Donald Trump har nu varit president i hundra intensiva dagar. Aldrig har en president gjort så mycket på så kort tid. De exekutiva besluten haglade från start. Med Elon Musk i spetsen skapades en informell myndighet som skar ner på formella myndigheter. En tuff retorik mot andra länder, vänner såväl som fiender. Ett medlarförsök i kriget mellan Ryssland och Ukraina med rysk syn som initial utgångspunkt. Därtill en tullpolitik som skapat börskaos och instabilitet på världsmarknaden.

Washington Post gjorde en undersökning som visar att Trump nu är minst populär sedan andra världskriget. Något även Marcus Oscarsson på TV4 Nyhetsmorgon tog fasta på den 29 april. I Washington Examiner påpekar Byron York att den undersökningen var problematisk eftersom de tog med så många som inte röstade.

Konservativa kommentatorer i USA förklarar det sviktande Trump-stödet med att vänsterliberal mainstreammedia nu drevar på mot Trump lika hårt som de gjorde under hans första mandatperiod. Att mediatonen mot Trump har skärpts efter valet är även min betraktelse.

Men det går inte att komma ifrån att en hel del är helt självförvållat. Trumps sjunkande stöd beror i stor utsträckning på hans besked om tullar och den osäkerhet det skapat på marknaderna, med rädsla för inflation och recession.

I förhållande till media stör sig Trump inte lika mycket som förr. Numera hörs, jämförelsevis, sällan prat om ”Fake News”. På Vita husets pressträffar kan de skrikande agitatorerna, som Jim Acosta från CNN, inte längre skönjas. Trump är inte rädd för media och de har inte längre någon makt över honom. Han vann alla slag: han vann mot mediaanklagelserna om Rysslandskopplingar, han vann de juridiska striderna och – inte minst, han vann presidentvalet.

Allt i motvind. Media klarade inte av att sänka honom. Nu behöver han inte bry sig om dem. Därtill har han vunnit all konservativ media till sin egen sida och stärkt konservativ medias ställning hos allmänheten.

Men tillbaka till det sjunkande stödet som också måste förstås utifrån att Trump gjort mer på hundra dagar än presidenter normalt gör på tre år. Han har starkt stöd i vissa frågor, som gränspolitiken, och svagt stöd i andra frågor, som ekonomin. En situation som normala presidenter befinner sig i inför mellanårsvalet, omkring ett och ett halvt år efter att de tillträtt.

Trump kör i raketfart, därav den svängiga opinionen. Och det var säkert också raketfarten hos Trump som lockade Space X-grundaren Elon Musk att ansluta sig.

Byron York ställer emellertid frågan om opinionssiffrorna här och nu verkligen är rätt metod att bedöma Trump? En viktigare fråga är att notera hur allmänheten betraktar i vilken riktning nationen är på väg?

RealClearPolitics visade att 65-70 procent av den amerikanska allmänheten ansåg att USA var på väg åt fel håll under Bidens sista månader som president. När Trump tillträdde sjönk den siffran till cirka 50 procent (ungefärligt reflekterandes valresultatet). Den siffran består fortfarande. Därtill är det också den högsta siffran, cirka 40 procent, som anser att nationen är på väg i rätt riktning sedan Biden hade ungefär samma siffror när han tillträdde 2021.

Till helhetsbilden bör även det svaga förtroendet för Demokraterna nämnas. Bara 23 procent av unga mellan 18 och 29 år ger, enligt en undersökning från Harvard, tummen upp för Demokraterna i kongressen.

I gränspolitiken, som är Trumps starkaste fråga, har han enligt Fox News stöd av 55 procent av allmänheten. Där visade också Trump att det gick att göra det som Biden och Harris hävdade var omöjligt utan lagstiftning: att stänga gränsen. Gränsproblematiken, som var enorm under Biden-Harris med upp emot 20 miljoner illegala invandrare vid gränsen, har nu nästan upphört. Allt inom loppet av tre månader. Det behövdes inte lagstiftning utan bara en handlingskraftig president. Något Trump alltid påpekade och nu har bevisat var helt rätt.

Men synen på Trump måste också bedömas rent partiskt. Utifrån en konservativ syn styr Trump om skutan i rätt riktning. Rättspolitiken ställer sig på offrens och inte förövarnas sida, myndigheter och institutioner avkrävs meritokrati och inte kvoteringar utifrån jämlikhetsutfallsteorier (D.E.I) samt den nationella basproduktionen omdirigeras hem till USA.

Inget av detta har varit smärtfritt och Trump kan kritiseras för att ha varit för okänslig i processen. I skrivande stund har Trumps utspel resulterat i att Kanada återigen fått en vänsterliberal regering som inte kommer att samarbeta med Trump på samma sätt som en konservativ regering skulle ha gjort om Trump låtit bli att gång på gång göra hätska utspel mot USA:s främsta och mest närbesläktade granne.

Att använda en såg där man kanske skulle behöva en skalpell är inte rätt väg att gå. Men vad Trump i grund och botten gör är fortfarande att styra USA i en mer konservativ, konstitutionell riktning.

Demokraterna under Biden-Harris gjorde motsatsen. Är man konservativ så är den inriktningen en bra omdirigering av USA. Och så bör man också betrakta Trumps hundra första dagar: han är inte den smidigaste kaptenen, men i motsats till företrädaren styr han åtminstone åt rätt håll.