
I lördags knivhöggs ett tiotal personer allvarligt på ett tåg på väg från Doncaster till Kings Cross i London. Två män greps i ett första skede – nu är dock bara en misstänkt. Och innan motivet ens blivit känt har polisen snabbt gått ut och förklarat att det är en isolerad händelse och inte en terrorattack.
Frågan är dock hur man definierar en terrorattack.
Hur de brittiska myndigheterna gör det är oklart numera. Rwandiern Axel Rudakubanas mord på tre små flickor betraktades inte heller som ett terrorbrott – detta trots att han i sin ägo hade en terrormanual från Al Qaida, mängder med vapen och en så stor mängd råmaterial för framställning av giftet ricin att det hade kunnat döda 12 500 personer.
Det viktigaste den gången var att allmänheten inte skulle ”spekulera”. Och det är samma sak nu, efter knivattacken på tåget. Varenda gång det sker ett våldsbrott av den här typen i Storbritannien numera blir allmänheten förmanad att hålla inne med sina funderingar.
Det händer för övrigt väldigt ofta nu för tiden. Sedan 2015 har antalet knivattacker ökat med horribla 87 procent. Men polisens och myndigheternas främsta budskap till allmänheten är varje gång att de ska hålla käften och inte spekulera.
Frågan om motivet när det gäller lördagens knivattack är ännu höljd i dunkel. Men definitionen på terrorbrott stämmer mycket väl in på det som hände i lördags, även om gärningsmannen inte bekänner sig till en särskilt ideologi eller tro.
Rent allmänt brukar terrorbrott omfatta våld eller hot om våld mot människor eller egendom. I svensk lag formuleras det som att ”allvarligt injaga fruktan hos en befolkningsgrupp”, amerikansk lag formulerar det som ”kriminella handlingar som är farliga för människoliv” som terror.
Och hur är det då med den engelska lagen? Enligt Terrorism Act 2000, med vissa ändringar i Terrorism Act 2006, definieras terrorism som användning eller hot om användning av en eller flera av följande handlingar: