Public service är alla svenskars mediehus, och självklart ska så många svenskars åsikter som möjligt rymmas där. Det är därför ytterst obehagligt när Anne Ramberg menar att Chang Frick, som hon kallar ”troll”, aldrig borde ha fått vara i rutan. Ska bara vänstern få höras i statsmedia?
KRÖNIKA. På måndagen skrev före detta generalsekreteraren i Advokatsamfundet kritiskt om SVT:s Mötet, som bjudit in tv-programledaren Frida Boisen och Chang Frick, journalist på Nyheter Idag, för debatt.
”Vad är det för patetiskt samtal som SVT 1 sänder i Programmet Mötet? Att upplåta tid i TV för en aggressiv man från en värdelös nyhetssajt är svårbegripligt. Public service borde förvalta uppgiften med större integritet. Alla troll behöver inte få komma till tals” (13/9).
Ramberg fick medhåll av Annika Strandhäll, före detta minister i den rödgröna regeringen. Hon skrev: ”Någonstans borde man väl ändå finna modet att dra en gräns” [sic]. I ytterligare ett tweet utvecklade hon: ”När det gäller Chang Frick blev jag faktiskt häpen över att de gav honom detta utrymme. Har man ingen koll på vem han är?!?” (13/9).
Så menade de båda kvinnorna på allvar att vissa röster ska tystas i SVT och SR – och att det bara är de av vänstern godkända som ska få debattera och tycka till?
Jag håller inte med Frick i allt han säger, men öppenhet för alla är en god ordning i en demokrati. Skattefinansierad statsmedia borde väl snarare bjuda in så många som möjligt. Knasbollar och experter. Höger och vänster. Väljare och politiker.
Men vänsterns ”håll käften”-attityd är tyvärr ett återkommande problem. 2010 stördes Sverigedemokraternas torgmöte med vuvuzela och megafon, bland annat av riksdagskandidater från Vänsterpartiet. För några dagar sedan hindrade SSU-toppen Magnus Bjerg Sturmen journalisten Joakim Lamottes livsändning med en störande megafon. Detta tyckte gruppledaren för Miljöpartiet i Lund, Axel Hallberg, var värt all beundran. ”Högerextremism och rasism ska inte få stå oemotsagd”, skrev han på Twitter.
Det argumentet kan man självklart hålla med om. Men är Lamotte verkligen högerextrem rasist? Och är det genom skrän man vinner debatter i en sund demokrati? Vad hände med sakargument?
Dessutom brukar det bli vilda protester när oppositionen vill smalna av public service eller kritisera dess inslag.
För några år sedan kallade Jimmie Åkesson (SD) P3 för ”den här skitkanalen” och menade: ”Hade jag varit chef här hade jag lagt ner P3 för länge sedan. Jag tycker det är vänsterliberal smörja rakt igenom.”
Detta fick vänstern att totalt gå i taket.
Jonas Sjöstedt (V) menade att ”det här är ett hot mot public service oberoende och mot den fria debatten och fri media”.
”SD vill alltså lägga ner en radiokanal av politiska skäl. Det osar 1930-tal lång väg”, skrev justitie- och inrikesminister Morgan Johansson (S) på Twitter.
Dåvarande kulturministern Alice Bah Kuhnke (MP) kallade uttalandet ”ett av de grövsta påhopp jag har hört under min tid som kulturminister. Det är tydligt att Sverigedemokraterna är ett parti som utgör ett hot mot det fria ordet.”
Vänstertidningen Tidens Daniel Färm kallade det ”ett hot mot den svenska demokratin”.
Var är alla dessa kritiker nu när Anne Ramberg och Annika Strandhäll vill att en journalist de själva inte gillar – oklart varför – ska portas från public service? Vad kommer det sig att det inte gapas om demokratihot och 30-tal nu?
Hyckleriet skaver.
Ramberg själv har förresten kallat invandringsfientliga grupper för ”bruna råttor”, så vem är det hon kallar aggressiv?
CAROLIN DAHLMAN
carolin@bulletin.nu
Facebook: Carolin Hanna Dahlman
Twitter: carolindahlman
