Blir det ett problem för S att Fröken Duktig är så präktigt påläst tråkig att väljarna riskerar att somna? I konkurrens med den färgstarka Dadgostar har Andersson lite att komma med. Eller mot tuffa Ebba Busch. Eller mot poppis Annie Lööf.
KRÖNIKA.Nooshi Dadgostar har gjort braksuccé sedan hon tog över Vänsterpartiet i höstas. Hon mullrade in och höjde siffrorna både för partiet och sig själv. Skapade drama mitt i sommarstiltjen, men verkade inte bry sig alls om att folk skulle bli sura över ruinerade semestrar. Buller och bång. Wrooooom.
För Socialdemokraterna blev hennes engagemang en huvudvärk av typen migrän. Partiet var redan i kris, eftersom man skruvats högerut av januariöverenskommelsen. S-väljarna stod som fågelholkar och undrade vad S stod för. Och vänsterfalangerna hyperventilerade när V blev ett tydligt alternativ.
S skulle verkligen behöva en nystart nu. Dels behöver man finna en politisk linje, och dels behöver man finna en ledare som inspirerar mer än mysfarbrorn Stefan Löfven.
Kanske bör nästa statsministerkandidat inte smattra som ett fyrverkeri likt Dadgostar. Hen bör heller inte skamlöst överdriva och ljuga om sådant som effekterna av marknadshyror, som V-ledaren gör.
Men nog behöver nästa partiledare ha viss charm och karisma? Eller…?
Magdalena Andersson, som nu lyfts som självklar kandidat, verkar visserligen ha ett hett humör. Har beskrivits som tuff, argsint, hårdför och arg. Svår att samarbeta med, tvär, besvärlig och långsint. Så nog finns det glöd. Bara inte den sorts glöd som gynnar ett parti…
Om hon inte kommer överens med januarikompisar som Annie Lööf (C) och har kontroverser internt i partiet – eftersom hon vill ha rätt i minsta kommatecken – blir det svårt att ena koalitioner eller göra medlemmarna taggade att prestera sitt bästa.
Och väljarna? Även om de inte märker av Anderssons påstådda vresighet blir de kanske ändå inte helt sålda av Andersson. När jag läser en packe artiklar om henne känns hon beige. Eller byråkratblå. Rätt tråkig.
SVT:s politiske kommentator Mats Knutson menade att Andersson har haft en strikt, principfast och teknokratisk framtoning. Till SvD beskrev de som känner henne som en snabbtänkt person med torr, cynisk humor. Någon sa att hon har arbetsdisciplin.
Hon gillade att vara överdirektör på Skatteverket. På fritiden vill hon paddla kajak och bo i tält. Och hennes favoritkonstnär tydligen är en österrikare som formgav sådant som spannmålssilor och sopförbränningsstationer (!)
Gäsp helt enkelt. Särskilt mycket sex, drugs and rock´n´roll är det inte tal om.
I en tid när folk är sura över brottsutvecklingen och VILL HA ÄNDRING NU PÅ EN GÅNG blir det en usel signal att ha en träig revisorstyp som landets högsta ledare.
Hon verkar heller inte supersugen på att ändra på sig och ta plats. ”Min karaktär är mer åt finansministerhållet. Jag har inga ambitioner att bli partiledare”, sa hon till SvD 2017. ”En del människor tycker mycket om att synas och stå i främsta ledet. Det är ett behov jag aldrig haft”, berättade hon i Expressen 2019.
Jag tvivlar inte på att hon har kompetens, och att säga att hon väljs för att hon är kvinna vore en förolämpning. Andersson har varit doktorand i nationalekonomi och är ordförande i Internationella Valutafondens högsta rådgivande organ, IMF-kommittén. Hon är ingen dumbom.
Men mycket talar emot henne som partiledare. Hon har varken stuckit ut med personlighet eller politiska budskap. Är ännu en ”wall flower” vad S behöver just nu? Är ännu en statsminister som är fast i regler, miniräknare och vaga formuleringar det landet som behöver just nu?
Tveksamt.
Det som möjligen kan rädda Andersson är att hon är väldigt tävlingsinriktad. Hon ville in på Handelshögskolan i Stockholm eftersom den var svårast att komma in på. Hon gillar att prestera ”både i det stora och lilla. Från att lägga bra förslag till att hitta den bästa parkeringsplatsen” (Civilekonomen -13). Och hon har sagt om sig själv att hon är bestämd och viljestark. ”Jag har alltid gillat att bestämma. När jag var barn drömde jag om att vara Konsum-föreståndare, det är också en ledarskapsfunktion” (Expressen 11/6 -17).
Men Sverige behöver någon som vill vinna en ljusnande framtid för oss alla. Inte en individualist som vill fram för sakens skull och retar upp folk på vägen. Kanske ska en statsminister inte likna Dadgostar, men någon med hennes genuina engagemang vore välgörande. Sveriges problem löses inte med excel.
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
