
När JD Vance dundrar mot europeisk migrations- och yttrandefrihetspolitik är det inte en krigsförklaring utan en välbehövlig väckarklocka. USA:s vicepresident säger det som Europas medborgare länge vetat – etablissemanget har svikit sitt folk, skriver Ronie Berggren.
USA:s vice-president höll på fredagen den 14 februari ett tal i München som skulle handla om säkerhet.
Det gjorde det också, men JD Vance tog inte fasta på Kina eller Ryssland, utan på hotet från Europas insida: Hoten mot yttrandefriheten, där vanliga medborgare får sina röster kvästa när de tycker saker mot strömmen som Europas elit inte gillar. Samt hoten från massinvandringen som omdanar Europa på ett sätt som européer aldrig bejakat i några val, men som ändå pådyvlats dem av samma europeiska elit.
JD Vance förklarade att USA stod på Europas sida mot yttre hot, men säkerhet bör inte bara handla om vad man försvarar sig mot — utan också vilka värderingar man faktiskt försvarar.
När USA tittar på Europa, så bådar det inte gott, förklarade Vance, och tog bland annat Sverige som exempel och domen om hets mot folkgrupp mot Salwan Najem.
Det är hög tid för Europa att låta sitt folk få höras och hög tid för Europa att också växa upp och börja axla lite eget ansvar.
Det var JD Vance maning till Europa. Ett tal som hyllats av konservativa européer (undertecknad inkluderad) men givetvis hånats av mainstreammedia och europeisk elit. ”en sort krigsförklaring mot Europa”, menade SVT:s utrikesreporter Bert Sundström.
Men det var inte en krigsförklaring som ljöd, det var en väckarklocka som ringde, i en tid när Europa slumrat alldeles för länge.