Joe Bidens presidentskap framställs ofta som en räddning för Ukraina. Men när vi nu kan överblicka hans tid vid makten framträder en mer komplex och betydligt mörkare bild, där USA:s agerande präglats av passivitet och strategiska misstag, skriver ukrainske statsvetaren Mykyta Trachuk.
När historien om Rysslands invasion av Ukraina en gång ska skrivas kommer Joe Bidens roll att vara svår att beskriva entydigt. På ytan ser det imponerande ut: 177 miljarder dollar i stöd fram till slutet av 2024, ett enat väst och ett starkt ledarskap för den anti-ryska koalitionen.
Men under den blanka fasaden döljer sig ett mönster av misslyckanden som har kostat Ukraina dyrt.
Det första och kanske mest avgörande var oförmågan att förhindra kriget. Trots att USA:s underrättelsetjänster varnade för den förestående invasionen vidtogs inga substantiella åtgärder för att avskräcka Putin. Man valde att vänta och se, med katastrofala följder för det ukrainska folket.
Senfärdighet
När väl kriget var ett faktum uppstod ett nytt problem: den kroniska senfärdigheten i vapenleveranserna. Modern utrustning som stridsvagnar och flygplan har försenats i flera år. Kritiska system som ATACMS-robotar och F-16-plan har hållits tillbaka med hänvisning till ”risk för upptrappning”. Varje sådan försening har betalats med ukrainska liv.
Särskilt anmärkningsvärd är bristen på diplomatiska initiativ. Biden-administrationen tycks ha valt en strategi som går ut på att försvaga Ryssland genom ett utdraget krig, utan några seriösa försök att nå en förhandlingslösning. Detta har i praktiken dömt Ukraina till år av fortsatta strider och förstörelse.
Förtjänar visst erkännande
USA:s stöd har utan tvekan varit avgörande för Ukrainas överlevnad. Biden förtjänar erkännande för att ha mobiliserat det internationella samfundet och upprätthållit en enad front mot Putins aggression. Hans administration ”satte trenden” för andra länders stöd till Ukraina – utan USA:s exempel hade det europeiska engagemanget sannolikt varit betydligt mer begränsat.
Men priset för denna hjälp har varit högt. Bidens bristande proaktivitet och fokus på att förlänga kriget snarare än att avsluta det framstår som alltmer problematiskt. Hans presidentskap riskerar att gå till historien som en period då USA visserligen hjälpte Ukraina att överleva – men missade chansen att förhindra eller stoppa det mest förödande europeiska kriget sedan 1945.
Det är en mörk ironi att den president som skulle återställa USA:s globala ledarskap efter Trump istället kommer att förknippas med ett av modern tids största diplomatiska misslyckanden. För Ukrainas del kan slutsatsen knappast bli annat än att Bidens presidentskap, trots alla miljarder i stöd, i slutändan blev en djupt negativ erfarenhet.
