Hjort: Mohamed Ali och konsten att slippa granskning

Debatten kring den vänsterpartistiske kryssraketen Mohamed Ali är låst i ett märkligt ställningskrig. Kritik mot honom tolkas som rasism, och att stå upp för honom blir därmed ett slags antirasism. Flera, bland dem Expo och Vänsterpartiets företrädare, menar att det handlar om rasism och att Ali därmed är ett offer. Det är ovanligt att det är ett offer som har skuldsanering och misstankar mot sig om våld mot en närstående.

Pratet om rasism är ett enkelt sätt att tolka saker, där världen delas in i gott och ont. Frågan om huruvida skulder, lögner och annat är lämpligt för en lagstiftare försvinner ur debatten. En debatt om vilka krav vi har på en lagstiftare försvinner, eftersom den ena sidan pekar finger och skriker rasism. Och skillnaderna mellan Ali och andra är påtagliga. Kritik blir inte rasism bara för att den träffar fel person.

När moderaten PM Nilsson blev statssekreterare fick han snabbt sluta på grund av ett avslöjande om olagligt ålfiske. Flera moderata ministrar avgick 2006 kort efter att de tillträtt, på grund av obetalda tv-avgifter, svart städhjälp och liknande. Det är förmodligen lättare att få en kamel genom ett nålsöga än att få en borgerlig politiker accepterad av vänstern, så angreppen var hårda.