KRÖNIKA. Enligt Rädda Barnen växer 90 procent av världens barn upp i länder där det är tillåtet att slå dem.

De väldigt många som har invandrat till Sverige kan tyvärr ha tagit med sig sådana sedvanor hemifrån. Man ändrar ju inte automatiskt värderingar bara för att man kliver över gränsen till ett land som förbjöd aga 1979.

I World values survey har forskarna sett att värderingarna skiljer sig mycket mellan oss och de muslimska länderna i Mellanöstern. Bland annat vad gäller synen på homosexualitet, våld i hemmet och barnuppfostran. Forskaren Bi Puranen har därför föreslagit mer av föräldrautbildningar, då hon funnit att många invandrare saknat verktyg för att uppfostra.

Statistik som public service-kanalen Radio Sweden tog fram från 2019 visade att det var dubbelt så vanligt att barn till invandrare tvångsomhändertas än barn med svensk bakgrund.

Självklart borde alla som kommer till Sverige genast tvingas lära sig vad som gäller här.

Det är akut att ta itu med detta. Det hårda tonläget kring Lagen om vård av unga, LVU, är en varningsklocka. Anklagelserna om att socialtjänsten kidnappar barn är fullkomlig absurd, men sprids friskt.

Trots att det i domar och dokumentation framgår att de omhändertaganden som lyfts i sociala medier skett på grund av våld i hemmet eller barns rädsla för sina föräldrar (SVT 12/2).

Trots att LVU-processen hanteras snustorrt i Förvaltningsrätten och kan överklagas.

Trots att barnens väl och ve är i centrum och religion inte har jota med saken att göra.

Att de arga demonstranterna menar att muslimer är extra utsatta kan bli problematiskt, med tanke på att Sverige nu har en stor andel anhängare av islam.

Ingen vet exakt hur många, men det amerikanska forskningscentret Pew räknade med en andel om 8,1 procent 2016. I en rapport från 2017 prognostiserade Pew att 30,6 procent av Sveriges befolkning – 4,5 miljoner människor – kunde vara muslimer 2050. Detta om invandringen var hög. Om invandringen var ”medelstor” kunde andelen bli 20,5 procent.

Ju större gruppen blir, desto mer sannolikt att vissa börjar kräva särrättigheter. 2013 skrev ett stort antal islamska organisationer – bland annat SMR, SMF, FIFS, SUM, SMFR, Sveriges Imamråd, IFiS och studieförbundet Ibn Rushd – en alternativ rapport till FN i vilken de krävde att muslimer skulle kvoteras in i ”arbetsliv och akademia på basis av religion och etnicitet”.

Inför valet 2006 framförde Mahmoud Albede, ordförande i Sveriges muslimska förbund, önskemål till riksdagspartierna om särlagstiftning. Bland annat handlade det om att anpassa familjerätten till islamisk familjerätt gällande äktenskap, skilsmässa, vård av barn och omhändertagande av minderåriga barn. Oklart exakt hur.

Hans fru var länge politiker för Centerpartiet. Hon krävde i ett inslag i Rapport 2006 dubbel arsvrätt för män då ”det är alltid mannen som ska ta hand om en kvinna”. 2018 deltog hon dom nämndeman i en dom som friade en man som åtalats för misshandel av sin fru. Detta med hänvisning bland annat till att han var från en god familj, till skillnad från kvinnans familj.

Uppfattningar om rätt och fel skiljer sig över världen.

Bi Puranen förklarade 2018 att i Mellanöstern ”anser många att demokrati kännetecknas av att religiösa myndigheter ytterst ska tolka regler och lagar, att militären kan få ta över om regeringen är inkompetent och att folket ska lyda sina ledare” (Forskning och framsteg 9/4 -18).

Detta oroar mig. Jag gillar religionsfrihet, så jag vill absolut inte att de som tillhör en specifik sådan ska ha större rättigheter än andra. Jag vill ha meritokrati där arbetsgivare själva väljer vem de anställer, oavsett etnicitet. Jag älskar vårt transparenta system där individerna styr, inte imamerna.

Långt ifrån alla muslimer behandlar barn illa eller tycker att präster ska stå över riksdagen. Och steg för steg kommer förhoppningsvis de som invandrat att anpassa sig till vad som gäller här. Men utvecklingen ska inte tas för given.

”Det kan också gå åt andra hållet om de inte får jobb eller utbildning. Att de gamla värderingarna blir ännu starkare än de var i hemlandet”, sa Bi Puranen från WVS i vintras (Dagens samhälle 8/12).

Hon menade att ”samhället måste vara tydligare med de icke förhandlingsbara värdena och rättigheterna och vad som helt enkelt inte är acceptabelt i Sverige”:

Ja, vi som gillar det toleranta, demokratiska härliga Sverige som omhändertar barn i behov av skydd behöver stå rakryggade.

Tyvärr var debattklimatet länge sådant att man länge anklagades för att vara högerextrem, rasistisk och allt möjligt fult när man pratade om svenska värderingar och att andra kulturer hade synsätt som inte lirade med dem. Kanske är det därför politikerna inte tydligare utbildat, informerat och krävt anpassning av migranter. Vilket kan ligga bakom stödet för LVU-kampanjerna nu.

Låt oss alla ryta: Sverige är ett ovanligt barnkärt land. Här slår vi inte barn. Det är vi stolta över.

CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
Instagram: carolinhannadahlman
Youtube.com/carolinhannadahlman