<h4>Plötsligt ligger brevet från Socialtjänsten på hallmattan – någon har gjort en anonym orosanmälan om att mina barn far illa. Ett par veckor senare sitter två socialsekreterare och intervjuar mina barn utan att jag får vara med i rummet, skriver Ivar Arpi i en krönika.&nbsp;</h4>

<p><strong>KRÖNIKA.</strong> Jag höll just på att hjälpa min femåriga dotter, äldst i skaran av tre, att ta på regnjackan när vi såg ett brev på hallgolvet. Vi hade bråttom till förskolan, en femminuterspromenad bort. Min fru skrattade förvånat till när hon läste brevet och räckte det till mig. <i>Det har inkommit en orosanmälan till socialtjänsten avseende era barn. Anmälaren är orolig för att era barn far illa.</i></p>

Ivar Arpi, chef för nya medier och krönikör i Bulletin. Foto: Karl Gabor.

En anonym orosanmälan släpps ned som en bomb, och vänder upp och ned på tillvaron, skriver Ivar Arpi.