KRÖNIKA. Den 23 oktober 2020 hade TV-serien The Queen’s Gambit premiär på Netflix. Dramat är baserat på Walter Tevis roman med samma namn från 1983 och handlar om schackunderbarnet Beth Harmons liv och väg mot världstoppen.

Det finns flera orsaker till seriens framgång; det effektiva berättandet, det gripande levnadsödet gestaltat av den karismatiska skådespelerskan Anya Taylor-Joy, och inte minst att schackspelets mysterium åskådliggörs för en bredare allmänhet på det kanske bästa sättet någonsin i populärkulturen.

I Sverige, liksom i världen, har serien lett till en schackboom, och då inte minst bland kvinnor och tjejer. För Sveriges Schackförbund är draghjälpen från Beth Harmon välkommen med tanke på att endast 3 procent av de som tävlingsspelar i Sveriges Schackförbund är kvinnor och tjejer, enligt en studie från 2019. 

När jag såg serien, och den påföljande vågen av intresse för schack hos kvinnor och tjejer, kom jag att tänka på Marilyn Yaloms bok Birth of the Chess Queen (HarperCollins Publishers Inc., 2004) där författaren berättar schackdrottningens historia och lyfter fram specifika förebilders betydelse till att drottningen idag är spelets starkaste pjäs.

Schack uppfanns på 500-talet i Indien under namnet Chaturanga, vilket betyder ”delad i fyra”. Spelet var en replika av den indiska arméns enheter: fotsoldater, hästar, vagnar och elefanter. Schackbrädet var ett slagfält i miniatyr och spelet hade en tydlig funktion i att träna generaler i hur de skulle manövrera sina styrkor i strid.

Spelet vandrade hundra år senare vidare till Persien med handelsmän där det fick sitt namn, Shah, kung, där av namnet schack. Orsaken till namnbytet är att i schack handlar allt om kungen. Fångar man in motståndarens kung vinner man, blir ens egen infångad förlorar man. Nu var det bara en komponent kvar för att få till en motsvarighet till den tidens indiska försvarsmakt: rådgivaren, vesiren. Vesiren var den sämsta pjäsen på brädet som bara kunde gå en ruta i taget på diagonalen. Pjäsens uppgift var därför främst att försvara den egna kungen.

Schack nådde Europa i samband med den arabiska invasionen i södra Europa under 700-talet. Under de följande århundradena förändrades spelpjäsernas namn och utseende. En orsak var att även om muslimerna uppskattade schack ansåg de att koranen förbjöd en avbild av djur och människor i miniatyr och de valde därför att låta schackpjäserna bli abstrakta i sin utformning. En annan orsak var att i Europa visste man inte vad en elefant var för något, varför man var tvungen att göra en förändring. Det öppnade för att spelet i Europa blev en avbild av det styrelseskick de flesta länderna hade, feodalsamhället, istället för att efterlikna en armé. Kungen, drottningen, statsmakten (i form av tornet), adeln (på engelska heter springaren Knight – riddaren), kyrkan (på engelska heter löparen bishop – biskopen) och bönderna.

Schackdrottningen hade således nu gjort sitt intåg, men hon behöll initialt vesirens begränsade rörelsemönster. Det krävdes först samhälleliga förändringar och sedan starka förebilder som drev på utvecklingen innan schackdrottningen blev vad den är idag. 

I det kristna samhället var drottningen inte bara kungens fru, hans trogna partner och stöd, utan ofta hade hon en roll likt den österländske vesiren både i diplomati och i krig. Dessutom var hon den administrativa chefen över hushållet, och så säkrade hon förstås dynastins fortlevnad genom barnen hon födde. Hon var således en viktig person i hierarkin. Därför var det också vanligt att en änkedrottning blev regent i väntan på att barnen var gamla nog att äntra tronen.

En andra faktor som sammanföll med schackdrottningens födelse var kulten av oskuldens Maria. Hundratals kyrkor tillnämndes henne, och ett av de namn hon fick var ”himlens drottning”, varpå de världsliga drottningarna fick ytterligare status.

En tredje faktor var framväxten av romantisk kärlek, och att den fagra mö som dyrkades sattes på piedestal. Den yngling som ville imponera på dessa uppburna adelsflickor behövde vara nobel, ha kunskaper och förmågor, och en av dessa var att behärska schack. Bredvid att excellera i tankeförmåga kan en orsak till att denna kunskap blev en uppskattad dygd vara att vid schackbrädet kunde de älskande tu mötas, på lämpligt avstånd, genom lämplig aktivitet, men där det övervakande hovet inte kunde se vad händerna gjorde under bordet.

Grunden var lagd för schackdrottningens nya roll, och den som låg bakom nästa steg var Isabella av Kastilien (1451–1504). Hon var drottning till Ferdinand II, som var kung inte bara över Kastilien utan också över León. Det var ett lyckligt äktenskap med ett öppet delat ledarskap makarna emellan där Isabellas strategiska förmågor kunde ena Spanien genom de allianser hon skapade genom barnens och släktingarnas äktenskap. Förutom denna bragd är hon känd för att vara den som sponsrade Christoffer Columbus resa till Amerika, liksom att hon låg bakom den mindre smickrande spanska inkvisitionen mot judar och muslimer i slutet av 1400-talet.

År 1496 eller möjligen 1497 publicerade schackmästaren Luiz Ramírez de Lucena boken Repetición de Amores y Arte de Ajedrez con 101 Juegos de Partido (Kärlekens upprepningar och konsten att spela schack) i Salamanca. Boken anses vara fundamentet för de schackregler spelet har idag, inte minst då det var i den som drottningens uppgraderade rörelser presenterades för första gången i skrift.  

Ferdinand och Isabella spelade ofta schack, och föga förvånande tilltalades de av de Lucenas regler, och förbjöd de gamla. Under det kommande århundradet stod en kamp om reglerna runt om i Europa, och precis som vid dagens försök till underminering av jämställdhetsrörelsen så myntade motståndarna till nymodigheterna namnet ”Det galna drottningspelet” om de Lucenas regler. Dock fanns det två faktorer som gjorde att de nya reglerna snart hade tagit över; det första var att genom den spanska inkvisitionen spreds de spanska judarna runt om i Europa, och eftersom schack hade blivit en viktig del av deras kultur, tog de med sig de nya reglerna från Spanien. Det andra var att andra profilstarka drottningar tog över Isabellas stafettpinne. Elisabeth i England spelade schack och förespråkade förstås drottningen som den starkaste pjäsen, liksom Katarina av Medici, Henry II av Frankrikes inflytelserika drottning. Vid 1500-talets slut var schackdrottningen etablerad som spelets starkaste pjäs.

Det som är något tragikomiskt i sammanhanget är att drottningens nya styrka ledde till att färre kvinnor spelade schack. Med en pjäs som kunde gå vågrätt, lodrätt och på diagonalerna, hur långt den ville, hade en fantastisk angreppspjäs introducerats, och partierna gick nu mycket snabbare. Från att ha varit en social företeelse där ett parti kunde ta flera dagar med plats för samtal, avbrott för lunch, middag och annan underhållning, tog ett parti nu ”bara” några timmar, och därmed kom tävlingsmomentet i fokus. I slutet av 1500-talet fanns det flera professionella schackspelare som turnerade för att bli utmanade av intresserade lokala spelare. Schack hade blivit en ”sport” och alla professionella spelare var män. När schackspelet lämnade hoven och tog sig ut i samhället etablerades det först på kaféer på 1600-talet och sedan i början av 1800-talet på schackklubbar. På kaféerna var kvinnor välkomna, men det ansågs inte riktigt lämpligt i flera samhällsklasser att besöka dem. Schackklubbarna var uteslutande för män. Denna exkludering har lett till att det är först i den senare delen av 1900-talet som en förändring fått fart, och en ökad andel kvinnor och tjejer har tagit plats i tävlingssammanhang.

Utvecklingen på 1600-talet, när schack blev en sport, har en intressant parallell till dagens situation i Sveriges Schackförbund. Studien det hänvisas till inledningsvis är inte så nedslående som man kan tro, för en annan parameter är att titta på schackspelandet utanför de traditionella tävlingssammanhangen. De senaste tjugo åren har schack som pedagogiskt verktyg, för att utveckla kognitiva förmågor, växt sig allt starkare runt om i världen. Sverige är här ett föregångsland som har över 40 000 barn som deltar i klasstävlingen Schack4an och i de nära 1 000 skolschackklubbar som etablerats på Sveriges skolor. I dessa båda företeelser är 46 procent tjejer. 

Skillnaden mot tävlingsschacket är att resultatet inte är det viktigaste i skolschacket. Istället är en viktig komponent spelets möjlighet till möten över gränser som kön, ålder, fysisk utveckling, eller kunskaper i svenska språket, vid schackbrädet är vi alla lika, liksom de positiva effekter schack har på koncentrationsförmågan och numerisk förmåga.

Sveriges schackförbund står nu inför ett vägval när det gäller de 46 procent tjejer i skolschacket som man önskar ska ta steget över till det traditionella schacket. Är det så att tjejerna ska förberedas och tränas till att ta plats på männens arena, eller är det schackmiljön och dess kontext som måste ändra sig så spelet blir bredare än bara en sport?

Även för den som fascineras av Beth Harmons framgångar i The Queen’s Gambit är det långt ifrån självklart att man vill att ens döttrar ska gå i hennes fotspår, då priset hon får betala för att leva i schackspelets konkurrensdrivna parallellvärld är ett alkohol- och tablettmissbruk. 

Mina egna tonårsdöttrar vet hur de dödar all fortsatt diskussion när jag frågar dem varför de trots uppenbar talang för spelet, liksom möjlighet till bästa support hemifrån, ändå valde att sluta spela schack efter Schack4an. ”Vill du att vi ska bli bra i schack, eller satsa på skolan? Tänk så här pappa, vi är smarta nog att sluta i tid!” Och så spelar de ett parti i goda vänners lag någon gång då och då. 

TEXT: Jesper Hall

Jesper Hall, född 1971, är internationell mästare i schack (med ett rankingtal på 2495) och FIDE Senior Trainer. Sedan 25 år har han verkat som tränare och undersökt hur man bäst lär ut schack på olika nivåer, från barn på dagis till världsmästaren Magnus Carlsen. Idag leder han det Europeiska schackförbundets Schack i skolan kommitté (ECU Education), samt är projektledare för Norges talangutvecklingsprojekt: Flere mot Sjakktoppen.

kultur@bulletin.nu