CAMBRIDGE. Det amerikanska justitiedepartementets beslut i oktober att stämma Google var kanske bara första steget. Framöver kan vi vänta oss en stor mängd åtgärder som syftar till att bryta de stora tech-företagens monopolliknande ställning. Detta är nämligen en av de sällsynta frågor som stöds av båda partierna i den amerikanska kongressen.

Stämningen mot Google riktar visserligen ett snävt fokus mot “konkurrensbegränsande, utestängande praktiker på marknaderna för sökmotorer och annonser för sökmotorer”. Men att döma av en lång, nyligen utgiven, rapport från representanthuset finns det en rad ytterligare frågor på den politiska radarn. Man tittar inte bara på Googles dominerande roll inom digital annonsering, och att användare förmodas styras mot sökresultat som gynnar Google. De amerikanska lagstiftarna granskar också Facebooks kolossala kontroll av sociala medier, Amazons växande dominans inom e-handel, och alla de stora plattformarnas bristande skydd för privatpersoners integritet.

Men kanske gör Big Tech ännu mer skada på den ekonomiska tillväxten och konsumenternas ställning på ett annat sätt. Jag tänker på företagsjättarnas betydelse för att i vidare bemärkelse styra den teknologiska utvecklingen.

Kom ihåg att vi alltid äger möjligheten att styra vår tid och våra resurser när ny teknologi utvecklas och används. Vi kan fortsätta investera i teknik som ger stöd åt chefer, ingenjörer och högutbildade. Eller så kan vi lägga vikten vid teknik som skänker mera makt åt lågutbildade arbetare. Vi kan använda vår kunskap till mer kolbaserade energikällor. Eller rikta våra insatser mot renare energikällor som sol eller vind. Vi kan styra forskning kring artificiell intelligens mot automatisering av arbete och förbättrad ansiktsigenkänning och övervakning. Eller använda samma underliggande teknologi för att förbättra mänsklig produktivitet och stärka säker, privat kommunikation och faktabaserade politiska argument fria från manipulering.

En mängd faktorer avgör vad som gör något attraktivt för forskare och företag. Storleken på marknaden för ny teknik kommer givetvis att väga tungt för dem som fattar beslut om investeringar. Det handlar ju om vinstdrivande företag. Men behoven, affärsmodellerna och visionerna hos de företag som går i spetsen för teknisk innovation kan bli ännu viktigare, när de större trenderna ska stakas ut.

 iPod, iPhone och iPad var alla resultat av Apples medgrundare Steve Jobs unika inställning till innovation, och kunde därför inte på ett enkelt sätt efterliknas av andra stora aktörer.

På 1990-talet dominerade Microsoft PC-marknaden med sitt operativsystem Windows. Då fanns inga skäl att investera i alternativa operativsystem eller produkter som inte på ett enkelt sätt kunde integreras med Windows. På samma sätt är det nu. Det är osannolikt att dagens giganter i Silicon Valley kommer att utarbeta teknik som kannibaliserar på de egna vinsterna. Oljebolagen skulle aldrig ha blivit först med att utveckla grön energi som direkt kunde konkurrera med fossila bränslen. Det är därför ingen överraskning att företag som Facebook, Google, Amazon och Netflix, när de driver på den teknologiska utvecklingen, gör det på sätt som är förenliga med de egna intressena och affärsmodellerna.

Vart och ett av dessa företag styrs dessutom inte enbart utifrån de nuvarande inkomsterna och produktportföljerna. De drivs också av sin vidare vision för framtiden. Varje företagsledning bär med sig sitt eget angreppssätt, sina specifika egenheter och sin egna besatthet till innovationsprocessen. iPod, iPhone och iPad var alla resultat av Apples medgrundare Steve Jobs unika inställning till innovation. De kunde därför inte på ett enkelt sätt efterliknas av andra stora aktörer. Microsofts svar på den omedelbara, globala framgången för iPod var Zunespelaren – ett komplett fiasko som knappast någon kommer ihåg.

Det är naturligtvis inte fel att framgångsrika företag försöker förverkliga sina egna visioner. Men när ett enskilt företags synsätt blir allenarådande, då uppstår snart problem. Historien visar att de största teknologiska framstegen gjorts när många företag från olika sektorer har testat olika idéer.

Problemet i dag är inte enbart att Big Tech har vuxit till ofantliga nivåer, så att dess investeringar i forskning och utveckling bestämmer den huvudsakliga inriktningen för övrig teknologisk förändring. Det är att alla andra marknadsaktörer inte har något annat val än att anpassa sina produkter och tjänster så att de kan fungera tillsammans med – och sålunda är beroende av och underkastade – de stora plattformarna.

Det krävs regeringar som är villiga att återta den ledarroll de en gång hade för att forma den teknologiska utvecklingen.

Vad gäller forskning och utveckling uppskattar McKinsey Global Institute att bara ett fåtal av de största amerikanska och kinesiska teknikföretagen står för hela två tredjedelar av jordens investeringar inom artificiell intelligens, AI. Dessa företag har inte bara samma vision av hur data och AI bör användas (nämligen dels för att ersätta arbete med automatisering, dels för övervakning). De påverkar dessutom i växande grad andra samhällsgrenar, som högskolor och universitet, som utbildar tiotusentals studenter att slåss om jobben inom Big Tech. I dag är det svängdörrar mellan Silicon Valley och de ledande institutionerna inom högre utbildning. Toppforskare verkar ofta som konsulter, och ibland överger de sina anställningar för att arbeta inom teknikindustrin.

Bristen på mångfald inom forskning och utveckling kostar ännu mer när man betraktar de många alternativa tekniker och plattformar som annars skulle ha varit tillgängliga. När alla ägg lagts i samma korg tenderar andra potentiella möjligheter att stängas ute, då de inte längre förmår konkurrera.

Genom politiska beslut går det att understödja socialt mer efterfrågade, alternativa plattformar.

Utvecklingen för energiteknik är ett exempel på just detta. Att minska utsläppen av växthusgaser skulle ha varit omöjligt för tre decennier sedan och förblir en utmaning i dag. Den enkla anledningen är att så mycket har investerats i fossilbaserad produktion, i fossila industrier, i fordon med förbränningsmotorer och i all tillhörande infrastruktur. Det har krävts tre decennier av bidrag och andra incitament för förnybara energikällor och eldrivna fordon för att nå ikapp. Det faktum att dessa tekniker i allt högre grad konkurrerar ut fossila bränslen, visar vad som är möjligt. Genom politiska beslut går det att understödja socialt mer efterfrågade, alternativa plattformar.

Men att vända den teknologiska utvecklingen är sällan lätt. Det kräver en mängd infallsvinklar. 

Att begränsa storleken på de ledande företagen är viktigt, men inte tillräckligt. Även om bara en handfull tech-företag står för en fjärdedel av den amerikanska aktiemarknadens värde, räcker det inte att bryta upp Facebook, Google och Amazon för att återställa den nödvändiga mångfald som krävs för omfattande innovation. Det kommer också att behövas nya företag, med andra visioner. Och det krävs regeringar som är villiga att återta den ledarroll de en gång hade för att forma den teknologiska utvecklingen. Vi äger fortfarande makten att driva teknologin i en riktning som skänker egenmakt åt arbetare, konsumenter och medborgare, snarare än att bygga en övervakningsstat där värdefulla jobb har försvunnit. Men tiden håller på att löpa ut.

Daron Acemoğlu är professor i ekonomi vid Massachusetts Institute of Technology (MIT). Han har (tillsammans med James A Robinson) skrivit böckerna Why Nations Fail: The Origins of Power, Prosperity and Poverty (Crown, 2013) och The Narrow Corridor: States, Societies, and the Fate of Liberty (Penguin, 2019). 

Copyright: Project Syndicate. Översättning: Bulletin.