Europeiska Unionens (EU) arbete med återvändande migranter får kritik i en nysläppt rapport från Europeiska revisionsrätten. Den menar att ineffektiviteten i återvändandet fungerar som incitament för olaglig migration.
Enligt Europeiska revisionsrätten, som arbetar med att granska EU:s finanser, har i genomsnitt en halv miljon personer årligen, sedan 2008, avvisats från EU för att de har rest in eller vistats i unionen utan tillstånd.
Av dessa personer har dock endast en tredjedel lämnat EU till ett tredjeland (ett land utanför unionen). Siffran sjunker ytterligare när det handlar om migranter som kommer från länder utanför Europa – i det fallet är det under 20 procent som inte återvänder till ursprungsländerna. Av dem som återvänder gör hälften det frivilligt och den andra halvan blir tvingad.
Europeiska revisionsrätten släppte i måndags en rapport i vilken den bedömer att EU:s hantering av de migranter som har avvisats från unionen inte är tillräcklig. En av anledningarna till att så få personer återvänder är att det finns svårigheter med att samarbeta med ursprungsländerna.
– EU:s nuvarande återvändandesystem lider i hög grad av ineffektivitet. Det leder till motsatsen till det avsedda syftet – snarare än att avskräcka så uppmuntrar den olaglig migration, sade EU-revisorn Leo Brincat, som ansvarar för rapporten, vid en digital pressträff i måndags, enligt nyhetssajten Europaportalen.
Irreguljära migranter
I rapporten riktas det kritik mot de rättsligt bindande formella återvändandeavtal som EU har med 18 länder, som exempelvis Bosnien, Serbien och Pakistan.
Förutom dessa 18 återtagandeavtal har EU inlett diskussioner med sex andra länder samt förhandlat fram ytterligare sex icke-bindande återvändande- och återtagandearrangemang.
I rapporten fokuserades det på de tio ursprungsländer som har det högsta antalet ”irreguljära migranter som inte återvänt under perioden 2014–2018”. Med irreguljära migranter menas personer som befinner sig olagligt i ett land.
Dessa länder är – utifrån fallande ordning – Afghanistan, Marocko, Pakistan, Irak, Algeriet, Nigeria, Tunisien, Indien, Bangladesh och Guinea. Syrien skulle ha legat på andra plats men uteslöts i rapporten eftersom EU avbröt samarbeten med landet år 2011.
De institutioner som främst granskades av Europeiska revisionsrätten var Europeiska kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och den Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån Frontex.
”Ett av EU:s största misstag”
I rapporten nämns vissa framsteg. Till exempel använder EU-kommissionen biståndet ”ändamålsenligt” när det kommer till återtagandearrangemang.
Däremot påpekar Europeiska revisionsrätten att de 18 formella återvändandeavtalen är för fyrkantiga och att de icke-bindande arrangemangen är mer flexibla och av den anledningen mer effektiva.
I rapporten skrivs också att EU:s åtgärder inte har varit tillräckligt effektiva med att säkerställa att länder utanför EU verkställer sina återtagandeskyldigheter.
– Det är oroande att EU-länderna ännu inte nått en uppgörelse sex år efter migrationskrisen 2015, sade Leo Brincat, enligt Europaportalen.
Därefter tillade Leo Brincat att avsaknaden av en uppgörelse riskerar att bli ”ett av EU:s största misstag”.
Läs även: Löfvens migrationsfacit: 800 000 uppehållstillstånd
