Leo Kramár överlevde Förintelsen genom att dölja sin judiska börd. Han flydde sedan kommunismen i Tjeckien 1948. Han kom till Sverige, blev ekonom, företagare och lärare i samhällskunskap. I Bulletins Helgintervju tar han bladet från munnen bland annat om antisemitismen i Malmö.
Bulletin träffar Leo Kramár i Staffanstorp inte långt från Malmö. Där berättar han om hur han lyckades dölja sitt judiska påbrå under andra världskriget och därför överlevde Förintelsen i motsats till sin far och många släktingar. Vi talar också om dagens Sverige, utbildning, invandring, om den aktuella konflikten Israel/Palestina och om judehatet i Malmö som frodats under många år.
– Vi vet alla att antisemitismen fått nya former. Det är inte den gamla, högerradikala antisemitismen man är rädd för i Malmö. Det är importerad antisemitism som tyvärr har rötter i Mellanöstern.
Kramár ger som exempel hur han 2009 var med och arrangerade en proisraelisk demonstration till stöd för fred i Mellanöstern i Malmö. Man var ett hundratal personer.
– Vi samlades på Stortorget i Malmö. Birgitta Ohlsson från Stockholm höll tal, stod på trappan till Rådhuset. På andra sidan torget samlades en stor, stor mängd människor. Unga män mest. Jag skulle gissa att de var tio gånger så många som vi, med palestinska flaggor.
– Vi bevakades av ett stort uppbåd av poliser, minns Kramár.
Det hindrade inte motdemonstranterna.
– Det började komma stenar, det började komma flaskor. En stor vinpava exploderade två meter från min hustru Gunilla.
Till slut avbröt polisen demonstrationen på grund av hotet från motdemonstranterna.
– Vi fick under polisbevakning utrymma torget, berättar Leo Kramár.
– När man ska in på judiska församlingen får man passera pansardörrar, berättar han också.
Lyssna även: Bulletins helgintervju: Magnus Ranstorp: Har funnits en enorm beröringsångest
Intervjuare och producent: Björn Nordquist
Björn Nordquist är radiojournalist.
Teckna din PLUS-prenumeration på Bulletin här för att lyssna på podden!
fakta
Leo Kramárs öppna brev
Brevet skickades till DN:s chefredaktör Peter Wolodarski och offentliggjordes även på Kramárs Facebooksida. Brevet skrevs efter att Peter Wolodarski kritiserat Moderaternas partiledare Ulf Kristersson för att denne träffat Jimmie Åkesson.
Peter Wolodarski kritiserar Kristersson för hans kontakter med Åkesson och åberopar flitigt Hédi Fried. Så jag mejlar till honom (han kommer knappast att läsa det, men i alla fall)
”Bäste Peter,
jag är lika gammal som Hédi Fried, som jag betraktar som vän och som jag respekterar som en klok kvinna och erfaren psykolog. Jag har liknande bakgrund, men hade större tur än hon och undslapp det värsta. Jag har ändå som tonåring upplevt 1930-talet, 1938 flykt undan tyskarna, sedan sex år av ockupation med falsk identitet, förhör på Gestapo. Min far och ett antal släktingar dödades i Auschwitz.
Jag delar inte Hédis analys av situationen i Sverige och hennes farhågor. Jag har svårt att känna fruktan för en handfull skränande nynassar, ännu mindre för Åkesson och hans parti.
Vi lever inte på 1930-talet och historien upprepar sig inte.
Jag bor granne med Malmö, en stad med uppskattningsvis 50 000 muslimer, de flesta med rötter i Mellanöstern. Varken Hédi eller du kan vara okunniga om i vilken situation judarna i Malmö befinner sig, varför synagogan måste bevakas, varför församlingslokalen ser ut som en fästning, varför judarna inte vågar gå ute med kippa, varför man spottar på rabbinen på gatan, varför judiska lärare blir trakasserade i skolan. Varför Malmöjudar emigrerar.
Alltsedan jag fick huvudet blodigt av kommunistisk polis i februari 1948 har jag inte blivit utsatt för värre våld än för några år sedan i Malmö, då vi vid en demonstration för fred i Mellanöstern blev överösta med stenar och flaskor från en tusenhövdad vrålande mobb med palestinska flaggor. När kabeln till högtalaren hade kapats – det var en folkpartistisk riksdagskvinna som talade då – fick vi under polisskydd genom bakgator utrymma Stortorget.
Att den socialdemokratiska majoriteten i Malmö inte har gjort ett dyft åt antisemitismen i staden är naturligt. Mellan 80 och 90 procent av väljarna i invandrartäta områden röstar på S och V.
Så ser judarnas situation i Sverige i dag ut.
Mvh
Leo Kramár
fil. kand. i ekonomi och statskunskap, behörig ämneslärare,
författare till ”Rasismens ideologer. Från Gobineau till Hitler”,
översättare
