Varför ska jag bry mig om Bror August Willgodt Danelius kanske du undrar? Du vet ju med största sannolikhet inte ens vem han är. Eller snarare var. Men låt mig berätta för dig. Både varför du ska bry dig och om vem han var.

Bror August Danelius föddes på nyårsafton 1833 i Klara församling i Stockholm. Hans far var vaktmästare vid rådhusrätten och hette Anders. Vi vet inte mer om hans mor än att hon hette Johanna Charlotta och var född Zetterström. Bror August kom från enkla förhållanden men måste ha haft ett gott huvud. För vid blott sexton års ålder kommer han in på Georgii handelsinstitut där han studerade mellan 1849 och 1850. Sedan börjar hans klassresa med en elevtjänst uppe på kontoret hos kakelugnsfabrikören O.H. Åkerlind. Efter några år som praktikant får han anställning som bokhållare och senare blir han även företagets kassör. Först vid 35 års ålder startar han eget. Butiken ligger först på Jakobs Kyrkogata på Norrmalm i Stockholm. Inte alltför långt ifrån Slottet. I början driver han den under firmanamnet N.J. Larsson & Co. Bror August måste ha ärvt en del av sitt affärssinne från fadern Anders, om du ska tro Svenskt Biografiskt Lexikon som måhända emellanåt hemfaller åt romantisk psykologisering, för det är med hans pengar som han startar upp verksamheten.

Ett litet kapital som vaktmästaren Anders ”genom sträng sparsamhet lyckats hopsamla” om vi ska tro Svenskt Biografiskt Lexikon. Det går bra för Bror August. Snart börjar han både driva rörelsen i sitt eget namn och flyttar verksamheten till Stadsgården på Södermalm öster om Slussen. Även om det på den tiden inte var Slussen som vi känner den idag. På den tiden var det Nils Ericsons Sluss som hade färdigställts 1850. Där, vid kajen mot Östersjön, kom Bror August att lägga grunden för ett smärre imperium. ”Sitt första uppsving vann D: s’ rörelse tack vare hans initiativ till en rationalisering av laxhandeln, vilken dittills varit skäligen försummad”, enligt biografin. Han var nämligen först i Sverige med att sälja lax packad i is. En uppfinning som gjorde att svensk lax nu kunde exporteras så långt som till Danmark, Tyskland, Frankrike och England. Affärerna gick så bra att han snart öppnade ytterligare en butik. Den här gången på Munkbron i Gamla stan där han sålde ostron, hummer och fisk.

Hans andra stora bidrag till den svenska fiskerinäringen fick han idén till genom sina goda kontakter med fiskarna som levererade till honom. På den tiden var nämligen fiskenäten handbundna av lin och hampa. 1874 startade han därför en fabrik som band nät av bomullstråd. Det berättas att näten till en början möttes med skepsis från fiskarna men att de snart blev övertygade om deras överlägsenhet. Affärerna var så goda och näten en sådan succé att uppfinningen belönades med guldmedalj på ”den internationella fiskeri-utställningen i London 1883”.

Därefter verkar det gått fort för vår käre Bror August. ”Genom klok sparsamhet och lyckade spekulationer förskaffade han sig efter hand en betydande förmögenhet.” En förmögenhet som investerades i fastigheter och företag. Från slutet av 1880-talet och början av 90-talet hade industrialiseringen av Sverige verkligen tagit fart och Bror August investerade sina pengar i allt fler och allt större företag. Han verkar också tagit för vana att själv vara aktiv i företagen han köpte in sig i. Mot slutet av sitt liv var han rik som ett troll. Dock uppförde han sig inte som ett. Han beskrevs av sin samtid som ”omdömesgill, ovanligt affärsbegåvad, ädel, rättrådig och klok man”. Mot andra uppträdde han ”belevat och försynt”. Han verkar inte haft något som helst intresse av att synas och höras trots att han vid sidan av sina många affärsåtaganden engagerade sig politiskt i staden. Han satt i stadsfullmäktige och var engagerad i kyrkolivet som kyrkvärd i Katarina församling.
”Hans allmänna uppfattning var utpräglat konservativ. För konst ägde han sinne och intresse, ehuru de radikalare strömningarna ej tilltalade honom. Framför allt var D. en stor filantrop. Stockholms skollovskolonier hade i honom en gynnare ända från sin tillkomst 1885. Till allmänna ändamål lämnade han många gånger pekuniärt understöd. Så bidrog han 1904 till insättande av glasmålningar i Katarina kyrka.”

Vid sin död 1908 efterlämnade Bror August över åtta och en halv miljoner kronor. En summa som på den tiden var en enorm förmögenhet. Och det är egentligen nu som berättelsen om Bror August Danelius tar sin början. I alla fall för Din del.

Testamentet som hittades bland hans papper var nämligen underskrivet av honom men inte av vittnen. Det var daterat den 1 mars 1907. Trots att testamentet inte var bevittnat såg Bror Augusts änka Gerda Charlotta Sofia Danelius, född Wetterling, och döttrarna Olga Hildegard Charlotta och Ebba Lovisa, till att pengarna gick till de ändamål som fadern önskat.

Enligt dokumentet skulle nämligen en för tiden storslagen summa doneras till Stockholms stad. Hela 2 000 000 kronor. Två miljoner kronor år 1908 hade motsvarat en privat donation på 108 138 338 kronor i 2020 års penningvärde. Det var då, och är fortfarande, en av de största privatdonationer som Stockholms stad någonsin har fått.

Donationen lades i en stiftelse som fick namnet B. A. Danelius donationsfond och den heter idag B A Danelii stiftelse. Staden fick dock inte fritt förfoga över pengarna utan deras utdelning var förknippade med ett antal krav. Krav som gav ”uttryck åt donators motvilja mot vissa yttringar av fackföreningsrörelsen”.

Det första kravet var att avkastningen från fonden skulle användas till att bygga bostäder åt arbetarkvinnor. Men bara på villkor att dessa kvinnor ”icke tillhöra politisk fackförening med liknande läggning och syfte som de, vilka nu sortera under Folkets hus”. Det andra kravet var att när hyreshus åt kvinnorna väl var byggt skulle avkastningen användas till uppförandet av tre konstverk på allmän plats i huvudstaden. Det tredje kravet var att när de första två kraven var uppfyllda och arbetarkvinnorna hade fått sitt hyreshus och staden sina ”trenne konstverk” skulle avkastningen användas för uppförandet av ett bibliotek åt medborgarna. Det fjärde kravet återkommer vi till.

1913–1914 byggdes för fondens medel ett hus på Bondegatan 74 med arton lägenheter och 91 enkelrum med kokvrå. 1923–1924 uppfördes två bostadshus till. Ett på Bondegatan 72 och ett på Ölandsgatan 51. Det första med femton lägenheter och 69 enkelrum med kokvrå. Det andra med 21 lägenheter och 47 enkelrum med kokvrå.

I och med det ansågs det första kravet i B A Daneliis stiftelses krav vara uppfyllt och stadsfullmäktige gick vidare till krav nummer två. Skönhetsrådet fick därför i uppdrag av staden att anordna en tävling för konstnärer dit de kunde skicka in sina förslag på konstverk att pryda allmän plats. Det ledde till tre av Stockholms mest berömda konstverk.

Det första var Carl Milles ”Musik” som fortfarande står i all sin ståt på Hötorget utanför Konserthuset i Stockholm. Precis framför trappan upp till entrén, där stockholmarna sommartid sitter och väntar på en vän, avnjuter en dryck och kanske en cigarett, eller bara njuter av solen bjuds de också att njuta av den gamle tyskvännen Carl Milles staty som fått namnet Orfeusgruppen. Orfeus representerar musiken och lyran i den grekiska mytologin. Han står i mitten av verket, spelande på sin lyra, och tornar över de åtta kvinnliga och manliga gestalter som svävar över vattnet nedan. Det andra konstverket är EG Asplund och Ivar Johanssons ”Källan” i Observatorielunden, mellan Handelshögskolan och Stadsbiblioteket. Numera används det mest som skateboardpark men när dammen är fylld av vatten är det en liten oas vid den vältrafikerade Sveavägen. Det tredje och sista konstverket är Nils Sjögrens ”Systrarna” som står på Mosebacke torg. Torget högst upp på Mosebacke är en liten oas den med. De två kvinnorna står i klassicistiska poser med sina ryggar mot varandra. Den ena står med öppen blick och har en kruka i famnen, vilken lätt lutar mot höften, den andra står ljuvt leende med händerna bakom huvudet. De är helt nakna och hade de inte varit av marmor hade de för länge sedan frusit ihjäl av alla bittra vintrar de tvingats uthärda där uppe på höjden över Stockholm inlopp.

Det tredje kravet uppfylldes när Stockholms stadsfullmäktige i maj 1925 bestämde att 1926 och 1927 års avkastning från fonden skulle gå till färdigställandet av Stadsbibliotekets huvudbyggnad.

Stockholmarna har Bror August Danelius att tacka för mycket.

Därmed var de tre första kraven i stiftelsen uppfyllda. Vid det här laget hade året hunnit bli 1935 och socialdemokraterna hade kommit till makten. Vilket för oss till det fjärde kravet i Stiftelsens stadgar som beskrivet av Bror August Danelius testamente.

Punkt nummer fyra i stiftelsens stadgar stipulerar nämligen att så fort de tre första kraven är uppfyllda ska fondens avkastning användas till huvudstadens förskönande, förbättrande av dess hygien, ”eller till anslag, som avse befolkningens höjande i intellektuellt hänseende och motverkande de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud”.

Om du slår upp ordet drakonisk i en synonymordbok ser du att ordet betyder omänsklig, grym och hänsynslöst sträng. Det är inte svårt att föreställa sig att den lilla arbetarpojken Bror August, som hade tagit sig upp genom hårt arbete, av egen kraft, inte hade mycket till övers för tidens socialistiska strömningar. Det är inte heller svårt att föreställa sig hur socialdemokraterna och deras fackföreningar betedde sig under den tid de strävade efter makten över Sverige. Antagligen agerade de inte annorlunda mot oliktänkande då än de gör idag.

I Folktidningen 1897-10-16 kan jag under rubriken Veckans Nyheter från den del som omfattar Göteborg läsa att:

”Oförskämd fräckhet är som bekant en kännetecknande egenskap hos flera af våra socialister. För någon tid sedan inkom en flock af dessa, i berusat tillstånd, i en cigarraffär i närheten av Hagakyrkan, der de öfveröste innehafvarinnan af butiken, en fröken H., med de mest gemena grofheter och skymford, beledsagade af eder och hotelser, derför ett hon icke hade deras tidning, Ny Tid, till försäljning. Nu är förhållandet det, att tidningen icke är det minsta efterfrågad, hvarför de flesta cigarrhandlare icke vilja hafva något att skaffa med densamma. Så gå socialisternas litteräre dagsverkare omkring och hota ensamma fruntimmer, derför att de icke vilja salubjuda en tidning, som helt naturligt icke köpes af några andra än deras värda ”partivänner”. Snygga samhällsförbättrare!”, avslutar skribenten ironiskt sin drapa.

Motsvarigheten till nutidens vänsterrörelser som tar varje givet tillfälle att samlas för att skrika ”gemena grofheter och skymford” som ”klimatförnekare” eller ”rasist” om de inte får som de vill vad de nu än månde gälla. Då gällde det en tidning de krävde att privata affärsinnehavare skulle saluföra trots att de inte ville och inte trodde sig kunna tjäna pengar på den. Idag har medier med ”rätt värdegrund” presstöd och vi medborgare tvingas betala för vår egen indoktrinering till public service via skattsedeln. Men inte har socialisterna slutat hota och skrika för det. Tvärtom. De skriker högre än någonsin. För de vet att det fungerar. Numera hör du dock sällan invändningar mot den sortens beteende. Den svenska oppositionen har sedan länge krökt sina ryggar och kuvats av den eviga kören slagord och hotelser. Är du emot deras idéer och politik, oavsett om du kommer från deras egna led eller är utomstående, begagnar de sig av trakasserier, utfrysning och förtal.

Därför ville inte Danelius att hans pengar skulle användas till att bygga hus åt kvinnor som var med i arbetarrörelsen. Även om han ville att arbetande kvinnor skulle ha någonstans att bo. Det var också därför han hade bestämt att pengarna inte fick gå till sådana ändamål som ändå täcktes av eller betalades med skattemedel. Eller för att sänka själva skatten. Han ville helt enkelt inte att socialisterna och deras anhang skulle kunna lägga beslag på hans pengar och sedan ta åt sig äran för hans arbete.

Punkt nummer fem i stiftelsens stadgar lyder: ”Fondens avkastning får på inga villkor användas till ändamål, som enligt gällande författningar skola bekostas av allmänna medel, eller för att lindra skatterna”. För att understryka allvaret läggs också till att om ”skulle häremot brytas, så äga givarna eller deras rättsinnehavare, rätt att yrka på det donerade kapitalets återgång”.

Mig veterligen har ingen någonsin sökt medel för att höja befolkningen ”i intellektuellt hänseende och motverkande de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud”. Jag har i alla fall inte kunnat finna någon som fått pengar från BA Danelii stiftelse för det. Men socialdemokraterna kom till makten under Per Albin Hansson 1932 och tekniskt sett hade stiftelsens första tre krav inte uppfyllts förrän 1935.

2016 ansöker Stiftelsens förvaltare om permutation. Det är ett fint ord för ändring av stiftelsens stadgar. Den paragraf i stadgarna de vill ändra är just den och motverkande av socialdemokratiska strävanden att förslava befolkningen. Precis som när stiftelsen bildades 1908 är det Stockholms stad som förvaltar den. Nu vill de alltså ändra en död mans sista vilja. Inte för att de har hedrat den hittills. Det har de inte. Men nu vill de också att den ska raderas ur historien. Så att de kan dölja sina brott. 2014 uppgår stiftelsens värde till 45 300 000 kronor. Det är mycket pengar det handlar om.

I sin anmälan om permutation till Kammarkollegiet skriver staden om stiftelsens avsikt att ”motverka dessa specifika strävanden” att ”det är omöjligt för förvaltaren att uppfylla dessas föreskrifter”. Eftersom ”Inga ansökningar om anslag i sådana syften har såvitt känt heller inkommit och på något sätt förbigåtts till förmån för anslag till befolkningens höjande i intellektuellt hänseende utan sådant motverkandesyfte”.

Men Kammarkollegiet avslår förvaltarens begäran om en ändring av stiftelsens skrivelser. De påpekar i sina skäl för beslutet att för att få tillstånd till permutation ”krävs att föreskrifterna på grund av ändrade förhållanden inte längre kan följas eller har blivit uppenbart onyttiga eller uppenbart stridande mot stiftarens avsikter”. År 2016, efter nästan ett århundrade av socialdemokratisk hegemoni över Sverige, är behovet av motverkande av socialismen och arbetarrörelsen större än någonsin. Behovet överträffas endast av hur det är idag – fem år senare. Kammarkollegiet påpekar också att ”föreskrifterna inte har följts” inte är ”skäl för permutation”. Eftersom det inte är ”orimligt eller omöjligt att kräva att den som får bidrag ur en stiftelse uppfyller de krav stiftaren har angett i stiftelsens föreskrifter”. Stockholms stad överklagar Kammarkollegiums beslut men får avslag.

I över ett århundrade har Stockholms stad nu delat ut pengar från BA Daneliis stiftelse till många typer av sökande. Bland dem som sökte 2011 märks Tempo Filmfestival, Norrmalms stadsdelsförvaltning, Nya Rågsveds Folkets Hus. Inget ont om de söker anslag och beviljas dessa. Men det verkar inte riktigt ha varit sådana som B A Danelius hade i åtanke när han donerade pengarna. Han ville skydda sina landsmän från socialismens ondska. Han var en hjälte. En hjälte vars arv nesligt solkats av tjänstemän i stadshuset som betett sig som skändliga gravskändare. Stiftelsens förvaltare är nämligen skyldiga enligt lag att hedra hans vilja. Och som kammarkollegiet påpekar i sitt avslag om permutation borde det inte vara vare sig orimligt eller omöjligt att uppfylla hans avsikt med stiftelsen.

Så i april förra året tänkte jag att jag skulle testa om det gick och skickade därför in en ansökan om pengar.

”Ansökan till BA Daneliis donationsfond från DEKONSTRUKTIV KRITIK

DEKONSTRUKTIV KRITIK är podcasten vars syfte är befolkningens höjande i intellektuellt hänseende, och motverkande av de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud.

Ända sedan DEKONSTRUKTIV KRITIK:s lansering 2016 har projektet genomsyrats av idén att sedan Bror August Danelius död 1908 och stiftelsens bildande 1909 har befolkningen klavbundits av socialdemokraterna så till den milda grad att klavbindningen idag, 2020, är total. Ska man tolka andemeningen i BA Danelius önskan finns det alltså större anledning än någonsin att ifrågasätta det socialdemokratiska paradigmet i svensk historia.

Den gradvisa process som har tagit oss via socialdemokraternas maktövertagande, över Folkhemmets konstruktion, till 1974 års grundlag som innebar döden för individualismen och friheten i landet, till den situation vi nu befinner oss i idag är precis vad BA Danelius fruktade skulle hända om ingen aktivt motverkade arbetarrörelsen.

DEKONSTRUKTIV KRITIK är till sin grundsyn individualistisk och uttalat anti-kollektivistisk. Den har konsekvent vänt sig mot drakoniska politiska program inom jämställdhetsområdet, socialism i skolundervisningen, första maj-firande, verkat, och verkar, för en nedläggning av public service och presstöd i syfte att förhindra och upplösa de institutioner och organisationer som klavbinder befolkningen.

I sin roll som programledare för DEKONSTRUKTIV KRITIK har Aron Flam intervjuat forskare som isolerats, frusits ut och belackats för forskning som visar på klavbindningens negativa konsekvenser för områden så vitt skilda som jämställdhet, skolan, stöd till islamism och terrorism samt narkotikapolitik.

Projektet ”Krossa socialismen – socialism är ondska <3” har, utöver podcasten som är en löpande produktion, genomfört två manifestationer mot socialdemokraterna.

1:a maj gick DEKONSTRUKTIV KRITIK:s Aron Flam i socialdemokraternas eget tåg i Stockholm. Första året (2017) gick han helt själv men andra året (2018) anslöt upp till ett sjuttiotal personer vilket visar på hur framgångsrikt konceptet har varit. Alla medverkande gick som individer men podcastens representant (och arrangör) Aron Flam, hade en skylt med just texten ”Krossa socialismen – socialism är ondska <3”. Året efter (år 3: 2019) arrangerades på 1:a maj en demonstration utanför public service med syfte att få dess propagandaföretag för socialism nedlagda. Uppemot 150 personer bedöms ha anslutit till evenemanget. Samtliga manifestationer dokumenterades och klipptes ihop till infotainment-filmer som kan ses på internet i syfte att höja i intellektuellt hänseende, och motverka de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar gjorts att klavbinda befolkningen, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud.

Utöver det säljer DEKONSTRUKTIV KRITIK T-shirts och muggar med texten ”Krossa socialismen – socialism är ondska <3”. I skrivande stund har tusentals exemplar distribuerats till befolkningen som på så sätt kan hjälpa till att bidra i kampen mot kollektivismens styggelser och då särskilt i dess socialistiska form eftersom det är den form av kollektivism som socialdemokraterna lyckats inlemma i kulturen. Även T-shirts med texten ”YOUR FEELINGS ARE HURTING MY THOUGHTS!” (Dina känslor sårar mina tankar) säljs för att få människor att känna efter mindre och tänka mer. Något som kan behövas i en tid då människor uppmuntras att tänka med känslorna från inte minst statligt håll och då främst från partier och intresseorganisationer på vänster sida av den svenska politiken.

Verksamheten går som kan visas utmärkt men för att nå än fler måste den skalas upp ytterligare. Aron Flam, som är initiativtagare och producent samt programledare har inte tagit ut lön och arbetat hemifrån.

Idag är den främsta plattformen för att sprida det positiva budskapet podcasten.

Om DEKONSTRUKTIV KRITIK blev en vodcast också – alltså även sände ut video – skulle den troligtvis nå många fler. För att kunna göra det måste den dock köpa eller hyra in utrustning och kompetens samt kunna betala för studio. Även programledaren måste få mer betalt varför ett års produktion – om utrustning köptes in, studio anskaffades och kompetens knöts till projektet skulle kosta 765 000 SEK. Under första året ska tio informationsfilmer vars syfte är befolkningens höjande i intellektuellt hänseende, och motverkande av de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av en eller annan anledning bryta mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud.

BUDGET

Lokal: 120 000 (10 000 i månaden i tolv månader)

Kamera 3 st: 39 000

Stativ 3 st: 3 000

Lampor 2 st: 4 000

Ljudkort: 5 000

Mikrofoner 4 st: 24 000

Scenografi: 40 000

Researcher: 100 000

Producent: 150 000

Klippare: 120 000

Regi: 80 000

Programledare: 80 000

TOTAL: 765 000

Målet är tio informationsfilmer före den femte juni 2021. DEKONSTRUKTIV KRITIK marknadsför vare sig sponsorer eller annonsörer men skulle stolt göra avsteg från den principen om den i slutet av varje informationsfilm fick deklamera att den är gjord i samarbete med Stockholm stad.

DEKONSTRUKTIV KRITIK ansöker således om 765 000 för att kunna driva verksamheten än mer framgångsrikt. DEKONSTRUKTIV KRITIK är tacksam för Stockholms stads stöd i kampen!

Med vänlig hälsning,

Aron Flam

#krossasocialismen

PS! Om begäran mot all förmodan skulle avslås önskas ett avslag per brev till TRXTR AB, Värtavägen 23, 11553 Stockholm eller per e-post aron@fl.am

PPS! Podden DEKONSTRUKTIV KRITIK finns på iTunes, Soundcloud, Spotify, Youtube m.fl. strömningstjänster. Aron Flam finns på hemsidan aronflam.com, youtube-kanalen Aron Flam, twitter, facebook och instagram som Aron Flam.”

I november får jag svar på min ansökan.

Stadsledningskontoret, Finansavdelningen skriver då ”Angående ansökan till B A Danelii stiftelse 2020” att:

”Ni har ansökt om medel från B A Danelii stiftelse. Utifrån sammantagen bedömning har er ansökan inte beviljats. Beslutet går inte att överklaga. Eventuella frågor besvaras av Donationsstiftelsegruppen, e-post: funktion.stiftelser@stockholm.se. Stockholm den 12 november 2020

Hälsningar

Sofie Nilvall

Finanschef”

Så jag mailar till Donationsstiftelegruppen:

”Hej Donationsstiftelsegruppen,

Jag hoppas detta mail finner er vid god hälsa. Tack för svaret på min ansökan om medel från BA Daneliis stiftelse. Jag är givetvis besviken, även om jag inte är förvånad, över att min begäran om medel från stiftelsen avslogs. Jag accepterar givetvis att det inte går att överklaga men jag har några frågor.

Jag undrar om ni kunde skicka mig stiftelsens stadgar - det vill säga stiftelseförordnandet?

Jag begär också att ni skickar mig en kopia av protokollen från de senaste årens kommunstyrelsemöten där beslut om medel från stiftelsen beslutats.

Jag begär också en lista på samtliga utdelningar av medel som skett till förmån för ändamålet ”befolkningens höjande i intellektuellt hänseende och motverkande de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av någon anledning bryter mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud” om en sådan kan sammanställas?

Utöver det begär jag en lista på samtliga ansökningar som kommit in de senaste åren, där ovan angivna ändamål ligger till grund för ansökan.

Jag vill gärna ha ett klargörande av hur Stockholms Stad tolkar det ovan angivna förordnandet ”befolkningens höjande i intellektuellt hänseende och motverkande de strävanden, som från socialdemokratiska eller andra kretsar göras att klavbinda arbetarbefolkningen i fackföreningar, där dess medlemmar förföljas, om de av någon anledning bryter mot dessa fackföreningars drakoniska föreskrifter och påbud”?

Samt begär exempel på verksamheter som skulle kunna beviljas stöd i enlighet med detta.

Jag begär också en redogörelse för vad Stockholms Stad har gjort för att fullgöra sin skyldighet att främja stiftelsens ändamål, inkl det ovan angivna förordnandet.

Med vänlig hälsning,

Aron Flam”

Men eftersom jag inte får något svar mailar jag igen tre dagar senare:

”Hej,

Jag har enligt nedanstående brev begärt ut uppgifter av er. Jag önskar att de behandlas skyndsamt enligt offentlighetsprincipen.

Vänligen,

Aron Flam”

Och får kanske just därför svar senare samma dag:

”Hej,

Offentlighetsprincipen är inte tillämplig på de handlingar som hanteras i förvaltningen av stadens donationsstiftelser. Inte heller gäller förvaltningslagens regler om motivering och överklagande av beslut. Bifogar utdrag avseende BA Danelii från en sammanställning över stadens stiftelseförordnanden. Övriga protokoll, listor och redogörelser som du efterfrågar lämnas således inte ut.”

När jag i april 2021 slutligen får tag på en jurist vid länsstyrelsen, vars uppgift det är att bevaka stiftelser och se till att bestämmelserna följs, påpekar han att de är väldigt få jurister och har tusentals stiftelser att granska så utsikterna för att göra något åt saken är obefintliga. När jag ger en kort förklaring på vad jag är ute efter och vilken stiftelse det rör sig om säger han sig inte känna till den och hänvisar till Förvaltningslagens andra kapitel, första och tredje paragrafen. Där kan jag läsa:

”2 kap. Förvaltning

Allmänt om förvaltningen

1 § Föreskrifterna i stiftelseförordnandet skall följas vid förvaltningen av stiftelsens angelägenheter, om inte föreskrifterna strider mot någon bestämmelse i denna lag.

3 § Styrelsen eller förvaltaren svarar för att föreskrifterna i stiftelseförordnandet följs.”

När staden för första gången i stiftelsens historia får in en ansökan som passar stiftarens avsikter till hundra procent nekar de alltså ansökan. Det är inte utan att jag undrar vad Bror August Danelius hade tyckt om det?

Jag är som bekant inte jurist men det låter som att detta skulle kunna utgöra skäl för att tillämpa punkt fem i stiftelsens stadgar. Punkt nummer fem i stiftelsens stadgar lyder som jag skrev ovan: ”Fondens avkastning får på inga villkor användas till ändamål, som enligt gällande författningar skola bekostas av allmänna medel, eller för att lindra skatterna”. För att understryka allvaret läggs också till att om ”skulle häremot brytas, så äga givarna eller deras rättsinnehavare, rätt att yrka på det donerade kapitalets återgång”.

Jag vet alltså inte om det skulle fungera, men om du heter Danelius i efternamn, och är upp till hundra miljoner svenska kronor kort för tillfället, kanske det vore värt ett försök att kontakta en jurist på länsstyrelsen i Stockholm och kolla om just du har rätt till de här pengarna? Det är inte särskilt sannolikt men hade jag hetat Danelius hade jag tyckt det vore värt försöket ändå. Men vad vet jag? Du kanske heter Danelius men har så många hundratals miljarder att några tiotals till hundra miljoner inte är värt att skriva ett mejl till länsstyrelsen i Stockholm för?

Till Dig som lyssnat på eller läst denna essämonolog vill jag slutligen påpeka detta. Inget i Sverige kommer förändras till det bättre om Du inte säger ifrån. Staten, i alla dess former, sitter på ofattbara tillgångar. Det är dina tillgångar. Det är Du som skapar värdet den bygger sin makt på. Just nu är det inte som att du betalar en avgift och får maximal nytta för pengarna. Mindre lär det bli framöver. Välfärdsstaten kommer svårligen överleva omställningen från industrisamhälle till ett informationsteknologiskt dito. Därtill är den inte anpassad och dessutom har den lovat Dig mer än den någonsin kan hoppas leva upp till. De pengar som finns används till stor del emot Dina egna intressen. De finansierar propagandan från public service, likriktningen i medier som är mer beroende av presstöd och annonser från vänstervridna intressegrupper än sina läsare, politiska partier mer beroende av partistöd än sina medlemmar (för att inte tala om väljarna), kulturbidrag till ännu mer propaganda från talanglösa mähän som därtill byggs av den uppmärksamhet stats- och statsfinansierad media ger dem. Allt detta dränker ljudet från den fria pressen och den fria kulturen. Personligen är det inte bara så att jag utsätts för otillbörlig konkurrens. Jag tvingas till och med betala för densamma. Och får statens kreatur inte dina pengar, så stjäl de dem och använder dem till raka motsatsen av vad Du önskade vid Din död. I alla fall om Du heter Bror August Willgodt Danelius. Vila i frid. Jag hoppas att Dina önskningar någon gång uppfylls Din gamle hedersknyffel.

Tack!

Jag heter Aron Flam. Till nästa gång. Ha en god tidsenhet.

Aron Flam är komiker och författare med en magisterexamen i företagsekonomi.