspännande mål ett kalifat byggt på sharia, vilket står i motsättning till svenska grundläggande fri- och rättigheter.

Så jag tänker inte ska gå in på dispyterna kring Egyptsons avhandling. Debatten är sedan länge avgjord. Hans arbete ligger på nätet så alla kan läsa och också googla fram listan med påstådda felaktigheter med sidhänvisningar som jag tror en person inom det islamistiska nätverket satt ihop. Och alla kan också göra en egen bedömning om sammanställningen verkligen sänker avhandlingen akademiskt eller det allmänna värdet av hans omfattande undersökning.

Jag vill bara nämna att den påstådda felöversättning vars existens i så hög grad skadegläder Egyptsons motståndare vid en närmare granskning visar sig bara vara produkten av en formalistiskt förment autistisk läsning.

Egyptson anför en artikel på arabiska som källa vilket alltså hans kritiker speciellt lyft fram som bevis på bedrägeri. Och om man jämför den auktoriserade översättarens version på svenska av artikeln med de textavsnitt som valts ur avhandlingen så verkar Egyptson onekligen fantisera fritt. Men det behövs bara att man själv googlar så kan man exempelvis genom en engelskspråkig egyptisk tidning få info om artikelförfattaren som gör att man förstår att denne skriver utifrån en konflikt inom det Muslimska Brödraskapet. Och framför allt fattar man att Egyptson sätter uppgifterna i artikeln i ett större sammanhang där kontexten gör hans tolkning begriplig och rimlig.

Vad jag däremot inte fattar är hur någon kan gå på att det är Egyptson som är superskurk i det här dramat. Miljarder står som bekant på spel för det islamistiska nätverk som fram till alldeles nyligen ifred kunde beta bidrag och bli mäktiga och feta på svenska skattebetalares bekostnad. Men enligt islamisternas vänsterklack och ultras på ståplats är Egyptson bara en charlatan som sprider konspirationsteorier, dessutom finansierad av Förenade Arabemiraten. Ja, det verkar som om själva existensen av Muslimska Brödraskapet är en sorts islamofobisk högerkonspiration som uppfunnits i huvudet på sådana som Egyptson, Magnus Ranstorp och journalisterna på Doku.

Läs även: Yüksel: ”Turkiet vill att Sverige förbjuder koranbränningar”

Det är med andra ord som vanligt. Den liberalvänster som omfamnar hbtqia+-rättigheter, jämställdhet och allas lika värde sidar upp med jordens mest reaktionära avskum. De sinnesslöa aktivisterna verkar ha ett liknande förhållande till islamister som 70-talsvänstern till de socialistiska idealstaterna. De extremreligiösa shariasentusiasterna är egentligen rara små ömtåliga plantor och om de bara får skydd och försvaras från rasisternas och islamofobernas angrepp kommer de snart att utvecklas till gayvänliga jämställda feministhipsters.

Men kanske har vinden alltså vänt om man får tro Egyptson. Det Muslimska Brödraskapet såväl här som globalt befinner sig i kris. 90-talets etableringsår och den blomstrande skördetiden har förbytts i bakslag. Den europeiska strategin av entrism och infiltration har inte riktigt gått i lås. Politiker som Abdirizak Waberi, Omar Mustafa och Mehmet Kaplan miste ju sina ledande poster inom M, S och MP. Brödraskapets ledande profiler har heller inte infriat löftena om att leverera muslimska väljare en masse till respektive partier. Personkryssen har varit få i förhållande till målgruppens storlek.

2019 kunde tre organisationer inom Muslimska Brödraskapets nätverk förvisso casha hem hela 618 miljoner i skattemedel. Men Sveriges Unga Muslimer, SUM, blev överraskande nog skyldiga att återbetala bidragen till MCUF och lade ner verksamheten. Miljonerna till studieförbundet Ibn Rushd har också ifrågasatts lokalt och nationellt. Muslimska friskolor har fått stänga och svindleri med skolpengen avslöjats.

Egyptson menar att om Partiet Nyans vinner framgång kan den tidigare förkastade idén om partibildning istället för entrism kanske bli Brödraskapets nya väg för att vinna Europa för sharia.

Så vi får innerligt hoppas att Yüksels dockteater på Mynttorget visade oss framtiden. Trots all rasism, islamofobi och diskriminering blev det till slut ingen hängning i söndags. Och jag vågar påstå att det berodde på det svala publikintresset. Ja, att avrätta politiker symboliskt kräver nog en vildsint eller åtminstone väldigt engagerad folkmassa, annars övergår politik lätt till patetik.

Resultatet blev ändå ett rätt löjlig antiklimax i islamistisk lyteskomik. Yüksel omgiven av sina dockor påminde mig starkt om Staffan Westerberg och hans gamla barnprogram Vilse i pannkakan, fast i en illvilligare variant och utan verkshöjd.

Yüksels dockteater var ändå en positiv kulturupplevelse. En strålande uppvisning av demokrati och yttrandefrihet jag hoppas vi kan bevara trots existensen av hans parti Nyans och de islamistiska nätverken.

Han skulle hänga dockor av två partiledare men ingen kunde bry sig mindre. Inga stenar flög, inga mordhot, attacker eller kravaller. Det var vackert att beskåda. Yüksels idéer är livsfarliga men för tillfället drar han mindre folk än Paludan. Låt det förbli så!

Läs även: Altstadt: Partiet Nyans – ett alternativ för vit wokevänster?