Europeiska unionen skulle aldrig ge högerextrema organisationer vars ledare gjort antisemitiska, kvinnofientliga och homofoba uttalanden mångmiljonbelopp för att bedriva verksamhet. Gott så. EU skulle heller aldrig legitimera sådana organisationer eller ge sken av att de representerar några andra än sina medlemmar. Tyvärr gäller denna vaksamhet inte all extremism.
EU har i praktiken inte bara accepterat Muslimska brödraskapets anspråk att representera alla muslimer utan har även finansierat och legitimerat ett stort antal organisationer som verkar i deras anda. Brödraskapet förstår oss bättre än vi förstår dem. De vet att förtroende i våra samhällen vinns genom att strössla ansökningar och måldokument med begrepp som mångkultur, tolerans, normkritik och identitet. Om de därtill med tillräcklig emfas hävdar sig representera muslimer så kommer de av majoritetssamhället att anförtros rollen som gruppens röst i offentligheten. När politiker och andra desperat söker efter partners för ”interkulturell dialog” står de välorganiserade och välsmorda islamisterna redo.
Inom EU har man ibland försökt bekämpa våldsbejakande islamism genom att bejaka fredlig islamism. Problemet är att båda dessa grupper har samma ideologiska mål: att införa sharia och styra samhället i enlighet med sin uppfattning om vad som är autentiska islamska sedvänjor. Även fredliga islamister strävar efter att institutionalisera segregation och förkastar grundläggande västerländska värden som yttrande- och relionsfrihet och rättigheter för exempelvis judar, kvinnor och homosexuella. Förutom att detta är oförenligt med västerländska ideal finns även ett otal exempel på hur våldsbejakande terrorism växt fram ur fredliga islamistmiljöer.
Sverigedemokraterna har de senaste åren uppmärksammat EU-kommissionen och medlemsstaterna i rådet på att EU finansierar och legitimerar Muslimska brödraskapet. Efter att inledningsvis ha förnekat problemet har den grekiska EU-kommissionären Margaritis Schinas med ansvar för ”Främjande av vår europeiska livsstil” visat sig öppen för att vidta åtgärder.
De två senaste ordförandeländerna har, efter att jag och andra belyst problemet, börjat ta fram förslag till lagstiftning och regler som skulle göra det möjligt att strypa penningflödena till extremistorganisationer. Frankrike har redan stoppat inhemsk finansiering av islamistier efter mordet på läraren Samuel Paty. Landets justitieminister Eric Dupond-Moretti, från Liberalernas systerparti, reagerade snabbt efter att han – som ett reslutat av våra frågor – förstått problemet. Strax efter min utfrågning av ministern i Europaparlamentet skickade det franska ordförandeskapet ut ett brev till alla medlemsstater med frågor om hur de ”bekämpar finansiering från antingen offentliga organ eller utländska källor till organisationer som främjar diskurser som är i strid med europeiska värderingar”.
Även det tjeckiska ordförandeskapet har varit tydligt i sitt stöd för att hejda flödet av skattemedel till islamister och har drivit på arbetet med detta i rådet. I Europaparlamentet har ledamöter från Moderaternas och Kristdemokraternas partigrupp EPP samt liberala Renew anslutit sig till vårt arbete för att stoppa bidragen.
Vi närmar oss nu den punkt där de två tidigare ordförandeskapens ansträngningar kan bära frukt. Om regeringen agerar kan arbetet slutföras under det svenska ordförandeskapet. Politiskt borde detta vara oproblematiskt för samarbetspartierna. Tidöavtalet innehåller skrivningar om förbud mot utländsk finansiering av föreningar med kopplingar till islamism och extremism, samt skärpt regelverk och tillsyn när det gäller finansiering. Därutöver ska regeringen motverka islamism och radikalisering och genomföra en kartläggning och se över vilka åtgärder som kan vidtas för att förhindra att offentliga medel går till islamistiska eller separatistiska föreningar. Detta är i linje med vad det tjeckiska ordförandeskapet givit uttryck för.
I dag träffar en delegation från alla politiska grupper i Europaparlamentet regeringen för diskussioner om det svenska ordförandeskapet. Regeringar som vill få stöd för sina prioriteringar i Europaparlamentet gör klokt i att vara lyhörda och vara öppna för att lyssna på de tankar, förslag och önskemål som parlamentarikerna framför.
Jag kommer att lyfta att det svenska ordförandeskapet slutför de två tidigare orförandeskapens arbete med att stoppa skattefinansiering av islamistiska organisationer. Att parlamentets majoritet yrkat på att stoppa EU:s finansiering av kampanjer som glorifierar slöjor signalerar att en majoritet håller med om att det måste finnas spärrar i systemet som förhindrar att unionsmedel delas ut till organisationer som driver agendor i strid med klassiska europeiska värderingar.
Kraven på mottagare av EU-medel måste skärpas. Det är inte rimligt att EU ger bidrag till grupper vars agendor är direkt oförenliga med europeiska värderingar. Bidragen kan ibland stoppas när pressen uppmärksammar vem som är mottagare. EU:s bistånd betalar 80 procent av den palestinska myndighetens lönekostnader. De har gett efter för krav på att läroböckerna där inte ska innehålla antisemitism. Och EU:s finansiering av det Hamas-kopplade Islamic University i Gaza har stoppats efter att jag uppmärksammat ansvarig kommissionär. Det finns alltså en viss vilja att agera.
Sverigedemokraterna har under de två tidigare ordförandeskapen och genom återkommande förslag till kommissionen lagt grunden för ett uppdaterat regelverk som vi hoppas garanterar att unionsmedel inte längre gynnar islamister. Nu är det upp till regeringen att prioritera denna fråga så att ett nytt regelverk etableras på EU-nivå. På så vis kan Sverige stärka arbetet mot islamism i hela Europa.
Charlie Weimers (SD)
Europaparlamentariker
