På två år har fyra älgar med sjukdomen CWD hittats i Sverige. Sjukdomen upptäcktes på 1960-talet hos avmagrade hjortdjur i Nordamerika och kallas Chronic Wasting Disease (CWD). I likhet med galna kosjukan är det en så kallad prionsjukdom som saknar behandling. 

– Galna kosjukan och CWD är olika prionsjukdomar, men de drabbar djuren på liknande sätt. Djuren får förändringar i hjärnan, proteinerna veckar sig fel och det leder till att djuren blir hjärnskadade, magrar av och dör, säger Margareta Stéen, som är docent i vilda djurs sjukdomar hos SLU. 

Utöver fyra älgar smittade med CWD i Sverige har även åtta älgar hittats i Norge och två i Finland.

– Nu när CWD är hittad hos älgar över hela Norden måste vi vara extra uppmärksamma på sjukdomen. Myndigheterna bedömer att den inte är smittsam, men det återstår mycket forskning för att vara helt säker.

Det finns flera skäl till att Margareta Stéen vill att forskarna ska vara extra observanta på älgar som blir sjuka i CWD. I Nordamerika och Kanada anses sjukdomen hos den amerikanska älgen smittsam. Hos den amerikanska älgen, en egen underart av älg, är den även spridd i lymfsystem, ryggmärg och hjärna. Det vill säga att den har den smittsamma formen av CWD. 

– Enligt en nordamerikansk studie behövs endast 300 nanogram prioner från till exempel saliv, urin eller avföring för att smitta ett djur, säger Margareta Stéen.

Rädslan för att den smittsamma varianten av CWD skulle sprida sig hos vildrenar i Norge ledde till att myndigheterna där vidtog drastiska åtgärder 2018. Mer än 2 000 vildrenar utrotades då i zon 1 vid Nordfjella i Norge. Det norska viltövervakningsprogrammet hade två år tidigare diagnosticerat det första fallet av smittsam CWD i Nordfjella. Totalt påvisades 20 vildrenar i Norge ha den smittsamma formen av CWD.  

Efter masslakten beslöts det att Njordfjella skulle hållas fritt från ren i minst fem år. Områdena med vildren i Norge hålls åtskilda av naturliga barriärer och vildrenen har normalt aldrig kontakt med tamrenen. Flera försiktighetsåtgärder vidtogs dock. Besökare som vandrar på Nordfjella ombeds tvätta skorna sedan de varit där eftersom prionerna finns kvar i marken i flera år. Ett stängsel har satts upp runt delar av området och ett större antal älgar och hjortar ska skjutas av för att minska smittspridningen. Trots dessa åtgärder hittades en smittad vildren i september förra året på Hardangervidda-platån som angränsar till Nordfjella. Den hade den smittsamma formen av CWD i en lymfkörtel. 

Om den smittsamma formen av CWD hos vildrenar sprider sig till tamren skulle det också vara förödande för den svenska rennäringen som lever på att sälja renkött, cirka 50 000 renar slaktades förra året i Sverige.

Skulle älgarna få samma smittsamma sjukdom som vildrenen kan en av Sveriges stora folkrörelser vara i farozonen. Senaste jaktåret sköts cirka 80 000 älgar. Att få in en smittsam prionsjukdom bland älgar skulle påverka jakten för cirka 280 000 jägare. 

Lyckligtvis bedöms den typ av CWD som älgar har i Norden inte vara smittsam vare sig för djur eller människor. Alla älgar med CWD i Sverige har varit mellan tio och 16 år gamla. Prionerna finns endast i hjärnan och har inte hittats i lymfsystemet. Deras avmagringssjuka kallas därför atypisk. De åtta CWD-älgarna i Norge och de två i Finland uppvisar samma mönster, det vill säga att prionerna endast finns i hjärnan.  

Hypotesen i Sverige är att det handlar om en spontant uppkommen, icke smittsam sjukdom hos äldre djur och utan känd orsak. Djuret drabbas med tiden av avmagring, skakningar och beteendeförändringar. Problemet är dock den bristande kunskapen om denna variant av sjukdomen. Efter att den fjärde svenska CWD-älgen hittats vill Jordbruksverket förlänga övervakningen och restriktionerna för att flytta hjortdjur. Det finns sedan tidigare ett EU-direktiv som inskränker möjligheten att flytta djur från norra till södra delen av Sverige, som gäller till och med 2022. Förbudet gäller alla hjortdjur.

– Hos den atypiska varianten, som älgarna har, finns prioner bara i hjärnan. Men även andra prionsjukdomar som Creutzfeldt-Jakobs hos människa, scrapie och BSE har atypiska varianter av sjukdomen, det vill säga spontant uppkomna och som bara finns i hjärnan, säger Erik Ågren, biträdande statsveterinär på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Erik Ågren är en av dem som ansvarar för övervakningen av CWD som görs av Jordbruksverket och SVA gemensamt. 

– Det är viktigt att fastställa om CWD hos älg är smittsam eller inte. CWD är den värsta prionsjukdomen eftersom prioner utsöndras med saliv, urin och avföring och de finns kvar både i den döda kroppen och i markerna i många år och då infekteras andra hjortdjur som kommer i kontakt med prionerna. 

Den smittsamma typen av CWD har under 50 års tid påvisats hos hjortdjuren i USA. CWD finns nu i 26 delstater och tre provinser i Kanada. Amerikanerna har varit mycket noga med att hålla djurkroppar som testat positivt borta från livsmedelskedjan men de har inte blivit av med sjukdomen. Genom att nordamerikanska hjortdjur exporterades till Sydkorea har CWD även spritt sig dit. 

– Slutsatsen blir att inte flytta djur i onödan, säger Erik Ågren. Det finns 21 områden med vildren i Norge, det skulle vara katastrofalt om CWD kom över till tamrenen.

Vilken påverkan har transporter av renar i lastbilar?

– Om tamrenar forslas med lastbil i Sverige så är det vanligen bara inom en sameby och därmed är det mindre risk för spridning av en eventuell smitta. 

– Renskötseln måste kunna bedrivas trots hotet från CWD. Vi har övervakning av CWD genom att prover tas från renar vid ordinarie renslakt. Vi har aldrig konstaterat någon CWD hos tamren, säger Erik Ågren.

Det finns ytterligare ett osäkerhetsmoment och det är likheten med varianten Creutzfeldt-Jakobs sjukdom (vCJD) där människor drabbas. Mellan åren 1995 och 2004 dog 152 personer i Storbritannien av vCJD genom att de åt nötkött från djur som hade galna kosjukan. Prionsjukdomen angriper hjärnan hos människor vilket leder till senilitet och död.  Hos korna heter denna sjukdom bovin spongiform encefalopati (BSE) och förekom på grund av att de ätit foder med otillräckligt behandlat benmjöl från djur med prionsjukdom. För att förstå vidden av katastrofen med galna kosjukan så handlade det om cirka 200 000 djur som konstaterades smittade av BSE mellan 1988 och 2005 bara i Storbritannien. 

– Av försiktighetsskäl så rekommenderar myndigheterna att inte äta något djur som testat positivt för en prionsjukdom. Det gäller både här, i EU och i Nordamerika. Inget mänskligt fall av CWD har hittats i USA på 50 år, säger Erik Ågren. 

Erik Ågren påminner om att när ett hjortdjur uppvisar tecken på hjärnskada eller kraftig avmagring och avlivas är det viktigt att SVA kontaktas för en provtagning för CWD.

– Med ett snabbtest med en ELISA-metod och sedan analysmetoden Western Blot kan vi bekräfta CWD. Träffsäkerheten är nästan hundraprocentig. Ett positivt provsvar rapporteras direkt till Jordbruksverket och sedan till EU, säger Erik Ågren och fortsätter: 

– Vi samarbetar även med nordamerikanska forskare som smittar genmodifierade möss med prioner för att lära oss mer om CWD hos älg och hur denna skiljer sig från den smittsamma varianten. Prioner från olika fall på renar och älgar är något olika.

Förra året analyserade SVA cirka 700 prover från vilda hjortdjur. Övervakningen intensifierades i närområdet när en sjuk älg hittades i till exempel Norrbotten och Västerbotten. I Jämtland gjorde jägarna en stor insats genom att skicka prover från älgjakten efter att CWD-sjuka älgar hittats i Norge nära gränsen till Jämtland. Proverna visade sig alla då vara negativa.

– Det vore en katastrof för Norden om våra svenska hjortdjur drabbades av den smittsamma formen av CWD, säger Petter Kjellander som innehar Marie-Claire Cronstedts professur i viltekologi vid SLU och tillägger:

– I Nordamerika har en population av arten åsnehjort minskat kraftigt på grund av den smittsamma formen av CWD. Tack och lov har vi inte sett den här än men det gäller att vi är på vår vakt! 

TEXT: Margaret von Platen