Civila dör, och det är Israels fel. Så kan mycket av rapporteringen från Gazakriget sammanfattas. Men om vi tar ett steg tillbaka och undviker att bländas av tragiska människoöden så ser vi de faktiska omständigheterna. Israel kämpar för sin överlevnad mot terrorister som hänsynslöst använder civila som mänskliga sköldar och propagandaverktyg.
Genom glömska och laserfokus på det mänskliga lidandet målar svensk media just nu den bild av Israel som Iran och dess proxy-arméer vill: en stark israelisk militärmakt som urskillningslöst dödar civila i Gaza och södra Libanon.
Låt oss därför göra det som alltför sällan görs i den snabba nyhetsbevakningen, och zooma ut lite.
Den 7 oktober 2023 utsattes Israel för den värsta terroristattacken i den unga statsbildningens historia. Över 4 300 raketer skickades från Gaza mot Israel; Över 6 000 terrorister bröt sig in i Israel där cirka 796 civila samt 379 säkerhetsvakter dödades. Cirka 250 israeler kidnappades och fördes till Gaza. Somliga våldtogs till döds, andra torterades, och andra hölls som gisslan.
Detta skedde efter trettio år av israeliskt drivna fredsförhandlingar. Det var nämligen 1993 som det första Osloavtalet slöts, där Israel gick med på palestinskt styre av de palestinska territorierna, Gaza och Västbanken. Belöningen för trettio år av eftergiftspolitik blev terrorattacken den 7 oktober.
Det blev nu glasklart (åtminstone för Israel) att palestinierna inte sökte fred. Ej heller sökte de en tvåstatslösning – som Väst ihärdigt hävdat att palestinierna ville ha. Palestinierna önskade en enstatslösning – ett stort Palestina där Israel inte längre existerade. Ett Palestina ”from the river to the sea.”
Israel svarade beslutsamt genom att gå in i Gaza i syfte att avväpna Hamas och förhindra att det som hände den 7 oktober någonsin skulle kunna hända igen.
Hamas tvingades snabbt att fly ned i sina krigstunnlar, byggda med FN-medel och svenska skattepengar. Men snart skulle Hamas allierade rycka ut till hjälp. Norrifrån – från södra Libanon – började Irans shiamuslimska proxymilis Hizbollah skjuta raketer över norra Israel, och tvingade stora delar av Israels befolkning på flykt i sitt eget land.
Från söder började den Iranstödda huthimilisen i Jemen att skjuta robotar. Och i april i år lät Iran, österifrån, utföra den första direkta attacken någonsin mot Israel, med en svärm av drönare. Israel, som inte är större än Småland till ytan, har alltså på ett års tid utsatts för attacker från alla håll och kanter.
Att Israel anser sig befinna sig i ett krig om sin självaste överlevnad borde med detta perspektiv inte vara svårt att begripa. Inte ens för svenska kommentatorer.
Men låt oss zooma ut ytterligare. Det som nu sker är nämligen bara den senaste fasen i Israels existentiella kamp.
Sedan Israel – utifrån ett beslut av FN – grundandes 1948, har den muslimska omgivningen försökt förinta Israel många gånger. Så fort Israel utropades som självständig stat den 14 maj 1948 anföll grannländerna i syfte att utplåna den nyfödda judiska staten. 1967 följde sexdagarskriget, där Israel överraskande vann det sedan länge planerade erövringskriget. 1973 höll Israel på att duka under i Jom Kippur-kriget. 1982 tvingades Israels att bekämpa PLO:s terrorfästen i södra Libanon där Hizbollah nu huserar. 1988 började den första intifadan med stenkastning, därefter följde den andra intifadan med självmordsbomber.
I Israels inte ens 80-åriga historia har det israeliska folket konstant fått kämpa för sin existens, mot en fiende vars skepnader och självlegitimerande orsaker har varierat, men där målet alltid har varit detsamma: att förinta Israel.
I sin kamp för att värna den stat som skapades för att ge världens judar – historiens mest förföljda folk – en egen fristad, behöver Israel västerländska allierade. En allians som faller sig helt naturlig om man har det perspektiv som här har tecknats.
Det är detta utzoomade perspektiv som Hamas vill förvirra genom att offra sina egna barn, för att på så vis få Väst att fokusera på narrativet om att ”Israel dödar barn, medan det i själva verket är Hamas som offrar dessa för sin ”heliga” kamp. Det är också därför som Hizbollah skjuter raketer från bostadshus, eftersom de då kan luras med Väst, och få Väst att förarga sig över att Israel bombar ”civila hus.”
Låt oss inte bli lurade. Låt oss ha hela det utzoomade perspektivet i åtanke, och med det perspektivet i ryggen förstå att Israel utkämpar ett rättfärdigt krig för sin överlevnad.
