
När Trump anklagar Zelenskyj för att ha startat kriget väcks oro i Europa. Men diplomatiska vägar till fortsatt amerikanskt stöd finns fortfarande, skriver Ronie Berggren.
Låt oss börja med det självklara: Ryssland invaderade Ukraina. Det började 2014 och fortsatte 2022 för att Vladimir Putin är en imperialist som drömmer om att återupprätta det ryska imperiet.
Detta faktum kastade USA:s president Donald Trump tvivel om när han på en pressträff den 18 februari sa om Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj: ”Du skulle ha avslutat det för tre år sedan --- du skulle aldrig ha startat det.”
Rubrikerna spreds som en löpeld: ”Trump: Zelenskyj borde aldrig ha börjat kriga”, rapporterade Sveriges radio. ”Trumps utspel: ’Ukraina borde inte startat kriget’”, skrev SVD.
Det framstod som att Trump nu följt i Putins ledband och vänt sanningen om kriget i Ukraina ryggen. Farhågan stärktes när Zelenskyj dagen därpå, helt korrekt, sa att Trump av allt att döma levde i en ”desinformations-bubbla”, varpå Trump svarade att Zelenskyj var en diktator.
Trumps frontpersoner, som Elon Musk och Charlie Kirk, lät anti-Zelenskyj-propagandan flöda i sociala medier.
I det största kriget på europeisk mark sedan 1945 var det för Europa svårt att föreställa sig något värre än rådande situation.
Det av ett enkelt skäl. Putin genomförde sin invasion av Ukraina med insikt om att USA hade en svag president. Putin hotade med kärnvapen om Väst lade sig i och därför valde Joe Biden och Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg att inte stödja Ukraina med i tidigt skede avgörande luftvärn, flygvapen och långdistansartilleri.
Istället för en snabb konfrontation påminner kriget nu om Första världskriget, vilket i sig blivit Trumps motivering till en snabb uppgörelse.
Men om Putin attackerade vid insikt om att USA hade en svag president, vad ska Putin då inte göra, vid insikt om att USA inte längre står Europa bi?
Den frågan är både befogad och skrämmande. Frankrike och Storbritanniens kärnvapen kan inte avskräcka Ryssland, som har förmåga att utplåna hela Europa. Det är bara USA som kan driva effektiv kärnvapenavskräckning.
Utan USA skulle europeiska trupper bli nödvändiga i Ukraina för att förhindra fortsatt ryskt intrång. Men Europa skulle då lämna fronterna norrut öppna, som Putin skulle kunna frestas av om USA:s roll i Nato inte längre går att lita på.
Natos före detta Deputy Supreme Allied Commander Richard Shirreff, sa på Times Radio att krig mellan Europa och Ryssland nu är mer troligt än någonsin.
Putin söker makt, och Europa avskräcker inte utan USA i ryggen. Därför är det viktigare än någonsin att analysera de senaste händelserna sakligt och utvärdera om det fortfarande finns möjlighet att stärka alliansen med USA?
Det finns ljuspunkter. Trump har ett Putinkritiskt utrikesteam. Utrikesminister Marco Rubio hade direkt efter förhandlingarna med Ryssland, låtit meddela kollegor i Europa att USA inte abrupt tänkte förändra amerikansk policy och heller inte sluta något bilateralt avtal med Ryssland.
Trumps specialsändebud till Ryssland-Ukraina, Keith Kellog, har lovordat Zelenskyj, trots Trumps uttalanden. Trumps nationella säkerhetsrådgivare Michael Waltz har sagt att det är skillnad mellan Ukraina, som inte är med i Nato -- och Natoalliansen, där USA står fast vid artikel 5 om att en attack mot en är en attack mot alla.
Denna sista punkt är avgörande, och visar hur oseriöst Europa själv tagit Nato, eftersom denna skillnad sällan tagits i akt i förhållande till Ukraina.
Men allra viktigast är att Trump själv har ändrat sig på den mest avgörande punkten.
I en intervju hos Fox News-ankaret Brian Kilmeade, sa Trump att det var Ryssland som hade attackerat Ukraina, men att kriget hade kunnat förhindras om Zelenskyj och Biden varit smartare.
Det går fortfarande att kritisera Trump för stor bristande insikt, men att ändå få detta rätt var hela skillnaden mellan om USA bör betraktas som en vän eller inte. Därav finns hopp.
Europa behöver USA. Men Trump är glasklar: Han anser att världen har blåst USA, och det kommer att upphöra under hans presidentskap. Det finns all anledning för Europa, att istället för att driva krigsrubriker mot vår bästa allierade mot världens riktiga imperialister, ta detta i beaktande.
USA har långt innan Trump påpekat att Europa måste ta större ansvar för sin egen säkerhet. Europa har inte lyssnat. Media och politiker har i tio års tid hetsat mot Donald Trump. Det måste nu upphöra, utifrån insikten om att USA är Europas enda trygga livlina.
Istället för att prata om Donald Trump, måste vi börja prata med Donald Trump. Skapa uppriktiga vänskapsband och spela diplomatisk byteshandel.
Trump kräver mer rättvisa handelsavtal med EU; det är ett litet pris att betala för USA:s paraplybeskydd. Trump vill köpa Grönland; det bör ställas i relation till Europas egen förmåga att försvara Grönland mot Ryssland i ett krig där USA lutar sig bakåt.
USA vill veta att de i Europa försvarar amerikanska värderingar kring yttrandefrihet. Det borde vara lätt att tillgodose. USA vill försvara Europa -- inte ett Europa som börjar likna mellanöstern. Europa kan börja avsluta mångkulturprojektet.
Men Europa bör också påminna USA om att USA föddes ur en kamp för frihet. Den amerikanska revolutionen 1776 har inspirerat frihetsrörelser genom hela historien. Idag kämpar Ukraina samma kamp för frihet. Amerikanskt stöd skulle visa att ljuset från de amerikanska frihetsidealen fortfarande skiner över världen.
Om detta spel, spelas rätt, så kan USA och Europa fortsätta som allierade. Det finns all anledning för media och politiker, att istället för att ständigt sparka hysterisk bakut, börja behandla dessa saker seriöst. Det i syfte att värna vår nationella suveränitet mot den riktiga, mörka imperialismen, som hotar från öster.
Ronie Berggren