AUSTIN – William Hogan vid Harvard Kennedy School anses ligga bakom utformningen av energimarknaden i Texas. När Texas frös till is och avloppsrören brast ska han ha sagt att delstatens energimarknad fungerade som det varit tänkt.

Hogan har rätt, vilket säger en hel del om hur ekonomer resonerar.

I åratal var elnätet ett stabilt, trist affärsområde. Myndigheter bestämde priserna och höll dem på en jämn nivå medan företagen fick tillbaka en andel som ungefärligen (i princip) täckte deras investeringar, byggprojekt, underhåll och gav en hyfsad vinst.

Men ekonomerna klagade över detta: elbolagen fick på så vis incitament att överinvestera. Ju mer de satsade och ju högre deras totala kostnader var, desto mer kunde de kräva av dem som bestämde hur mycket pengar de hade rätt till.

Elektricitet är den perfekta, standardiserade varan. Varenda elstöt är exakt likadan som nästa. Texas har ett slutet elnät, som inte är ihopkopplat med handeln över delstatsgränser. Därmed är det också befriat från nationella regleringar. Går det att tänka sig en bättre plats, en bättre produkt, för att visa fördelarna med ett konkurrensutsatt, avreglerat system?

Alltså föreslog ekonomerna en fri marknad. Låt företag som producerar energi konkurrera med varandra för att leverera elektricitet genom det offentliga elnätet! Valfrihet för kunderna skulle garantera villkoren och priserna. Konkurrensen skulle maximera effektiviteten, priserna skulle återspegla bränslekostnader och vinstmarginalerna bli de minsta möjliga.

Delstatens roll skulle vara att sköta det offentliga elnätet som binder samman producenterna och kunderna. Vid elbrist skulle priserna stiga, men de som inte ville betala kunde stänga av strömmen.

År 2002 avreglerade Texas sitt elnät. Rick Perry var guvernör, och blev senare Donald Trumps energiministen. Man införde en fri marknad, som sköttes av en icke vinstdriven organisation kallad Electric Reliability Council of Texas (ERCOT). Den bestod av ungefär sjuttio producenter. Även om en del städer – däribland Austin – behöll sitt gamla system med ett offentligt energisystem, var också dessa knutna till det delstatliga nätet.

Problemet med efterfrågan på elektricitet är att den inte är särskilt rörlig vad gäller priser. Däremot reagerar den på vädret. När vädret är extremt varmt eller kallt spelar priset ännu mindre roll. Och till skillnad från vanliga marknader måste utbudet motsvara efterfrågan varje minut dygnet runt. Om så inte sker kan hela systemet rasa ihop.

Systemet i Texas led av tre svagheter. För det första, stenhård konkurrens för att erbjuda energi till lägsta möjliga pris innebar att anordningar, brunnar, mätare, rör och vindkraftverk inte isolerades mot extrem kyla – ett ovanligt, men inte alldeles sällsynt väderfenomen i Texas. För det andra, medan grossistpriser kunde variera bestämdes återförsäljningspriset av det avtal kunderna ingått. För det tredje, priserna steg som mest just när efterfrågan på energi var som störst – och gick sedan inte ner.

Det nya systemet fungerade för det mesta. Priserna steg och sjönk. Kunder som inte ingick långsiktiga avtal löpte en viss risk. En producent, låt oss kalla den El Näto, erbjöd en alldeles särskild modell: om du betalade en medlemsavgift på 9,99 dollar fick du energi till grossistpris. Det var för det mesta billigt.

Men folk behöver inte elektricitet “för det mesta”. De behöver den alltid. Och delstatens ledare visste, åtminstone efter 2011, då man upplevde en kort, svår period av kyla, att systemet var dramatiskt instabilt vid extrema väderförhållanden. Också systemets arkitekter visste, oavsett vad de påstår i dag.

Och ändå gjorde politikerna i Texas ingenting. Delstatens energiproducenter, som står för en god del av donationerna till politiska kampanjer, ville inte avkrävas investeringar i väderanpassade system som för det mesta inte behövs. Under 2020 ställdes till och med frivilliga kontroller in på grund av covid-19.

Så kom vi då till 2021 och iskylan. Vattenånga i naturgasen frös i brunnarna, rören och raffinaderierna. Vindkraftverk som inte var väderanpassade kopplades ner, men det utgjorde bara en liten del av den stora berättelsen. Då Texas elnät inte är kopplat till resten av landet gick det inte att importera reservenergi, och med tanke på att det var kallt överallt skulle det ändå inte ha funnits någon tillgänglig. Under småtimmarna den 15 februari var efterfrågan så stor i förhållande till utbudet att hela nätet rapporterades vara bara minuter från att krascha.

Medan detta pågick upphörde mekanismen för prissättning helt att fungera. Grossistpriser steg hundrafalt – men priserna till kunder som ingått avtal steg inte lika mycket, förutom El Nätos kunder, som nitades med räkningar på tusentals dollar om dagen. Efterfrågan steg i takt med att utbudet kollapsade.

ERCOT tvingades stänga av elektriciteten, vilket hade kunnat ha tolererats om det gjorts först i ett område, sedan nästa, medan det första området fick strömmen tillbaka, och fortsatt så i hela delstaten. Men detta var omöjligt: man kan inte stänga av elektriciteten för sjukhus, brandstationer och andra livsviktiga inrättningar, eller för höghus som är beroende av sina hissar. Alltså kunde man tända lamporna i en del områden, medan de förblev släckta – i flera dagar – i andra områden.

Nästa skede av katastrofen var vatten som frös till is. Rör sprängdes och vattentillgången kunde inte tillfredsställa behovet. Över hela Texas sjönk eller försvann vattentrycket. Sjukhus kunde inte generera vattenånga och därmed inte värme och det fanns de som tvingades evakueras. Allt detta, säger Hogan, helt korrekt, var enligt plan.

Nu får Texas tillbaka sin energi. Vattentillgången dröjer ytterligare några dagar. Det är brist på mat. Och skador på bostäder kommer att ta månader att reparera. Miljoner människor i Texas har lidit effekterna av ett system som uppfunnits och utformats av ekonomer, utifrån en myt som har tjänat industrin för fossila bränslen och de politiker som tar emot dess pengar. En av dessa politiker, senatorn Ted Cruz, agerade i perfekt harmoni med systemet och den fria marknadens logik genom att resa till Cancún.

Perry hävdar att vi i Texas är beredda till självuppoffringar för att undvika socialismens förbannelser. Men om socialism innebär att förlita sig på ingenjörer och andra som vet vad de pratar om när det gäller tekniska frågor, snarare än på ideologer, partigängare och konsulter, då kanske många Texas-bor som nu skakar av köld föredrar den förbannelsen, snarare än den förbannelse vi genomlever för närvarande.

James K Galbraith var tidigare verkställande chef för amerikanska kongressens kommitté för ekonomiska frågor. Han är professor i statsvetenskap och chef för institutionen för statsvetenskap och ekonomi vid Lyndon B. Johnson School of Public Affairs vid University of Texas i Austin. Han är författare till Inequality: What Everyone Needs to Know (Oxford University Press, 2016).

Översättning: Bulletin. Copyright: Project Syndicate.