”Tänk att jag städar hos Andersson,
en mestis vid en spis hos Magda Andersson!
Känslan att feja i hennes hus,
vilket glädjerus!

Ja, jag är papperslös, ryktet är sant
men med en disktrasa går det galant.
Låt mig få rensa i hall och i kök.
Jag är en jäkel på stök.”

”Var inte rädd, lilla gumman,
här är det ingen som ser.
Jobbet är ditt, säg mig summan!
Knussla nu inte, jag ber.”

”Har jag bekänt att jag är illegal?”
”Gnuggar du duktigt i sovrum och sal
kanske jag överser även med stöld,
hård är decembers köld.”

”Ni transpirerar, fru Andersson.
Ni är het, bästa statsminister Andersson?
Får jag kanhända min egen säng,
i en snar refräng?”

”Helvete, snuten, de gör en visit.
Jag som har lovat att du ska va vit.
Tack för din omsorg. Det räcker, lakej!
Vi måste snart säga hej.

Visan om mig, lilla snärta,
snart är den känd i var by.
Räkna med uppslag i Hertha.
Skynda att packa och fly!”

”Magda, jag hörde, du sa ju helt nyss
att vi var vänner och jag fick en kyss.
Om jag ska sticka får du ge mig PUT.”
”Först vill jag ha ditt RUT!”

Rasmus Dahlstedt är skådespelare och författare