Han valdes till årets affärsnätverkare 2012 och är just nu aktuell i det populära TV4-programmet Förrädarna. Men affärerna som gjort Parham Zadeh känd i andra kretsar utspelar sig långt från tv-rampljuset – i ett HVB-hem för barn mellan 9 och 12 år i östra Göteborg.

Smultronbacken heter hemmet, beläget i Kortedala centrum. Och bakom det till synes oskyldiga namnet döljer sig en verksamhet som rättsdatabasen Verifiera under lång tid satt strålkastarljuset på – en historia om larm som ignorerades, miljoner som rullade in, och en ägare som valde motangrepp när myndigheterna till slut kom.

Historien som IVO inte ville glömma

Historien börjar inte i Göteborg. Den börjar i Laholm, 2015, mitt under flyktingkrisens mest kaotiska skede. Kommuner sökte desperat platser för ensamkommande barn och bolaget Målgården familjehem seglade snabbt in i bilden. Sammanlagt 22 barn placerades hos Målgården, de flesta från Helsingborgs kommun. På några månader fakturerade bolaget miljontals kronor – utan tillstånd från tillsynsmyndigheten IVO.

Bakom kulisserna fanns Parham Zadeh och hans sambo Farida Larsson. Dagens Nyheter avslöjade 2016 att en flerfaldigt dömd man utreddes för grova bedrägerier kopplade till verksamheten. Han dömdes senare för urkundsförfalskning och grovt bedrägeri.

När paret sedan sökte tillstånd för ny verksamhet slog IVO igen dörren – med hänvisning till kopplingen till Laholm. I sitt överklagande hävdade de att de inte haft något med Målgården att göra ”rent juridiskt.” Men en tjänsteanteckning från ett möte hos IVO i januari 2016 berättar en annan historia. Där framgår att Zadeh deltog som talesman för Målgården och uppgav att han arbetat nära delägarna och i verksamheten – men valt att låta sin sambo stå som delägare i stället. Farida Larsson satt också i Målgårdens styrelse från starten och blev ordförande sex veckor senare. Bolagsverkets handlingar bekräftar bilden: Zadeh var delägare i fastigheten där verksamheten bedrevs.

Förvaltningsrätten avslog överklagandet.

Tillstånd – och sen tog det fart

Trots motståndet gav IVO till slut bolaget tillstånd, först för konsulentverksamhet 2018, och sedan, den 24 april 2023, för just det som länge nekats: HVB-verksamhet för barn. Smultronbacken öppnade månader senare i Kortedala.

Zadeh hade en bakgrund inifrån systemet självt. Mellan 2018 och april 2023 hade han flera anställningar i Göteborgs stad – som tillförordnad enhetschef, behandlingsassistent och behandlingspedagog. Han lämnade sin sista kommunanställning i april 2023, samma månad som IVO beviljade tillståndet.

Hemmet tog snabbt emot placeringar från kommuner runt om i landet: Göteborg, Mölndal, Hudiksvall, Växjö, Botkyrka och Kalix. Rikssnittet för en dygnsplacering på ett HVB-hem i Sverige ligger på omkring 11 000 kronor. Smultronbacken fakturerade upp till 25 000 kronor per dygn – och begärde i ett fall hela 30 000 kronor. Finansborgarrådet Karin Wanngård (S) kallade nyligen liknande priser för en ”absurd situation.”

Av de fakturor Verifiera tagit del av rör det sig om totalt cirka 24 miljoner kronor sedan starten. Mölndal toppar listan med över 8 miljoner kronor. Utöver dygnsersättningen fick flera kommuner betala extra för skadegörelse – Växjö betalade under 2025 drygt 300 000 kronor i sådana tilläggskostnader.

Verksamhetens ekonomiska kurva är brant. Från 436 000 kronor i omsättning år 2021 till 3,7 miljoner år 2023 – och sedan en raket: år 2024 omsatte bolaget över 22 miljoner kronor med en vinst på 3,3 miljoner. Ägarens egna inkomster uppgick samma år till 1,2 miljoner kronor. Under hösten 2025 registrerade bolaget två nya fordon: i september en Audi Q4 värderad till upp mot 600 000 kronor, och i november en Porsche Cayenne E-Hybrid, årsmodell 2026, värd cirka 1,3 miljoner kronor.

Barn hölls inlåsta. Personal hotades. Och ingen fick anmäla.

De hördes redan i korridoren. Två socialsekreterare från Linköpings kommun hade knappt hunnit innanför dörren på Smultronbacken i januari 2024 förrän de hörde barn ropa efter hjälp. Personal skyndade fram och låste upp dörrar. Bilden var tydlig nog: barn hölls inlåsta på sina rum, utan personal närvarande.

Verksamhetschefen förklarade lugnt att de inte ”lägger ner barn” – de saknade tillstånd för det. Men personalen gav ett annat intryck. Hade tillståndet funnits hade åtgärden använts. Linköping anmälde missförhållandena till IVO. Det var bara några månader efter att myndigheten genomfört en föranmäld inspektion och i stort sett godkänt verksamheten.

Göteborgs stad hade varit bland de allra första kommunerna att placera barn på Smultronbacken. Priset: 20 000 kronor per dygn. Villkoret: inga andra barn samtidigt. Hemmet frågade om de fick ta emot en till placering. Kommunen godkände. Sedan visade det sig att ytterligare ett barn tagits in – utan att kommunen fått veta något.

När socialtjänsten begärde ett uppföljningsmöte meddelade hemmet att de enbart träffade socialsekreterare. Vid mötet svarade ägaren på frågan om hur många barn som var placerade med en motfråga: vilka skyldigheter enligt lag hade han egentligen att besvara den frågan?

Kommunen begärde in rapporter om det placerade barnet. Några sådana hade inte tagits fram. När dokumentationen till slut lämnades över innehöll den 75 avvikelser. Ingen av dem hade rapporterats till socialtjänsten. Samtliga rörde personalens situation. Inte en enda berörde barnets behov eller vad som gjorts för att förhindra upprepning. Den 3 september 2024 anmälde Göteborgs stad missförhållanden till IVO.

”Hotades med uppsägning”

Men det var inifrån verksamheten som de mörkaste berättelserna kom.

Den 18 oktober 2024 kontaktade en anställd IVO. Hen berättade om ett barn som låsts in på sitt rum på direkt order av en chef. När den anställde dokumenterade händelsen kom hotet omedelbart: fortsätter du riskerar du din anställning.

Veckan dessförinnan hade situationen eskalerat dramatiskt. Barn hade hamnat i slagsmål. Ett barn tog strypgrepp på ett annat. En plastkniv och en glasburk användes som tillhyggen. Den anställde skadades och fick söka vård på sjukhus. Chefen beslutade: ingen lex Sarah-anmälan skulle göras. Den anställde hotades med uppsägning igen.

I november berättade en timvikarie för IVO om våld mellan barn och om en tystnadskultur som satt i väggarna – bara chefer fick anmäla eller vidarebefordra händelser. I december uppgav en tidigare anställd att chefen avgjorde vad som skrevs i dokumentationen – och ändrade den i efterhand.

I januari 2025 kontaktade ytterligare en tipsare IVO:

”Jag saknade utbildning för att dela ut medicin men gjorde det ändå under mitt första arbetspass, utan handledning. Flera i personal är dömd för brott och det är vanligt. De flesta som jobbar är timvikarie som jag.”

Larmen fortsatte genom våren. I mars kom uppgifter om att manlig personal köpt ut cigaretter, snus och andra preparat till barnen. I maj rapporterades om ungdomar som besökt hemmet och som såg ”mycket äldre än de tretton år som är max för tillståndet.” Chefens förklaring: okänd ålder gör det okej.

Mitt i alltihop hade BUP lämnat inte en utan två orosanmälningar – om bristande personalkompetens och om en incident där personal uppmanat läkare att injicera medicin i ett barn som redan stod på tung medicinering.

Den 14 april 2025 hade Göteborgs stad fått nog och hävde avtalet med bolaget i förtid. Bolaget väckte aldrig talan mot hävningen.