I Europaparlamentet lever den gamla Reinfeldtmoderationen vidare, där Arba Kokalaris kamp mot techjättarna illustrerar det växande ideologiska gapet mellan partiets EU-politiker och den nya moderata linjen på hemmaplan. När Musk och Zuckerberg nu utmanar EU:s censurkrav blottläggs också Brysselmoderaternas oförmåga att försvara marknadsliberala värderingar, skriver John Gustavsson.
Moderaterna har gjort en mycket intressant ideologisk resa sedan millenniumskiftet. Under Bo Lundgrens ledning var man traditionella högerspöken, för att sedan bli ”Det nya arbetarpartiet” under Fredrik Reinfeldt, mannen som kanske trott att han skulle gå till historien för sina jobbskatteavdrag, och istället fick se sin tid förknippad med citat som ”öppna era hjärtan” och ”ursvenskt är bara barbariet”.
Sedan var det dags för ännu en ideologisk sväng, till det Moderaterna vi har idag. En som inte hängt med i den senaste svängen är partiets Europaparlamentariker Arba Kokalari.
I en serie inlägg på X (Twitter) går Kokalari till attack först mot Elon Musk, och sedan mot Mark Zuckerberg. Musks plattform har, enligt Kokalari, blivit en fristad för terrorister och, auktoritära regimer, varför EU nu måste gripa in.
Zuckerberg å sin sida får sig en släng av sleven för att ha slopat faktagranskningen på Facebook, något som Kokalari menar är att värna yttrandefriheten för Putins trollfabriker. Hon menar också att detta ”ökar otryggheten”, utan att gå in på detaljer.
Kokalari är själv en av de drivande parlamentarikerna som låg bakom EU:s Digital Services Act, en lagstiftning som innebär att stora sociala medieplattformar som Facebook, Instagram och X har en juridisk skyldighet att bekämpa ”desinformation”.
Vad är desinformation? Det bestämmer EU.
Kokalari är så stolt över sin roll i att få igenom DSA att hon skryter med det i sin biografi på X (Twitter).
När Zuckerberg och Musk nu till synes gaddar ihop sig och vägrar censurkraven (”faktagranskningen”) så hamnar EU i en tuff situation: Zuckerbergs Meta äger både Facebook, Instagram, Threads och WhatsApp, medan Musk äger X (Twitter). Det är få européer som inte använder åtminstone en av dom apparna. Vad ska EU göra rent konkret? Förbjuda allihop?
Det skulle göra nästa Europaparlamentsval till en intressant, och för Kokalaris gäng inte särskilt rolig historia, men det kommer såklart inte ske.
Det politiskt smarta hade varit att i all tysthet backa, och reformera DSA så att lagstiftningen skiljer mellan desinformationsaktörer från främmande makt och vanliga, politiska meningsmotståndare.
AfD förtjänar förvisso skarp kritik, men att hävda att Musk gör något olagligt när han tweetar ut sitt stöd för partiet inför valet i Tyskland om en månad är såklart absurt.
Det finns heller överhuvudtaget inga bevis för, som Kokalari antyder, att Musk skulle ha ändrat algoritmen för att gynna AfD. Faktum är att både socialdemokratiska SPD, mittenhögerpartiet CDU och tyska miljöpartiet har fler följare än AfD.
För den som känner till arbetet i Europaparlamentet är det ändå inte förvånande: Bryssel är idag vänstermoderaternas (Reinfeldtmoderaternas?) sista utpost. Det tryck som fått Moderaterna att byta kurs på hemmaplan har inte förändrat partiet i Bryssel nämnvärt, eftersom man där först och främst påverkas av sin partigrupp, European People’s Party (EPP).
Detta visar sig inte bara i sakpolitik, utan i attityd. Viljan att konfrontera existerande institutioner, vänstervriden media och aktivistiska myndigheter är lika med noll. EPP är ett parti för den ”snälla” högern som accepterar vänsterns världsbild, även när den världsbilden utmålar miljardärer som politiskt faktiskt ligger närmare EPP som onda.
Det är lätt att förstå att en person med Arba Kokalaris världsbild och prioriteringar passar in i den ideologi-lösa, hårt festande Brysselkulturen där allt går ut på att sälja in EU i Sverige snarare än att representera Sverige i EU. Det är dock ingen komplimang.
