Under 2010-talet växte den svarta nymarxismen i Black Lives Matter fram i USA, där klass var utbytt mot ras. New York Times tydligt historierevisionistiska 1619-Project, legitimerade rörelsen genom att teckna den amerikanska historien med utgångspunkt om att allt handlade om rasism och slaveriet. En klassisk marxistisk offermyt som sedan legitimerar revolution.

Under 2020-talet har den nymarxistiska woke-rörelsen vuxit fram, där klass bytts ut mot alla slags former av minoritetsgrupper som bryter med USA:s historiskt normativa, vita, heterosexuella och manliga offentlighet: En rörelse väl beskriven i James Lindsays och Helene Pluckroses bok, ”Cynical Theories” från 2020.

Dessa idéer har även nästlat sig in i Sverige. 2020 skrev Sveriges radios USA-korrespondent Fernando Arias i en förskräcklig artikel rubricerad, ”En märklig vurm för 1700-talsmän”, en tes direkt hämtad från 1619 Projects fantasier om USA som ett i grunden stort slavprojekt. Även DN:s före detta USA-korrespondent Martin Gelin är inne på samma linje i sin bok, ”Den vita stormen” (min kritiska recension kan läsas här).

Den logiska fortsättningen på denna underminering av den amerikanska berättelsen, är förstås ett öppet angrepp på själva det amerikanska fundamentet: konstitutionen. Detta angrepp har nu gjorts från hög höjd av Jennifer Szalai, som i New York Times argumenterar för att det är konstitutionen som står i vägen för USA:s väg mot det progressiva paradiset. De konservativa domarna, originalisterna, har låst fast konstitutionen i tiden. Hon hänvisar till vänsterakademikern Aziz Rana och skriver:

”’Constitution worship’ is so habitual that it’s tempting to assume the veneration was baked into our politics from the very beginning. [- - -] Rana notes that originalism has allowed conservatives to undermine progressive policies while using the soothing language of constitutionalism. [- - -] Rana says that the urge to seek salvation in the Constitution has stunted not only our political behavior but also our understanding of what’s possible. Americans tend to overlook the possibilities of mass democratic politics precisely for this reason — we succumb to the conventional wisdom of Constitution worship, thinking that political progress is a matter of adhering ever more perfectly to the ’essence’ of the document, when the building of majorities is invariably a more complicated process.”

Jennifer Szalai hänvisar också till vänsterakademikern Erwin Chemerinsky, som vill bana väg för ett nytt konstitutionskonvent för att korrigera författningsfädernas misstag.

Det författaren inte tycks begripa är att konstitutionen finns för att binda saker i tiden, just för att en generation i nuet, i förvillelse, inte ska kunna rasera det samhälle som byggts av generationer. Den amerikanska revolutionen 1776 och den påföljande konstitutionen 1789 är vad som skiljer USA från Frankrike och från Ryssland, där revolutionerna inte fungerade och där en generation – i sin önskan att nollställa historien – istället kastade in framtiden i kaos och mörker.

Skulle Black Lives Matter eller woke-rörelsen få makt i USA, skulle samma sak ske i världshistoriens enda historiskt fungerande demokrati (eller republik, som författningsfäderna förklarade att USA var). I vår tid mer än någonsin visar USA:s konstitution, åtminstone för oss som kallar oss konservativa, sin verkliga styrka. Styrkan består inte i att upprätthålla förtryck utan att upprätthålla de barriärer som skyddar de saker vi empiriskt vet fungerar, mot revolutionära krafter som vi empiriskt vet bäddar för kaos, och ytterst för krig.

De som vill bryta ner den amerikanska konstitutionen tror i grund och botten inte på den amerikanska revolutionen, utan mer på den långt senare marxistiska revolutionen. Ny-marxisterna avancerar, nu med den amerikanska konstitutionen – hela Västvärldens idag viktigaste fundament – i sitt sikte.