I Sverige har det hittills varit läkarnas erfarenhet, läkaretiken och utbyggnaden av den palliativa vården som definierat hur vi möter lidande och död. Men det kan komma att förändras.

Läkarförbundet presenterade i går (24/5) resultatet av en enkätundersökning, som visar att fyra av tio läkare är positiva till dödshjälp. Fler bejakar i dag legalisering och är villiga att ge människor dödliga doser.  

Enkätsvaren, som har gått ut till 6800 medlemmar och besvarats av 3332, synliggör att en mer positiv uppfattning om dödshjälp växer fram. Ordförande för Läkarförbundets etiska råd Torsten Mossberg vill nu se mer ödmjukhet vad gäller synen på assisterade självmord. 

Den slutsats Torsten Mossberg drar av svaren innebär en helomvändning vad gäller förbundets tidigare otvetydiga nej till dödshjälp. Mossberg vill nu, med enkätsvaren som underlag, öppna för en diskussion om en utredning om frågan. Det har Läkarförbundet tidigare helt avvisat. 

Det är anmärkningsvärt att värderingarsskiftet inom läkarkåren sker i denna pandemitid, när larmrapporter och vittnesmål duggat tätt om att äldre och sköra undantagits från individuell vård. Vittnesbörd om att döden påskyndats genom att uttorkade patienter fått morfin och kritiken mot att palliativ vård ordinerats utan så kallade brytpunktssamtal, borde i stället ha satt etiken under lupp. 

Läs också:  Så lite betydde svenska coronastrategin för ekonomin

Enkätresultaten och Läkarförbundets utspel skaver. Har människosynen luckrats upp? Håller gränser på att suddas ut, så att läkarens uppgift inte längre blir att bota och lindra? Har pandemin öppnat för en dödens kultur inom sjukvården?

Dödshjälpsdebatter blossar förvisso upp regelbundet. Men det är signifikant att Torsten Mossberg nämner Statens medicinsk-etiska råd (Smer) i intervjun om enkätresultaten. Smer, och i synnerhet ledamoten Barbro Westerholm (L), har länge drivit på för en utredning och bejakat dödshjälp.

Mossberg uttrycker att han vill gå Smer till mötes. Smers påverkanskampanjer har uppenbarligen gett resultat.

Förra året valde Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) att åtalsanmäla läkaren Staffan Bergström, då han själv uppmärksammat att han gett en person med sjukdomen ALS en dödlig dos läkemedel. Bergström har under många år kämpat för aktiv dödshjälp. 

I intervjun med Torsten Mossberg om enkätsvaren nämns det inträffade. Oavsett om Staffan Bergström avsåg det, har hans agerande uppenbarligen fått upp frågan om eutanasi på agendan. Här inställer sig ytterligare etiska spörsmål. 

Förespråkare för läkarassisterade självmord och eutanasi menar att det är en människas individuella rätt att få hjälp att avsluta sitt liv när det upplevs som outhärdligt. I de länder där dödshjälp är legaliserad talar dock verkligheten sitt tydliga språk.  

I Belgien tillåts dödshjälp för barn. På olika håll ser man hur människor med depression och känslor av hopplöshet får dödshjälp av läkare som inte är utbildade i psykiatri. Dessa problem finns även med den så kallade Oregonmodellen, som utvecklats i USA. 

Äldre och svaga kan uppfatta att de ligger samhället till last. Häromåret uppmärksammades ökningen av dödshjälp på vårdhem i Belgien.

Funktionshindrade, sjuka, äldre och svaga blir således riskgrupper. Hur ska psykisk hälsa bedömas? Förlorat livsmod? Demens? Många förespråkare för dödshjälp förenklar dessa avgöranden. Verklighetens dödshjälp visar dock hur komplicerat det är – och vilka mänskliga och etiska övertramp som görs. Aktiv dödshjälp garanterar inte heller en fridfull eller värdig död. 

Svårt sjuka personer kan dessutom ena dagen känna att döden är den enda utvägen, för att nästa vilja leva varje timme till av sitt enda liv. Vilken av dagarna ska avgörandet om det oåterkalleliga beslutet fattas? 

Inom vården i Sverige finns i dag möjlighet till medicinering, så den sjuka kan sova in i döden. 

Läkarförbundet gläntar på dörren till dödshjälp. Nu behövs mer än någonsin rösterna om läkaretiken, om den sjuka och döende människans rätt till individuell vård och omsorg. 

Läkare som har erfarenhet av att arbete nära döende människor är mer negativa till läkarassisterade självmord, dödshjälp och eutanasi än andra. Det visar även Läkarförbundets enkät. Den insikten borde även fortsättningsvis vara vägledande.

Eutanasi går inte att institutionalisera. Det visar historien och det visar erfarenheterna från länder som i dag har legaliserat aktiv dödshjälp. I ett sådant samhället vill få av oss leva, bli sjuka, försvagas eller åldras.

Läs också: Äldre ska inte användas som integrationspolitiska krockkuddar