Facebook noscript imageBerggren: Alla(h) aspekter av islam måste kunna kritiseras
Opinion
Berggren: Alla(h) aspekter av islam måste kunna kritiseras
Är det frihet, jämlikhet, Astrid Lindgren, billiga IKEA-möbler, en dalahäst i julklapp till alla barn, och förbjud mot att dricka något annat än julmust under julen de demonstrerar för? FOTO: Hassene Dridi / TT
Är det frihet, jämlikhet, Astrid Lindgren, billiga IKEA-möbler, en dalahäst i julklapp till alla barn, och förbjud mot att dricka något annat än julmust under julen de demonstrerar för? FOTO: Hassene Dridi / TT

Trots att vi nu har en ”SD-regering” så fortsätter det märkliga antirasistiska projektet i den svenska staten. Nu är det islamofobi det gäller, vilket verkar vara samma sak som att vara kritisk mot islam. Detta skriver Ronie Berggren.

Regeringen lade den 13 december fram en handlingsplan mot rasism och hatbrott med fokus på antimuslimsk rasism, antisemitism, antisvart rasism, antiziganism och rasism mot samer. I utdraget om ”arbetet mot antimuslimsk rasism” sägs:

”Antimuslimsk rasism är en form av rasism som riktas mot muslimer och människor som uppfattas vara muslimer, t.ex. genom sin klädsel eller sitt namn. Begreppet motsvarar i denna handlingsplan begreppet islamofobi som använts i den tidigare nationella planen mot rasism m.m. … Synlighet i form av klädsel som uppfattas vara religiös bidrar till att exempelvis kvinnor som bär slöja kan uppleva antimuslimsk rasism som en del av vardagen. … En kraftig ökning av islamofobiska uttryck sammanföll med rapporteringen om de så kallade påskupploppen i april 2022 och koranbränningarna 2023.”

Rapporten ekar samma slags föreställningar som finns inom den ”forskning” som drivs av vänsterns islamapologeter. Alltså de som hämmar islamkritik och kräver att svenskar och ickemuslimska medborgare ska anpassa sig till islam. Detta står i klar motsättning till vad som annars borde vara naturligt: att man tar seden dit man kommer, alltså underordnar sig svenska värderingar, normer och seder.

SE ÄVEN: Draget: Rasism mot svenskar utelämnas i regeringens handlingsplan

Här i Sverige bemöter vi förstås alla människor – även muslimer – som individer. Vi dömer dem inte utifrån yttre attribut. Men islamisk klädsel är mer än individens modepreferenser. I första hand är det en religiös uniform. Om en muslimsk man i Sverige bär det långa vita kaftanplagget, thawb, och har rödfärgat skägg, så tyder mycket på att det rör sig om en djupt troende salafimuslim som har profeten Muhammeds Medinasamhälle på 630-talet som ideal.

Det innebär att han inte tar kvinnor i hand, och att han snabbt eller långsiktigt önskar att varje samhälle i världen ska styras av sharia. Det finns också en inte ringa möjlighet att mannen ifråga stöder våldsam jihad på olika platser i världen.

Sedan finns det så klart också en möjlighet att han bara klär sig så där för skojs skull, på samma sätt som att vem som helst kan sätta på sig en Che Guevara-keps utan att vara kommunist och en Naziuniform utan vara nazist. Kanske var han på väg till ett spex? Fast sannolikheten att klädseln faktiskt är en religiös uniform är nog betydligt större.

Samma sak gäller för muslimska kvinnor. Att täcka huvudet åläggs alla kvinnor i islam. Hur och vad det innebär varierar lite mer, eftersom det i praktiken finns ett tydligare tvång för kvinnor oavsett hur nitiska de är eller inte är i sin tro. Men det görs av samma orsak: religionen kräver det och i religionen – oavsett hur enskilda kvinnor sedan förhåller sig till detta – finns tydliga distinktioner mot västerländsk och svensk kvinnosyn. Denna kvinnosyn utgår från en sekulär världsbild i kombination med kristendomens kvinnosyn, där kvinna och man är jämlika.

För en svensk går det inte utifrån blott ett ögonkast veta om en täckt muslimsk kvinna är en bokstavstroende muslim som likt salafi-imamerna är djupt antisvensk, eller bara en person som har en slöja för att hon har en personlig tro eller eventuellt tvingas ha en sådan. Att svenskar därför hyser skepsis när de möter en person med religiös uniform tills denna bevisat att han eller hon har svenska värderingar uniformen till trots, är inte särskilt konstigt.

Denna skepsis är sund och bör inte rasiststämplas. För om denna skepsis förhindras så förstörs den folkliga sållning som säger att du visst kan vara muslim i Sverige, om du därmed också har samma värderingar som svenskar har. Om du däremot är klädd i en religiös uniform som representerar avståndstagande från svenska värderingar och svenskt leverne, då får du stå ut med att granskas skeptiskt och frågas ut. Detta är en granskning den muslimska personen ifråga själv har valt att utsätta sig för genom att välja att klä sig i den religiösa uniformen.

I Sverige måste man, för att värna de svenska värderingarna i civilsamhället, på vardagsbasis kunna granska och gallra ut dem som vill assimileras (oavsett klädsel) från dem som inte vill det. Det borde en högerregering från en konservativ allians begripa – även om de inte tycks göra det.

Därför är det i detta skede mycket viktigare för västvärlden att granska den ökade islamiska närvaron kritiskt, än att i ännu större utsträckning blint och naivt tolerera den i rädsla för rasistanklagelser.

Ronie Berggren

Ronie Berggren är författare till böckerna ”George W. Bush och det amerikanska presidentvalet år 2000” (2017) och ”Donald Trump - en synnerligen amerikansk president” (2020) och är akademiker med fokus på relationen mellan religion och politik.