Den avgångna ärkebiskopen Antje Jackelén gillar inte alls hur UNT väljer att skriva en intervju med henne och skriver ett längre brev där hon begär att det ska bli omtagning eller att artikeln inte trycks.
Den 30 oktober lade ärkebiskopen Antje Jackelén ner kräklan, symbolen för hennes ämbete. Inför detta ville UNT göra en avskedsintervju. Intervjun, eller snarare vägen till publiceringen, har blivit lika kontroversiell som Jackelén var som ärkebiskop.
Svenska kyrkan tillämpar offentlighetsprincipen och därför är mailkonversationen tillgänglig. Den finnas att läsa på Kyrklig dokumentation. Texterna är läsvärda. Mailen mellan journalisten och presskontakten är i bakvänd ordning, så läs nerifrån. Jackeléns utläggning är på sidan 8. Det finns också en konversation mellan chefredaktören och presskontakten.
Redan före intervjun kommer de första tecknen på att intervjun kommer att bli speciell. Ärkebiskopen vill ha frågorna flera dagar i förväg. Det är ett ovanligt förfarande och brukar uppfattas som defensivt. Dels att kunna avbryta en intervju som går utanför de oförvägna inskickade frågorna, dels att ha kontroll över situationen.
Efter intervjun skickas texten till ärkebiskopens presskontakt. Det är vanligt att det görs för att kunna se att citat är korrekta, att fakta stämmer och om något ska tilläggas.
Men till svar kommer en längre text, skriven av ärkebiskopen, och skickad av presskontakten.
Den inleds med att ärkebiskopen beskriver hur hon valde att vara öppen och tillitsfull under intervjun, men nu ångrar det. Hon är ”grymt besviken av flera skäl”. Hon är sen besviken på journalisten och hävdar att referenserna enbart kommer från ”twittertroll, Ann Heberlein och SD”.
Särskilt allvarligt anser hon att artikeln ”normaliserar narrativet om islamisering av Svenska kyrkan/Sverige”. Hon anser vidare att artikeln förminskar hennes gärning och ärkebiskopens roll.
Ärkebiskopen medger att det kanske är osvenskt, men skriver en lång uppräkning av hur respekterad hon är nationellt och internationellt. Hon är också en eftersökt talare, minsann inte bara på Bokmässan och i Almedalen utan också i näringslivet och internationellt. Med en egen doktorsavhandling och tre hedersdoktorstitlar borde hon uppfattas som en mer grundad teolog än vad hon tycker framgår i texten.
Avslutningen är speciell, hon menar att artikeln är som internets bakgator där någon beskylls för att vara en våldtäktsman och sen måste bevisa sin oskuld. Ärkebiskopen kan bara se två möjligheter: skippa hela artikeln eller omtag.
Det blir ett omtag och en annan text.
