Svenska politiker och opinionsbildare behöver lära sig hålla två tankar i huvudet samtidigt. Man kan tycka vad man vill om JD Vance i andra frågor, men han hade rätt om Europa och yttrandefriheten, skriver Ronie Berggren.
Det är brittiska The Economist som skriver att JD Vance hade rätt om Europa när han sa att kontinenten inte klarar av att upprätthålla yttrandefriheten.
Yttrandefriheten pressas i Ungern, men också i länder som Tyskland och Storbritannien. I Tyskland, berättar tidningen, har en före detta vice förbundskansler stämt hundratals vanliga medborgare bara för att de kallat denne för en ”idiot”.
I Storbritannien ägnar polisen tusentals timmar åt att granska social media och arresterar enligt The Economist 30 personer om dagen för opassande publiceringar. Direktiven kommer inte uppifrån, utan initieras av polisen själva som känner att det är en brottslighet de faktiskt har makt över.
Lagen är så diffus att de kan agera som de gör. Och när lagar finns som förbjuder att man väcker anstöt, så finns också alltid de som utnyttjar tillfället för att påpeka när någon ”väcker anstöt” och sedan använder polisen för att tysta kritiker eller hämnas på grannar de ogillar.
Europas anti-hatlagar syftar till att skapa social harmoni, men lite tyder på att detta fungerar, konstaterar tidningen. Det som behövs är en återgång till den klassiska liberala idén om att högljudd osämja är bättre än påtvingad tystnad.
The Economist avslutar med att skriva att européer är fria att säga vad de vill om Herr Vance, men de bör inte ignorera hans varning.
Texten är upplyftande, särskilt eftersom den kommer från en internationell, etablerad och respekterad tidning. The Economist klarar av det som svensk media sällan förmår – att kritisera JD Vance där de anser att han har fel, men ge honom rätt när de anser att han har det.
Samtidigt bör det nämnas att JD Vances brist på stöd för Ukraina förtjänar att kritiseras, men att seriösa politiker och opinionsbildare behöver klara av att hålla två tankar i huvudet samtidigt. JD Vance kan ha helt fel i en fråga samtidigt som han har helt rätt i en annan.
Det gäller för övrigt alla politiker. Att blint hylla eller fördöma en politiker, likt ett fotbollsfans som automatiskt alltid håller med ”sin” favoritpolitiker, visar på klent omdöme och bristande analytisk förmåga.
Men kanske handlar det inte om förmåga, utan om vilja? I så fall måste den politiska högern i Sverige samla mod och våga göra det som media inte vill – gå balansgången. The Economist visar att det är möjligt.
